Samtal från polisen

Igår klockan 20:55 ringdes det från ett dolt nummer, trodde först det kunde vara någon säljare eller något så jag var rejält peppad att ta ett sådant samtal (hade tidigare under dagen diskuterat telefonförsäljning med Charlotte).

Men det var ingen telefonsäljare, det var polisen i Alingsås som ville prata med mig!. Först gick tankarna till min familj, om det hänt något med dom, men det stod klart för mig tidigt att det handlade om något ofarligt. Damen i telefonen talade om att de gripit en person för något brott och att de funnit MIN mobiltelefon på den gripne. Hur de visste det var pga att i anteckningarna på telefonen fanns min födelsedag inskriven liksom mina föräldrars och även vänner. Hur de spårade telefonen till just mig vet jag dock inte.. det får förbli ett litet frågetecken för mig. Vet någon så skriv gärna här..

Till saken hör den att just den telefonen spärrades av mig i nov-dec 2005 efter att den försvunnit spårlöst. Men jag polisanmälde aldrig förlusten eftersom den var två år gammal och jag ändå skulle lägga undan den och köpa en ny. Jag vet inte, men jag har ett vagt minne av att den telefonen hittades.. men jag är inte riktigt säker. På något sätt så fick den där killen/tjejen tag på den så den bör väl vara stulen då? Hmm. Jaja, jag vet inte, haha. Men damen som ringde mig igår gjorde en polisanmälan på den där telefonen från 2003 (vem har ens en sån gammal telefon?!) så nu är den iaf anmäld försvunnen/stulen. Men jag är så jekla velig gällande sådana där saker så jag vette tusan vad som hände med den efter att den försvann.. hittade jag den? var den borta? men frågan är verkligen hur någon fick tag på den.. menar, hade någon tagit den ifrån mig lär jag ha märkt det.. jag har koll på mina saker i väskan. Hmm.. jaja, nu är den iaf återfunnen. Så kan det gå, lite omvänt.. Det som göms i tö, kommer upp i snö.. (det var snöfritt då den försvann).

Jaja.. nu har jag återigen sovit bort en hel förmiddag. Låg vaken i två timmar inatt och bara tänkte, tänkte och återigen tänkte. Jag har fått sömnsvårigheter igen och får halvt som halvt panik om natten, så det är inte konstigt att jag sover bort förmiddagen. Det är nog den enda stora nackdelen av att bo i en etta på 40 kvm med någon som går upp 6 på morgonen och inte kan undvika att väcka mig (dels är han STÖRD gällande att vakna av alarmet och sen är han rätt velig om morgonen).

Mina tankar gick mot mig och Kristofer.. kunde inte sluta tänka att vårt förhållande faktiskt är dödsdömt i längden. Därför känns det som om jag drar mig undan känslomässigt för att inte känna något.. men det går ju inte för uppenbarligen så känner jag något (annars skulle jag inte må dåligt över situationen). Menar, skolan är klar för mig senast maj 2010. Två år.. förhoppningsvis så kommer Kristofer in på läkarlinjen till hösten. Ja, det är SJU års studier för honom och han kan ju knappast säga nej till platsen eller flytta med mig när han gått en längre tid på skolan. Detta är den stora nackdelen med att plugga...

...sen halkade jag in på barndelen. Jag vill ju verkligen, verkligen ha barn men allra helst vill jag ju att skolan ska bli avklarad först. Men, ja.. jag lär ju vara 28? måste ju ha lite jobb INNAN jag får barn med tanke på att man måste vara attraktiv på arbetsmarknaden om min utbildningen ens ska ge mig något. Alltså kommer jag vara den där, karriärkvinnan.. inget ont i att ha en karriär som man trivs med men tänk om jag inte kan bli med barn? tänk om jag är för gammal? Hemska tanke. Får kanske ADOPTERA? jag som vill VARA med barn och FÖDA ett barn. Inte köpa ett...

Nej, frunch ska det nog bli nu.