Har man tummat så har man

Dyrt och heligt lovades det inatt två saker:
1) Vi ska leva resten av våra liv tillsammans. Bröllop bestämdes för ett tag sedan, om tre år.
2) På måndag ska vi till träna tillsammans. Han ska köpa ett träningskort och sen ska vi gå rundvandring så vi hittar. Tillsammans blir det spinning och gymmet, själv blir det step-up.

Ibland undrar jag ifall jag verkligen vill leva med honom. Är inte det sjukt? när jag inte är med honom så saknar jag stackarn och så tänker jag sådär. Är det något fel på mig? För han är helt fantastisk på mångamånga sätt. T ex har jag svårt att tro att det finns någon mer som honom därute, han går inte och bär på någon svartsjuka, han är ärlig, vi pratar om allt, han är trygg, han är rolig, han är charmig och han är omtänksam. Behöver man mer än så? ja, plus så älskar han mig. Dessutom är han blond, det kan bli fina barn det. Observera att det inte blir barn fören jag är klar med skolan och allt annat runtom är fixat.

Ooh, egentligen borde jag ge mig ut på stan och köpa en present. Kristofer hade en prövning i matte D i förrgår så han skulle slippa läsa kursen under hösten och han fixade sitt MVG i betyget. Jag blev otroligt stolt och vi firade med en måltid från Max. Jag vill inte se hans betyg sen, alla MVG får mig snurrig. Men det är lyckliga stunder, ett steg närmare läkarlinjen minsan. Och hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Det känns som om det vore igår vi stod på min veranda till min första bostad i snön och pratade om skolan.. och när han sa att han ville bli läkare. Ja, och nu är han en bra bit påväg. Nice.

Näh, dags att stänga av mobilen. Jag sket i att gå till tanten och hon lär ringa tusen ggr. Så bäst att stänga av och aldrig svara. Jag har insett att jag inte behöver prata med någon, jag mår ju bra och jag kör egenterapi. Det håller längst i längden.

Nu ska jag och Danny Saucedo sjunga lite.