Det har varit en händelserik dag idag, rätt upprörande också. Mår fortfarande dåligt över vad jag såg och känner att det bannemej får vara slut nu. Men iaf..
Jag och Charlotte satt vid donken (tjena transfetter och en tidig död) och jag drack mitt kranvatten med isbitar till min bigmac när det rusar förbi en yngling. Suck, dessa ungdomar som ska springa och ha sig överallt fnös jag för mig själv. Denne yngling sprang mot utgången och hann ut genom den första dörren men det tog stopp vid dörr nummer två eftersom han i ren panik drog och ryckte åt fel håll. I samma veva kommer det en man efter som slänger sig över honom. Man hörde hur ynglingen skrek och mannen skrek tillbaka: "Va fan har du gjort??" .. "är du helt jävla dum i huvudet?" etc etc. Sedan släpade han tillbaka den unge, hemske ungen ur ifrån donken in i MVG gallerian igen. Just då såg vi att det samlats en massa människor vid rulltrapporna och vi bestämde oss för att gå dit också. Och där såg vi en man sitta på knä med ett rejält hack i huvudet och blod på golvet. Illamående. Fy fan, fick samma känsla inom mig som då pappa ringde och sa att mina bröder blivit misshandlade och var på östra sjukhuset. Jag mådde rent ut sagt illa.. det kunde ju ha varit min pappa (för någons pappa var det säkert som var ute och julhandlade). Usch och fy! jävla gatuvåld.
Sedan såg vi en tant som fick åka ambulans. En annan historia och inte fullt lika actionfylld. Men ack så illa jag mådde, och gör ännu. Hoppas mannen klarade sig bra och att inte hans dag/vecka/jul blir förstörd.
Fy helvete säger jag bara. Vad är det för föräldrar som uppfostrar sådana monster? Den lilla idiotungen var inte heller ensam, han hade en kompis som låg fast under en annan man vid den skadade. Hoppas polisen var onda emot dom, polisbilen var där under en lång tid. Ja, jag är av den åsikten att föräldrar med moral och bra värderingar uppfostrar bra barn. Visst är det inte så i alla fall men om man ser åt majoriteten. Alla barn/ungdomar jag stött på som haft olagliga saker för sig har alla haft föräldrar som inte varit de bästa förebilderna. Sen ska inte föräldrarna ta skiten för vad deras barn ställt till med, absolut inte. Är man människa är man en egen individ.. så enkelt är det. Dock tror jag på att det Japanska (rätta mig ifall jag har fel) systemet funkar bra. Att om någon t ex snattar så ska hela släkten betala för detta. Skam är något brottslingar BÖR känna.
november 27, 2007
Min hyllning till B.A
När jag var liten så tyckte jag alltid om när det var storstädning på gång hemma. Jag tyckte om när fönster och dörrar stod öppna, då mattorna slängdes ut på altanen för att luftas, då sängkläderna låg hängda över fönstren. På spisen, i grytan, stod en skinkstek på tillagning och mamma tvättade kläder. Medans pappa dammsög, dammade och torkade golven så fick vi barn alltid i uppdrag att städa våra rum. Det luktade rent i hela huset, och inte alltför sällan så bakades det matbröd i samma veva. Det var lördag och det skulle ses film och ätas godis på kvällen. Det var antingen höst eller vår, för det blev kyligt inomhus men det var en sån underbar stämning att ingen brydde sig om det. Vi syskon hjälpte varandra, lekte hotell mellan varven och ibland möblerade vi också om (med mamma som vakt så ingenting hände oss). Men framförallt så minns man musiken som strömmade ur högtalarna..
..Björn Afzelius.
När jag blev äldre och det var samma storstädning satt jag instängd på mitt rum. Mina bröder var ute med sina kompisar och lördagsgodiset var inte längre lika spännande. Kvällen skulle antagligen spenderas med att jag låg i sängen och skrev på mina fåniga dikter eller läste en bok. Flertalet gånger svor jag över Björn Afzelius. Jag skämdes över att musiken hördes ut på gatan och att pappa och mamma sjöng med. Men en dag så stal jag en skiva och började så smått lyssa, tänkte att jag tyckte ändå om musiken när jag var liten (även om jag inte riktigt förstod vad den handlade om). Första låten som tyst spelades var Tvivlaren och jag skämdes, men var nyfiken. Det tog inte många sekunder tills jag fick den där känslan av att verkligen finna något betydelsefullt.
