Drog igår ner ett album med ballader från 1950-2000 och trots min tveksamhet så visade det sig att albumet innehöll mycket intressant, hög mysfaktor (t om favoriten från förr Save the best for last med Vanessa Williams fanns med). I alla fall, här ligger jag med lurarna på och katten bredvid och slickar mina sår och njuter till Wicked game med Chris Isaak (har fått för mig att det är en låt som man kan strippa till och som man, förlåt mig Gud, har extremt upphetsande stunder med tillsammans med den man älskar..).. ja, här ligger jag och blundar och håller på att somna så..
..ny låt. Bara det suck när man hamnat i en värld bortom denna. Men det räcker inte, NEJ.. någon idiot som plockat fram låtar till samlingen tyckte att 90-talets skitballader med pojkband skulle funka. Men det gör det inte. Hela stämningen var förstörd.. Chris Isaaks jävligt bra wicked game hade ersatts av N'sync! bytte genast till Unchained melody och log brett.. vilken LÅT! kom en tår rinnandes från min kind och såg min pappa lyfta upp mig i sin famn och pussa mig på kinden.. jag kände hur lycklig jag var då, som liten, och jag minns glädjeskutten jag gjorde när jag sattes ner på golvet igen. Minnen, varma och ljusa minnen..
..som ersattes av..
.. Dido!
Nej, det var droppen. Har nu raderat alla jävla sunklåtar som KAN förstöra mina ensamma nätter. Fy fan för idioter som inte har vett nog att hålla skit borta från guldet.
Natti!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar