50 dagar eller ja, sju veckor och en dag kvar. Yes, då blir det ett safari genom det tragiska Borås för att sen landa i en byhåla vid namn Ljung som också är rätt tragisk men det talar vi tyst om.

Påtal om tragik. Jag påmindes igår om den där tragiska killen P i Svenljunga.. undra om hans tragiska liv blivit ngt bättre eller bor han fortfarande på mammans övervåning, utan jobberfarenhet, utan ngn inkomst, utan körkort? Hmf.. ja, han var iaf rolig på sitt eget speciella sätt. Jag kan ju fullständigt förstå varför han aldrig fick ngt varaktigt förhållande och varför hans fd kunde gräla om deras två gemensamma barn. Vad har han att ge liksom? jaja.. ska hålla tyst. Men vår "historik" ger mig tillåtelse att håna.

Har precis blivit 1499.- fattigare. Anledning? jag har köpt flygbiljetter för hemfärd över jul och nyår. Åker den 20/12 härifrån och den 4/1 åker jag tillbaka till Umeå. Det ska bli en underbar känsla att landa på Landvetter den där torsdagskvällen. Skön känsla och längtar, gah.

Imorgon ska det tränas ett hett spinningpass tillsammans med Kristofer. Med all säkerhet kommer jag att ligga halvdöd någonstans och skaka av ångestladdad panik :-P

Men men.. nu har jag fått en rykande kopp te framför mig och ska överge min dator och Karl Marx för att slappa framför tvn. Jag kan iaf somna med vetskapen om att den första delen av tre är klar i tentan, om det var bra återstår att se framöver.

Ååh, snart är jag hemma ju. 51 dagar, eller 7 veckor och 2 dagar.

Nyss hemkommen från skolan där jag, Desiree, Elin och Pia pluggat inför seminaret vi har på måndag och även gått igenom hemtentan och funderingar som ploppat upp. Om en vecka ska tentan in, och det känns som om det är en timme kvar.. superstressad! Men bara man ger järnet denna veckan så kan man festa lugnt fredag & lördag utan större problem. I helgen är jag dessutom helledig för första gången på mkt länge. Skönt.

Jaha.. påtal om jobbet så ringde chefen i morses och berättade att mina arbetspass förändrats då allas schema blivit annorlunda. Så istället för att jobba vecka 1,3 och 5 (6 veckors schema) så jobbar jag vecka 2, 3 och 6. Dessutom är DB helt borta från mig, superskönt. Det kan tyckas att DB är slött men ack så jävla tråkigt det är. Hatar att det rings hela tiden och att man måste passa andras jobbtider. Det är lättare att sköta en persons behov och tider, matcha dessa med ens egna. Dessutom får jag jobba fler timmar nu, eftersom jag enbart arbetar kvällspass. Sweet.

Nopps! nu ska jag fortsätta på tentan. Det känns som om tiden drar ihop sig oroväckande fort och snart måste man hålla i hatten för att klara sig stående. Har helgen att se fran emot..

Den perfekta familjen

Min familj bor i en håla utanför en annan håla vid namn Borås. Borås är just en sådan stad där tragiska människor älskar att leva, Borås är inte mycket mer än en spotthög som Gud helt och hållet skiter i. Men bloggen ska inte handla om staden där fjortisar super ner sig i parken eller om fula statyer. Nej blogger ska handla om den perfekta familjen.

Det sägs att ordet "perfekt" inte existerar, och när det handlar om människor så stämmer det men inte när det handlar om känslor. Min familj är helt enkelt perfekt, det har jag lärt mig när jag flyttat närmare 100 mil hemifrån och alltför sällan får umgås med dom.

Min mamma & pappa är fortfarande kära i varandra efter att ha varit tillsammans i 27 år och gifta i 25. Mammas och pappas liv är något jag ser upptill och något jag vill uppleva också. Visst, pappa ynglade av sig som 16 åring och därmed fick han en "oäkting" men han klassas inte riktigt in i min familj (observera min, de andra räknar in honom). Men sen har jag två bröder till, två yngre på 20 och 18 år. Den äldre av dom ska bli polis och den yngre ska bli lastbilschaffis och vill läsa ekonomi på universitetet senare, det tycker jag låter finemang.

Min pappa har ingen akademisk bakgrund, inte ens ett slutbetyg från gymnasiet bara för att han blev pappa vid tidig ålder och började jobba istället för att försörja sin lilla familj. Men han lyckades alldeles prima ändå, och jobbar som säljare vid ett välkänt företag. Min mamma däremot har två universitetsutbildningar bakom sig. Hon arbetar vid socialen numera i lilla sketna Borås.. där finns det också en massa socialfall så det går nog bra på den fronten.

Men det är inte sådant jag ville prata om, det är knappast den perfekta familjen att alla har jobb och att alla barnen har utbildningar bakom sig, framför sig och så. Nej, den perfekta familjen ligger i känslan och den underbara värmen.

Mina barndomsminnen från själva familjelivet är enbart varma och fina, min familj skänkte och skänker mig än idag en oerhörd trygghet och jag känner mig otroligt lyckligt lottad att just jag föddes in i mammas och pappas liv. Även om min barndom kantades av mobbning, dödslängtan och en ständig rädsla att finnas till så bröt det aldrig riktigt ner mig för just min familj var så trygg och varm.

När man som liten varit ute i snön och steg in i den varma hallen så hjälpte antingen mamma eller pappa av en stövlarna och de blöta ytterkläderna och hängde in allt i torkskåpet. Sen blev man placerad framför den öppna spisen med elden som knastrade, och bad man snällt fick man riktig choklad med vispad grädde. Där satt man, och njöt. Eller som när man varit på simhallen på fredagskvällen, när man kom hem med den lilla godispåsen satt vi där, alla syskon och tittade på disneydags och pratade i mun på varandra.

Då jag fyller år den 23 december och mina föräldrar alltid lagat en massa julmat till julbordet så kände jag mig som 8 åring hemskt ensam. Jag satt i trappan och tittade ner på mamma och pappa hur de stökade omkring. Mina bröder fyller inte år vid något speciellt tillfälle, men min födelsedag har alltid varit extra mysig för oss alla. Nära till jul och vi barn fick alltid baka något och jag fick alltid välja ut vilken mat som skulle lagas. Men den där dagen när jag fyllde 8 tyckte jag att ingen såg mig, så året därefter så sa pappa att jag skulle få följa med honom på jobbet och då han är säljare och åker runt till massa affärer så var det alltid spännande. När jag satt där i bilen så plockade pappa fram present efter present, sen bad han mig hålla för öronen. Han ringde ett samtal och sen sa han att vi skulle på bio och gå på restaurang. Jag var och är pappas flicka och det är ett av de finaste minnena jag har. Ja, och sen när jag fyllde 20 också.

Mina barndoms somrar är också något jag minns med värme och glädje. Och jag känner mig så oerhört lyckligt lottad att jag gråter vid de mest otippade tillfällena. T ex när jag satt och väntade på att Kristofer skulle komma ut från högskoleprovssalarna i fredags så såg jag föräldrar som plockade upp sina döttrar. Då grät jag en skvätt, för det är just sådana minnen som ger en lite extra styrka och livsglädje.

Och än idag kan jag känna hur det var när man låg i sängen på söndags morgonen med täcket över huvudet och höra hur pappa öppnat alla fönster och dörrar för att storstäda. Jag hör Björn Afzelius från stereon och känner nästan lukten av mammas nybakade bröd. Just sådana minnen, just sådana känslor får mig att inse att jag har den perfekta familjen. Älskar er.

Dagens smutsigaste ord

Plagiat, (från latin: plagium, människorov) oredovisad imitation eller kopiering av ett verk som framställs som egen skapelse; litterär, vetenskaplig eller konstnärlig stöld.

(Wikipedia 071028; http://sv.wikipedia.org/wiki/Plagiat).

Av ren principsak anser jag att man kommenterar andras skriverier om dessa ska användas i eget syfte, och att man frågar om lov innan man kopar. Jag som tycker om att skriva offentligt pga att det är avslappnande och att jag får ut något av det vill kanske inte riktigt se det Jag skrivit i andras bloggar. Av många anledningar så är skrivandet det enda som jag verkligen kan förlita mig på, min egen självkänsla är hemskt snurrig och förvirrande men skrivandet får mig att ha kvar fötterna på jorden och inte försvinna iväg. Det jag skriver är skrivet För mig och Av mig och det finns absolut ingenting i det jag skriver som tilltalar andra, för det är Mina ord och det är Mina tankar. Inte andras. Och känner sig folk träffade av mina fåniga ord så är de berörda men inte fångade, så stor skillnad. Jag blir även ledsen av att folk tar mitt och omvandlar till sitt. För det är som att spotta på den Jag är. Faktiskt.

Jag är inte sur, bara lite ledsen. Och idag försvinner alla bloggar (förutom den här ) som jag skrivit.

Läs: http://ankidahlstrom.blogg.se/ och inlägg "andas". Ja, så vitt jag och mina vänner kan se så är det mitt från början och mitt som är hela jävla grunden och "känslan" i hennes..

Äntligen fredag (och löning)

Trots att jag vaknade med ett konto välfyllt (för att vara student) så lämnar jag bostaden med ett smalt konto. Men det gör ingenting. Jag ska luncha med Skoeneboysen på Kina och kanske, kanske blir man sugen på att dra ut på party. Men jag måste hålla mig i skinnet, ska jobba imorgonbitti.

Men i väntan på att boysen ska ta sig från universitetet till svingen/mot stan så sitter jag på "min" säng och lyssnar på Björn Afzelius ikaros och påminns av barndomen (Ikaros fanns med på en skiva pappa spelade ofta och gärna när jag var barn. Låten kopplas till föräldrarnas storstädning av huset, skinkstek i grytan och nybakat bröd. Låten kopplas till Känslan att vara del av en hemskt kärleksfull familj trots alla plågsamma tankar i mitt huvud). Jag tror nog det är därför Björn Afzelius betyder så mycket för mig, han påminner om en familj jag älskar och han påminner om kontrasten mellan lyckan och sorgen. Att han blev tryggheten för mig, att trots att jag föll samman så fanns kärleken där nära inpå. Han är mitt jävla allt, när det gäller sådana saker.

Nu ringdes det, Skoene-Erik. Om en tia-en kvart drar jag mig neråt, eller ja.. uppåt blir det ändå.

Så nu ska jag bara njuta av Hiroshima (makabert hur man kan njuta till den egentligen) och sen kila iväg. Kanske fyndar kläder.. vore inte helt fel.

ett jumbogräl

Idag fick jag mina kära Harry Potter filmer, alla fyra. Kristofer tyckte att det bara var "aha.. ok" för han tycker tydligen inte om mr Potter utan har helt enkelt ställt upp på mitt stora intresse. Ja, vad gör man inte för den man älskar ;-P

Idag har vi varit sura på varandra. Jag var riktigt sur för första gången på ett år, ett år! Jag var och storhandlade på MAXI alldeles ensammen. Köpte allt från knäckebröd till mig och specialschampoo till Kristofer för känslig hårbotten. Slängde även ner euroshopper skinka och fetaost, det var mitt misstag.

Kom hem, bar in alla matkassar med hjälp av en sömnig pojkvän som pluggat inför kemiprovet. Vi började packa upp och så utbrister han att jag köpt dålig skinka och att han hoppas att jag inte ska tvinga i honom fetaosten. Mycket barnsligt tycker jag allt. Jag är expert på att bli sur och vägra le, det var även det jag gjorde. Han satte sig vid soffan igen för att plugga vidare, jag hann se att sängen Inte bäddats ren som utlovat innan jag for. Började diska hårt, det är ett säkert tecken för att jag är sur. Han reste sig upp och började bädda, bra gjort. När jag stod där tvekade jag om jag ens skulle göra middag eller inte. Men då min egen mage kurrade så blev det ett Ja. Men NÅGOT måste jag ju göra.

Disken klar, tog på mig jackan och skorna och gick ut (smällde såklart i dörren vid utgång). Satte mig i bilen och tog en rivstart därifrån. Gaaasade iväg mot ICA. Höll på att köra över ett par med en hund. Whatever, här ska det hämnas på Josefin-nivå. Stegade in på ICA, tog ett pkt fryspåsar, ett pkt SCAN skinka och ett pkt ICA fetaost. Betalade och satte mig i bilen igen. Här drabbades jag av ett vredesutbrott då en gubbe tog lite väl lång tid på sig att köra ifrån sin parkeringsplats så jag gasade med den lilla bilen så den tjöt, körde i säkert 60 km på parkeringen och tvärvände innan jag körde ut, med många ilskna blickar efter mig. Men det var det värt.

Kom hem, skar upp salladen i två olika skålar. Den ena toppades av euroshopper ost och den andra av ICAs feta. Markerade tydligt skillnaden med två olika skedar. När jag stod och kockade som mest kom Kristofer och la blygt armarna om mig. Pussades lite. Jag sa då att jag köpt "riktig" mat t honom. Sen var vårt "bråk" över.. kröp upp i soffan, mös och pussades.

Nej kan inte vara arg på honom inte, det går inte. Älskar ju människan så mkt, och vi är likadana. Små pms-kärringar ;-P dessutom har vi aldrig grälat.

Har jag vunnit på LOTTO?

Den mest deprimerade tiden på månaden är den då man får CSN. Ja, det kan ju tyckas att det skulle vara superroligt.. ifall man inte har en hyra på 4100.- , elräkning på 550,- och en internet kostad på 210.-. Räkna ihop den summan är du snäll *väntar*. Japps! 4860 riksdaler ryker omedelbart från kontot. Steg två, vad får man från CSN varje månad? jajamensan 7300.- det innebär att man har 2440.- kvar att leva på. Detta är en månad då INTE jag har en telefonräkning att betala (tur så går ab. ut nu den 23/12-07 bästa födelsedagspresenten man kan få). Observera även att detta är en månad då man inte har kurslitteratur att köpa (detta bojkottar jag numera). Att jag bor i en studentlägenhet har man mycket svårt att fatta emellanåt.

Idag blev jag dock glatt överraskad..

Jag jobbar som ni kanske känner till som personlig assistent för att dryga ut studentkassan. Detta har jag gjort sen mars månad och jag trivs så som man ska göra, inte alltför mycket ibland men också väldigt bra mellan varven. Jobbet ger mig en ekonomisk trygghet som är svår att vilja bli av med, jag behöver jobbet för att överleva för med 2400.- kvar efter räkningarna så kan man knappast unna sig en tröja eller ett par skor.. allra minst fika på stan. Det suger.

Idag såg jag att.. jag ska få.. närmare 10 000.- i lön! Säkerligen skrattar ni alla väldans mycket nu för 10 000.- är inte såpass mycket pengar att hänga i granen så man kan skratta sig lycklig. Nej men det är pengar som innebär att jag blir skuldfri (återigen och nu ska jag SLUTA använda krediten!! jävla bank att ge mig fanskapet) och jag kan ändå köpa mig en tröja.. kanske t om ett par skor och en mössa med tillhörande vantar. Det innebär även att jag kan spendera 1500.- nästa månad på flygbiljetter hem till Ljung över jul.

Påtal om jobb så måste jag fort som attan ringa till mitt jobb för att se om jag verkligen jobbade den 21-22-23 december. För då måste jag ta ledigt. Jag ska ju hem :-) Såhär länge har jag aldrig varit hemifrån tidigare. Jag har hemlängtan men jag härdar ut, jag har mkt att stå i.

