Äntligen fredag (och löning)

Trots att jag vaknade med ett konto välfyllt (för att vara student) så lämnar jag bostaden med ett smalt konto. Men det gör ingenting. Jag ska luncha med Skoeneboysen på Kina och kanske, kanske blir man sugen på att dra ut på party. Men jag måste hålla mig i skinnet, ska jobba imorgonbitti.

Men i väntan på att boysen ska ta sig från universitetet till svingen/mot stan så sitter jag på "min" säng och lyssnar på Björn Afzelius ikaros och påminns av barndomen (Ikaros fanns med på en skiva pappa spelade ofta och gärna när jag var barn. Låten kopplas till föräldrarnas storstädning av huset, skinkstek i grytan och nybakat bröd. Låten kopplas till Känslan att vara del av en hemskt kärleksfull familj trots alla plågsamma tankar i mitt huvud). Jag tror nog det är därför Björn Afzelius betyder så mycket för mig, han påminner om en familj jag älskar och han påminner om kontrasten mellan lyckan och sorgen. Att han blev tryggheten för mig, att trots att jag föll samman så fanns kärleken där nära inpå. Han är mitt jävla allt, när det gäller sådana saker.

Nu ringdes det, Skoene-Erik. Om en tia-en kvart drar jag mig neråt, eller ja.. uppåt blir det ändå.

Så nu ska jag bara njuta av Hiroshima (makabert hur man kan njuta till den egentligen) och sen kila iväg. Kanske fyndar kläder.. vore inte helt fel.