Klockan ringde 07:45 och släpade in mig i duschen. När jag har tider att passa så har jag alltid god tidsmarginal, hatar att stressa och hatar allt som heter "i sista minuten" förstår inte människor som ska skjuta upp allt till sista stund. Nej, planering är A och O.
Eftersom jag knallade upp såpass tidigt så var jag också tvungen att spendera tid i sängen, men det gjorde ingenting eftersom Kristofer fortfarande låg kvar. Så fullt påklädd och sminkade halvlåg jag och tittade på Montel och något sjukt medium..
Så ringde älsklings telefon och jag förstod vad det betydde. Gå upp, påklädnad, frulle och sen att fara hemifrån. Suck och fräs, jag ville verkligen inte. Men tiden kom, som alltid och efter att ha fått frukost på sängen (älsklingens hemmabakade tunnbröd och en kopp te) så kröp han ner en liten sväng hos mig igen.. började diskutera vardagliga saker och höll om varandra. En till synes helt vanlig morgon hemma hos Kristofer och Josefin kan man tycka.
Men när vi ändå stod där i hallen och höll om varandra och sa Hej då så kände jag hur ngt stort var påväg att försvinna, om så bara för tre veckor. Den extrema tryggheten, den underbara närheten, kramarna, skratten, tillgivenheten och kärleken.. det är något som enbart han kan skänka mig i ett enda paket. Jag trodde inte på kärleken innan jag mötte honom, men som jag skrev dagen efter vårt första möte med varandra "det finns i hans ögon" och han är den rätte för mig. Jag känner det i varenda del i min kropp. Vi skiljdes åt iaf, med tårar i hans ögon och ett "tiden går fort älskling" från mina läppar.
När vi återser varandra är det mycket som hänt. Dels så går jag in i en ny fas i mitt liv, jag ska påbörja avancerade studier (står så i kursplanen haha) inom Sociologin *längta* och han har återigen börjat jobba. Under vårt förhållande har han aldrig jobbat så ska bli intressant att se vad de för med sig. Hans friår är slut nu strax efter jul, kommer att sakna våra pluggkvällar tillsammans.. sen är jag kanske blond också, ännu bättre.
Hmm.. undra vad man får för mat på flyget. Hoppas inte det är pepparlax, det är så äckligt. Tapas som senast vore trevligt.. Hoppas också att det finns kontaktuttag på Bromma flygplats, jag måste ju kunna ladda datorn då jag ser på Desperate Housewifes ^^
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar