Idag är en sådan dag som jag känner mig utanför, de gamla hjärnspökena spelar mig många fnatt och jag känner mig fulare än på mycket länge. För det är väl pga mitt utseende som jag inte "hör hemma" någonstans? Möjligen.
Jag som tycker att jag är snäll, bryr mig om alla, vill att alla ska må bra och jag som är översocial om jag bara vågat riva alla murar som hindrar mig från att verkligen vara den jag är. Varför hör jag då inte hemma? varför känner jag mig så som den ensammaste människan på jorden och Varför ska jag hela tiden dra mig undan roligheter pga att jag är rädd att verkligen släppa på tyglarna och vara? nej. Skärpning, det är enbart hos mig som felen ligger. Om jag ändå vågade.
Men jag är feg.
Jag tänker många gånger att det är kanske såhär ens liv kommer att bli. Jag har många vänner, säger inte annat, jag är omtyckt hos en del, jag är uppskattad och älskad. Jag har mer än vad många andra har. Men jag vill ha så bra mycket mer än så. Usch jag vill se bra ut! vara värd något, vara någon folk SER och inte bara hör något om. Det är helt enkelt det som är felet.
Jag är ful, det är felet.
Sen är jag dessutom sjuk, med halsont och feber. Och hormonerna hoppar och har sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar