Snurrdockan

När jag var i England, Newcastle, såg jag ut såhär och allt pga att jag var extremt bakis. Det var ett under/mirakel att man ens klarat av att gå upp ur den lilla bädden.

Idag mår jag snarlikt, väldigt snarlikt. Jag betalade 500.- sammanlagt igår på enbart taxiresor och jag har träningsvärk i en muskel jag inte ens visste om att jag hade. Men Timberlands "The way I are" är lätt den skönaste låten som gjorts på mkt, mkt länge (ja hör och häpna, jag tycker om sådan musik, börjat hänga alltför mkt på nattklubbarna).

Majoriteten av klassen svek vår klassfest men vi var iaf fem tjejer ur klassen + en kompis till D. Det var singstar och blondinprat. Jag har nog aldrig varit på en fest med så många tjejer förut som sett så djävulskt bra ut så jag kände mig i extremt underläge. Men jag är van, man får helt enkelt slå bort vetskapen om att man ser annorlunda ut, att man inte är sådär naturligt vacker.

Men jag hade roligt, det är huvudsaken. Absolut. Träffade dessutom Erik, Adam och Andreas ute. Och de är störtsköna. Verkligen sådana där filurer man kan skratta med/åt i timtal.

Nu ska jag packa min väska och sätta mig i bilen och köra till Teg. Igår tog jag taxi från campus till Tomtebo för att släcka lampor för att sen åka vidare till Teg. Hoppade ner i sängen hos Kristofer och sen tog jag bussen tillbaka till Tomtebo på morgonen. Var tvungen att städa och hämta viktiga saker här. Men nu är jag redo för lite Teg igen, även om jag känner att jag hade njutit extremt av att stanna kvar här. I min ljuvliga bostad, med min musik.