Och GRATTIS till mig, för jag fick VG på tentan (VG betyder även High Score) :-D

High score for me.

Idag var det dags att hämta ut tentan som skrevs för några veckor sedan. Har inte reflekterat speciellt mycket över den, jag gjorde bara det som man skulle (författade ner, skrev ut, lämnade in) men ja.. idag skulle den iaf hämtas ut och helt ärligt har jag inte ens tänkt på den. Men de sista tre minuterna innan jag skulle till tantelanten för att kvittera ut den så kändes det lite nervöst. Ja, men tydligen hade jag fixat ett VG så det hade väl inte gått så illa ändå eftersom man fick high score. Men ja, det känns väl bra. Inte som när man skrivit en salstenta iaf, inte på långa vägar. Mer lättad att slippa komplettera.

Hmfs. Efter skolan har jag vart en svängom hemma, kollat räkningarna (självklart glömde jag kvar en hemma, morr) och tagit med mig lite broccoli från frysen. Sen när jag passerade stan på min blåa bike så kom jag på att jag lika kunde köpa ut mina nya p-piller på apoteket (på kredit, men whatever.. ska ju ändå betalas imorgon så).

Den där krediten förresten. Ligger nog på en stabil skuld på sådär.. ja.. 5-6000 tusen. Deprimerande att jag ens haft eländet på mig! nej, ska lämna kortet hemma i Tomtebo så jag inte kan utnyttja fanskapet. Bara för det ska jag kolla upp vilken skuld jag har dragit på mig. Mummel. Men jaja.. jag har råd att betala av det på två månader så det är inte så att jag går under. Men lite surt är det minsan.

Imorgon får jag tydligen mina Harry Potter filmer, Ååh sicket filmmys jag kommer att ha.

Change...

Snart är jag påväg in till stan för att besöka bibblo. Det var längesen som jag var där och strosade omkring, tänkte iaf ta mig tiden att låna ett par böcker om Karl Marx och sen en eller två riktigt fina böcker av exempelvis Moa Martinsson och Elsie Johansson. Moa Martinsson är en storfavorit, så möjligen. Men brukar vara ganska så utlånat, får helt enkelt se vad jag hittar.

Karl Marx är helt enkelt i studiesyfte och även för eget intresse. Jag tycker om snubben och ett par böcker om honom/av honom skulle inte vara så fel att läsa igenom. Jag har valt hans alienationsteori.. tycker om den. Och sociologistudiernas inbitna "göra främmande för" och breda tänkande är något jag tyr mig till extra. Tentan kan nog bli rolig att skriva ändå, även om jag är opeppad Allan.

Fick precis veta att C från vårens sociologi A även kommer läsa B-kursen till våren. Niiice. Hittills vet jag iaf (hmm..) fem stycken utöver mig som valt kursen. Det är skönt, jag vet inte ifall jag velat gå in på B-kursen helt ensam. Dessutom vet jag hur iaf fyra av dom pluggar och har en aning om att den femte är väldigt seriös och tar det på allvar. Tack, det gör jag också när det gäller sociologin. Då blir det att läsa dag som natt igen, men ack så jag ser fram emot det!

Aningen skrämmande är det ändå att om ett år så är jag halvvägs igenom C-kursen i sociologi och sen har jag endast en termin kvar innan jag får ut min (första) examen. Hur fort går det egentligen inte?? Men lär väl inte stanna där.. bara för att man fått en fil.kand.. det kommer man inte långt på och dessutom vill jag läsa lite fler kurser än så.

Skapande Svenska A och B är två kurser jag mer eller mindre MÅSTE gå för eget välmående. Sen måste man läsa en del om personalskit och kanske ta någon juridisk översiktkurs (trots deras hemska tentor!). Allra helst hade man velat ta en masterexamen, hur mycket dröm ligger det inte i det så säg?!.

Nej gott folk, även om ingen läser, nu ska jag dra på mig mössan och ge mig ut på stan. Jag ska helt enkelt låna de där böckerna nu och få lite frisk luft. Suttit instängd sen igår, not good.

Ofrivilligt utanför

Idag är en sådan dag som jag känner mig utanför, de gamla hjärnspökena spelar mig många fnatt och jag känner mig fulare än på mycket länge. För det är väl pga mitt utseende som jag inte "hör hemma" någonstans? Möjligen.

Jag som tycker att jag är snäll, bryr mig om alla, vill att alla ska må bra och jag som är översocial om jag bara vågat riva alla murar som hindrar mig från att verkligen vara den jag är. Varför hör jag då inte hemma? varför känner jag mig så som den ensammaste människan på jorden och Varför ska jag hela tiden dra mig undan roligheter pga att jag är rädd att verkligen släppa på tyglarna och vara? nej. Skärpning, det är enbart hos mig som felen ligger. Om jag ändå vågade.

Men jag är feg.

Jag tänker många gånger att det är kanske såhär ens liv kommer att bli. Jag har många vänner, säger inte annat, jag är omtyckt hos en del, jag är uppskattad och älskad. Jag har mer än vad många andra har. Men jag vill ha så bra mycket mer än så. Usch jag vill se bra ut! vara värd något, vara någon folk SER och inte bara hör något om. Det är helt enkelt det som är felet.

Jag är ful, det är felet.

Sen är jag dessutom sjuk, med halsont och feber. Och hormonerna hoppar och har sig.

Dålig självkänsla är en svår nöt att knäcka.

Dagen efter att jag tittat djupt ner i glase(n)t så får jag en rejäl knuff bakåt alternativt framåt för omväxlingsskull. Idag är jag både trött, hungrig, umgåssugen och fattig. Jag har städat, tvättat och haft mig.. knappt haft kvalitetstid över till mig själv (bakiszappande, en lång dusch och matfrossande).

Men när jag känner efter så är jag rejält bakis och skulle förvåna både mig själv och "han-däruppe" ifall det försvann inom en timme eller två. Macka och ägg kanske är lösningen, har iaf tryckt i mig nudlar.

Idag har det snöat (!!!) årets första flingor. Men inget som la sig på marken, faktum är nu lilla stumpan att vintern a'la 2007 närmar sig med stormsteg. Det är beundranvärt ändå att man fortfarande kan ha tunna kläder och skor på sig utan att frysa ihjäl (dock hjälps det ifall man har alkohol i blodet som håller värmen).

Inatt har jag sovit på min lilla tvåsitssoffa. Jag har träsmak i röven, eller ja.. inte ordagrant "i" men ja. Nej, det funkade ändå. Jag hade två liter vatten och tvn i närheten och det är huvudsaken. Däckar alltid bäst med tvn på, ljud och rörelser. För jag däckar alltid, jag dricker tills jag stupar. Levern ska arbeta.

Men idag känns det TUNGT att köra igång igen. Klockan är mycket och det börjar bli dags för att duscha, hitta kläder och sminka mig. Att jag sen är pank på mobilen är inte det roligaste.. kan inte nå någon och med min raserande självkänsla är jag inte heller i toppform. Jag skulle må bättre med något salt i munnen.. Hmf..

Lev, det gör ont men det gör mindre ont med tiden.

Med risk att låta aningen depressiv och nere så säger jag redan nu att så inte är fallet, orden du läser är skrivna av en människa som tillåter síg att andas stark och trygg luft för allt hon orkar och kan.

Idag stötte jag på en människa som ansåg att det inte fanns något kvar att leva för. Kärleken hade störtat, vännerna hade svikit, familjen fanns inte där som man kanske önskat och det fanns inga pengar på kontot. Värdelöst, javisst men inte meningslöst. Att kalla livet inte värt att leva är att säga att det inte finns en högre makt inom sig. Att man inte äger någon inre styrka. Det gör vi alla, en del måste bara titta lite djupare än andra. Och det är positivt, för då har man förhoppningsvis lärt känna sig själv och sitt Jag.

När människor säger att livet inte är värt att leva undrar jag om detta är ett tänkande för att Få uppmärksamhet eller om det handlar om att Ge uppmärksamhet. Jag har själv suttit i den situationen där livet inte känts värdigt och där framtiden kändes lika långt bort som lyckan. När jag satt fast i det destruktiva så kände jag djupt inom mig att jag Inte ville ha uppmärksamhet men att jag fick den ändå pga min öppenhet (till de jag kände tillit åt), jag ville samtidigt Ge uppmärksamhet till likasinnade.. till små barn med skadade vingar såsom mina.

Att kalla mig för "friskförklarad" eller som fri från demonerna är nog att ta i. Men demonerna kände väl att det inte var värt att försöka få iväg mig längre, att de gav sig av under en period. Det är sällan som jag idag låser in mig i mitt mörka rum för att försvinna. Men det betyder inte att jag är fri. För helt fri vill jag inte heller bli, jag har användning för det djupet inom mig.. jag har användning av alla sår och ärr. För det är genom mina erfarenheter som jag skapar, och det gör jag inte när jag är fri. Jag är då skapelselös.. plågas då av att vara "normal".

Men vad är det som får människor att ta steget ut för att faktiskt, bokstavligt talat, ta sina liv? Vad är det som får dom till detta avslut? För mig är det obegripligt, jag har själv försökt, eller mer kört på självdestruktivt beteende såsom strypning, självmisshandel och etc etc som kunnat leda till döden och vid överlevnad framtida men. Jag vet att det är befriande att känna det onda försvinna.. det fysiska men det psykiska växer sig bara ännu mer inpå ens själ och ens Jag.

Idag, när man vet att självmord faktiskt existerar och man vet att människor man både talat med och vidrört faktiskt kan ta sina liv så blir det för mig ännu mer obegripligt. Det skadar ju så oerhört.. och frågan många ställer: Är det egoistiskt att ta sitt liv? besvarar jag med ett Ja och ett litet nej. Nej om det verkligen var vad han/hon ville och att ingen annan tog skada. Ofta det händer, aldrig kan man säga. Men det ÄR egoistiskt för det skapar sådana vansinniga sår.. om man inte förklarat varför. En förklaring, det går inte att gå vidare annars. Vill man skapa spekulationer efter sin död om varför och hur. Nej, då bryr man sig inte.

Och livet är mina kära vänner, väldigt värt att leva. Även om man haft motgång efter motgång så finns det alltid ljusglimtar. Och en vacker dag så har det ljusa tagit över det mörka, inte helt men till stora delar. Ååh vad jag önskade att jag kunde rädda hela världen. Men det går inte, men kanske kan jag rädda en eller två själar.

För vi är alla underbara, på våra speciella sätt.

Nu är det helg. Otippat att den kom så fort, jag har inte hunnit med en bråkdel av det jag skulle göra. T ex frysa mitt gymkort för som det ser ut nu har jag slängt bort en månads träning och ja.. fan, nu återstår det bara fem månader kvar. Illa. Jaja, jag heter Josefin och är inte speciellt förvånad om jag ska vara ärlig. Ikväll är det iaf fest, borde gå upp ur sängen för att göra mig iordning för att lämna Teg. Tiden går fort och jag är inte känd för att skynda mig.

Men Desiree skulle köpa en säck foder och jag har bilen. Ska nog plinga henne för att se om när hon var redo för att hämta upp det där. Så man iaf är lite på G.

Zzz.. hade då fan inget vettigt att säga.

Party on.

Drama på Gina Tricot.

Dam i 40 årsåldern försöker lämna tillbaka ett par jeans på Gina Tricot men kassörskan ställer sig lite frågande till just detta handlande (K = kassörskan, D = damen).

K: Vad är det som är felet på jeansen?
D: Hurså?
K: Ja, vi måste ju veta ifall det var något som var sönder, en felsydd söm eller något sådant så vi inte säljer jeansen till någon ny.
D: Aah, nej det var förstora.
K: Är de använda?
D: Nej, absolut inte. Jag är seriös.

Kassörskan vänder sig mot sin kollega som betjänar en annan kund och frågar:

K: Ska de se ut såhär?
K2: Nej, det ska sitta en lapp på baksidan av jeansen och denna sitter fel (hon visade prislappen som satt på en kedja på framsidan av jeansen).

Kassörskan vände sig åt damen igen och sa:

K: Är du säker på att de inte är använda?
D: Men jag är ju seriöst ärlig här! De hängde när jag hade de på mig!
K: Men hur förklarar du då att lappen är borta och att prislappen sitter fel?
D: Det fanns ingen som helst lapp på jeansen när jag köpte dom i fredags och det är inte mitt fel!
K: Nej det tror jag inte heller men..

Kassörskan sneglar mot sin kollega och frågade ifall hon ville ta över, de bytte plats (och jag fick betala min tröja och lyssnade intresserat vidare).

K2: Vi säljer faktiskt inga jeans utan lapp av säkerhets skäl, kunden ska få en exakt vara med all garanti som är möjlig. För att undvika sådana här situationer.
D: Men det förstår jag, men det fanns ingen lapp på jeansen när jag köpte dom.
K2:.. ja det är ju konstigt men, ja.. jag tror dig.
D: Får jag pengarna tillbaka då?

Kassörskan undersöker jeansen och luktar på dom.

K2: De ser tvättade ut och luktar dessutom tvättmedel..
D: Ja, det var väl så när jag köpte dom??
K2: Omöjligt. Du får helt enkelt prata med kassörskan som sålde jeansen åt dig så får vi se ifall det fanns någon lapp eller inte.

Damen tar tillbaka jeansen och går därifrån, mumlandes. Bra försök ;-P

Kycklingsallad

Valfritt hur mycket man vill ha av allt, jag antar att dagens människa inte behöver recept/mängdhänvisningar för att lyckas, det finns något som heter på måfå.

Kycklingfilé
Sallad efter smak
Rensade tomater (blir annars mkt vattnigt = ej gott)
Tunnskivad rödlök
Skalad och rensad gurka
Gulpaprika (man äter med ögonen också)
Rostade solrosfrön
Fetaost
Skruvmakaroner (fullkorn)
Chiliolja
Turkisk gräddfil
Mango eller sweet thai chilisås

1. Skär grönsakerna fint och noga, det är viktigt.

2. Man steker kycklingfilén med curry, paprikakrydda och salt. Se upp så att den inte blir torr, det är vanligt för amatörer. Skiva upp snyggt, helst så skivorna blir långa och fina ca 1 cm tjocka.

3. Koka pastan, glöm inte tuggmotståndet. Häll upp i durkslag och spola kallt vatten över så pastan är kall. Ta chilioljan och droppa över, se upp, chiliolja är hett och pastan ska endast ha en underton av hetta.

4. Ta turkisk gräddfil och blanda i antingen mango eller sweet thai chilisås. Krydda på med lite curry, men var medveten om att curry kan ta över smaken så ta inte mycket. Mango är att föredra då pastan är lite het.

5. Blanda ihop salladen med pastan, lägg kycklingen, fetaosten och solrosfröna över och servera såsen bredvid. Nybakade baguetter är mycket gott till, med salami och brie. Drickes till? isvatten med citron. Mums.

Superenkel sallad, ljuvligt god.

Jag satt tidigare och funderade över hur saker och ting har en tendens att förändras över en natt. Hur man har möjligheten att förändra sin situation och sin plats i världen med bara ett telefonsamtal och hur mycket man vinner på att vara trevlig, le och vara öppen (med en stor portion sympati och värme).

Det behövs inte mycket ansträngning för att få ett värdigare liv helt enkelt. Och jag vet vad jag talar om så det handlar inte om att tala utan att veta. Man är oftast sitt eget största problem, och det enda som står ivägen för ens framgång är ens egna person. Destruktiva tankar, suckar och fördomar är ingenting som gör en lycklig eller framgångsrik.

Söker man ett mål så når man det tids nog. Jag har nått mitt, mitt delmål. Och ja, man är sin värsta fiende men man kan även bli sin bästa vän.

Ett år, tänk så tiden går.

För ett år sedan satte jag mig i en skinnsoffa för första gången och drack lite vin som någon generös bjöd på. Sen på natten somnade jag i en säng för första gången. Den sängen var jag med att kasta bort och var med att ersätta den med en ny, som jag även pröjsade lite på. Ja, mycket har hänt på ett år..

.. för exakt ett år sedan var jag rätt svag och tålde inte mycket. Jag var även nyinflyttad till Umeå och kände inte överdrivet många. Jag var inte så insatt i skolan och ja.. nej, jag var en helt annan människa än den jag är idag. Mycket har skett, nya intressen har blommat upp (Karl Marx är en typ jag fallit för lite extra) och jag värdesätter andra ting.

.. ja, idag gott folk är det ett år sedan jag och Kristofer lät våra utsökta läppar mötas för första gången. Och jag älskar honom så oändligt mycket och önskar att det är han och jag föralltid. För han får mig till en betydligt bättre människa, han får mig hel och han färgar min värld så vacker. Har aldrig känt såhär förut, och ja.. om han inte är the one and only så är jag väldigt förvånad.

Det handlar INTE som sådan kärlek som många kanske tror, inte om fjärilar eller fågelkvitter. Nej, det handlar om harmoni och trygghet. Jag sa morgonen den 15 oktober 2006 att jag funnit min själsfrände och att jag såg ett djup i hans ögon. Och jag hade så rätt, så väldigt rätt. Och han är världen jag vill bygga bon på, bilda familj med och dö bredvid.

14/10 - 2006. Första kvällen.
14/7 - 2007. Sades orden för första gången, på tre bokstäver.

mazariner och vatten

Idag är jag sådär vansinngt jävla trött att jag varken vet tid eller rum. Jag kan inte heller somna för det hinns inte. Det är alldeles för mycket jobb, skola, lägenhet och elände runt omkring.

Idag fick jag släppa in ett par målare i min bostad. Då jag sällan är hemma frågade jag hur de gör med att låsa bostaden etc etc. Ja, de hade nyckel. Jaha.. varför i helv hade jag då gått upp halv sju, gjort mig iordning och skrapat rutorna på bilen (första gången iår, suck) om de hade nyckel? Jävla idioti.

Det vankas arbete. Jag ska fira detta med en mazarin. Jag och älsk bakade igårkväll.. mazariner var en ny grej vi kom på. Vi har kört stenhårt på sockerkaka, chokladkaka, muffins och negerbollar. Men det var både lätt och gott med mazariner.

Nu vill jag ha klar min lägenhet så man kan ha festen jag pratat om. Inflyttningsrajraj. Det lär väl bli en av få fester då jag går i flyttplaner. Det blir nog att bli sambo inom kort. Spännande. Jag är dock emot att bli sambo så fort, jag vet inte varför, men det är en trygghet att ha en egen lägenhet att ty sig till. Efter ett år är det inte sagt att det ska hålla, det är knappast en garanti för någonting. Men det är dyrt att ha en tvåa ståendes utan att vara i den, jag betalar 4500.- i månaden för någonting jag aldrig använder. Jag finner nog en ny lägenhet som känns sådär fin igen. Kanske t om ännu bättre läge, är lite inne på Ålidhöjd och Haga.

Tjipp nu är det mazarindags.

Mördare.

USA är smutsigt, äckligt, vidrigt och djävulskt. Det är helvetet. USA borde störtas. Förstår inte hur man kunde mörda Kennedy men ha kvar den hemske och kallblodige mördaren Bush.

Såg precis 60 minutes där Irans president blev intervjuad av någon nisse som tryckte, tryckte och sparkade. "Du ler" sa han ".. men detta är viktigt för USA". Jag hade också lett. Vad ska man annars göra? Att Irans president besöker ground zero är tydligen ett hån mot USA. Vad hade ens Irans president med World Trade Center att göra? Nej, jag skulle mycket väl kunna åka dit och spotta på eländet (ground zero) för så många liv som USA tar varje år utan att ens känna minsta lilla medlidande är skamligt.

"Hur känns det att ha amerikanskt blod på dina händer?" fick den iranske presidenten höra. Ja, vad svarar man på sådant?

Nej jag äcklas, mer än bokstavligen talat. Jävla USA.

Det var svårare förr ändå

Tänk när allt var så nytt i ens liv. Jag minns fortfarande hur det var när jag åkte tåg till stan alldeles själv för första gången och jag minns hur det var att flyga plan ensam (ja bortsett från personalen och resterande resenärer). Idag är det fortfarande mycket man inte gjort själv, men det är saker man sällan stöter på. Vanligtvis. T ex vet jag inte hur det är att föda barn, bara nästan. Sen vet jag inte hur det är att ha ett heltidsjobb under flera år. Heltidsjobb är det klart att man haft men inte som fastanställd med massa gratis grejer.

Idag ska jag göra en sak för första gången. Idag ska jag hem till Elin, liksom ta den där cykelturen genom stan som är den första sen jag flyttade hit. Ja faktiskt. Jag har aldrig cyklat själv genom staden, mörkret och alla fulla människor för att parkera min rumpa vid geografigränd. Det är en ny upplevelse, och jag är nervös.

Ja, nervös. Inte för att det är nytt utan att jag känner mig.. annorlunda. Som jag skrivit tidigare, alla är så vansinngt vackra och en annan är.. ja, ni känner mig. Jag är Josefin, vansinnigt vanlig och vansinnigt grå. Kvällen till ära har jag satt på mig ett hårband a'la 2006, rutiga 3/4 byxor, beige kofta, svarta tights och sedan ska även ett par svarta stövlar på. Jag har en vansinnig sak dock, och det är rumpa, det sa min peppande pojkvän.

Vinet finns i kylen, fick panikcykla ner för det var inte riktigt planerat det här. Kristofer fick ett samtal om att fara iväg till en old friend. Min kåmpiz ex Marcus. De har inte setts på mkt mkt länge så kunde inte precis kräva att han skulle stanna hos mig, för vi sitter varje kväll här o ruttnar. O då kom jag på att Elin sa att jag var välkommen till Geografigränd för Idol och vin. Ja, det skulle sitta fint.

På söndag börjar jag det nya jobbet. Jag har mkt jobb framför mig nu, inklusive skola. Söndag blir det mellan 7 och 21. Sen måndag 12-21. Tisdag, free. Onsdag 12-21. Torsdag 16-22. Fredag 12-22. Lördag 16-22 och Söndag 16-22. Kristofer sa förresten att om jag vore utan mina två jobb, utan mina studier, utan inkomst och om jag drack mkt alkohol skulle jag kanske vara alkoholist. Mycket "om" och mycket "kanske".

Nej, slänga i sig en macka kanske? Åt en av de mumsigaste salladerna någonsin idag. Så god att jag tappade tid o rum. Kyckling va're. Mumma.

Köss

Om man ändå ägde en taxi

Jag förstod inte hälften av det läkaren sa i telefonen i morses, det enda jag uppfattade var att jag har ett recept att hämta ut och när tabletterna är slut ringer jag bara och ber om nya. Men alla medicinska termer och sånt förstod jag inte mycket av.

Jag har fortfarande den där konstiga värken i magen/ryggen. Kanske har man en såndär parasit i sin kropp som livnär sig på mig. Det är hemskt irriterande iaf och om jag inte blivit bättre på måndag är det jag som ringer lassa (och svarar när de ringer tillbaka, skiter inte i det som jag gjorde i onsdags).

Hmm. Snart ska man lämna in tentan, känns väl sådär. Är inte direkt så man varit superflitig med den, men inte heller så att jag sket i det totalt. Började tidigt och blev klar tidigt.

De ringde från Online igårkväll, på intervjuen sa han att han skulle ringa i nästa vecka så det var kul att det blev tidigare. Detta innebär att jag endast är ledig på tisdag i nästa vecka, sen jobbas det hela veckan lång. Dels på Online och dels på mitt första extrajobb. Så nu läser man inte bara på heltid nu har man också två jobb. Sweet, slipper man sitta hemma och mögla.

Nu ska jag gå till skolan, yesbox.

Btw.. bara sådär..

Den 14 oktober är det ett år sedan jag och Kristofer blev mer än vänner, snart ett år alltså. Sen den 14 juli så sa han att han älskade mig, det dröjde men det var det värt. Jag tror inte på orden om de sägs omedelbart. Ja, 14e är tydligen ett turnummer. Därför gifter vi oss den 14 juli 2010.

Jag är en såndär halvvild döing

Jordgubbskräm till frukost i tonerna till Idde och Annas "bröllopsdag". Det är skönt, helt enkelt. Har pratat med den där barnmorskan, hon lät lite sur och då började jag stamma. Jag ska ringa vidare till lassa och kolla upp så det inte är något fel, möhe.

Ska snart till ett ställe för att prata jobb. Hoppas det går fort för jag är trött och vill bara krypa ner i sängen igen, dra täcket över huvudet och glömma alla bekymmer, inte för att det finns överdrivet många just nu.. men ändå.

Igår sökte Kristofer in på landets läkarlinjer. Umeå, Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg. Det säger sig självt att jag hoppas på Lund eller Göteborg, alternativt Umeå. Varken Uppsala eller Linköping känns överdrivet lockande. Det positiva ifall han kommer in här är att jag kan gå klart mitt program utan att behöva söka nytt. Men tydligen så har han inte så stora förhoppningar då det gäller att skriva sisådär 1.9 på HP och det var han tydligen inte så säker på att göra. Men jag hoppas ändå, för både hans och mitt bästa. Det är hans dröm och jag vill vara tillsammans med Doktor Skoglund :-P

Ååh så man önskade att han hade kvar sin tvåa.. då hade vi betalat 2000.- i hyra var och då hade man både haft badkar, balkong och diskmaskin. Möh.. Nej det är dags att slå ihop våra bon på riktigt nu, man behöver iaf inte köpa ngt nytt, eller.. hans soffa och soffbord kan jag gäran slippa. Jag är inte så förtjust i svart skinn och inte heller att kunna ha sitsen utfälld så man har benen upp i luften. Tänk "Friends".. Chandler och Joey. Yes, så är det.

Nää.. nu är klockan mycket och om en timme ska jag vara där.