Idag, när jag är vuxen, så betyder Björn Afzelius så oerhört mycket för mig. Det finns ingen som får mig så lugn, harmonisk och varm inombords som han. Björn är för mig, guden. Vid en konsert med Lars Winnerbäck (Mikael Wiehe var förband) så kändes det som om Björn faktiskt var där, han blev hyllad och han kändes närvarande. Wiehe sa dessutom att "för tjugo år sedan var det jag och Björn som stod på scenen, idag är det Winnerbäck och hovet" -tystnad- "Björn Afzelius är kungen i detta landet. Winnerbäck är kronprinsen" -jubel-. Jag kunde inte skaka av mig den konstiga känslan av att vara nära någonting stort, och än idag så tror jag med fullaste allvar att Björn var närvarande.
Afzelius är min barndoms stora frontfigur och är idag den enda människan som får mig att gråta ut och verkligen leva ut min ilska/rädsla/lycka/sorg. Och musiken har ett budskap, den betyder något. Och jag sörjer, som om han vore en anhörig till mig, hans alldeles förtidiga död. Hur ska någon ens förstå? jag vet att i min umgängeskrets så betyder Afzelius ingenting (om folk ens vet vem han är och vad han gjort för musikvärlden) men jag vet också att genom det så har jag något eget. Jag har min kärlek till honom och den delar jag inte med någon som jag umgås med. Det är som om jag hyllar en egen gud.. och det känns tröstande. Ingen behöver veta vilken musik som berör extra och de som jag vet kan se bakom och läsa mellan raderna (som har kontakt med sig själv) inte fördömer mig, inte skrattar. För skapande musik är konst, poesi, kärlek och mycket omtanke.
Nu, "Två ljus" (absoluta favoriten) och sen är det dags att jobba. Mycket som ska göras hemma.
..Björn Afzelius.
När jag blev äldre och det var samma storstädning satt jag instängd på mitt rum. Mina bröder var ute med sina kompisar och lördagsgodiset var inte längre lika spännande. Kvällen skulle antagligen spenderas med att jag låg i sängen och skrev på mina fåniga dikter eller läste en bok. Flertalet gånger svor jag över Björn Afzelius. Jag skämdes över att musiken hördes ut på gatan och att pappa och mamma sjöng med. Men en dag så stal jag en skiva och började så smått lyssa, tänkte att jag tyckte ändå om musiken när jag var liten (även om jag inte riktigt förstod vad den handlade om). Första låten som tyst spelades var Tvivlaren och jag skämdes, men var nyfiken. Det tog inte många sekunder tills jag fick den där känslan av att verkligen finna något betydelsefullt.
Idag, när jag är vuxen, så betyder Björn Afzelius så oerhört mycket för mig. Det finns ingen som får mig så lugn, harmonisk och varm inombords som han. Björn är för mig, guden. Vid en konsert med Lars Winnerbäck (Mikael Wiehe var förband) så kändes det som om Björn faktiskt var där, han blev hyllad och han kändes närvarande. Wiehe sa dessutom att "för tjugo år sedan var det jag och Björn som stod på scenen, idag är det Winnerbäck och hovet" -tystnad- "Björn Afzelius är kungen i detta landet. Winnerbäck är kronprinsen" -jubel-. Jag kunde inte skaka av mig den konstiga känslan av att vara nära någonting stort, och än idag så tror jag med fullaste allvar att Björn var närvarande.
Afzelius är min barndoms stora frontfigur och är idag den enda människan som får mig att gråta ut och verkligen leva ut min ilska/rädsla/lycka/sorg. Och musiken har ett budskap, den betyder något. Och jag sörjer, som om han vore en anhörig till mig, hans alldeles förtidiga död. Hur ska någon ens förstå? jag vet att i min umgängeskrets så betyder Afzelius ingenting (om folk ens vet vem han är och vad han gjort för musikvärlden) men jag vet också att genom det så har jag något eget. Jag har min kärlek till honom och den delar jag inte med någon som jag umgås med. Det är som om jag hyllar en egen gud.. och det känns tröstande. Ingen behöver veta vilken musik som berör extra och de som jag vet kan se bakom och läsa mellan raderna (som har kontakt med sig själv) inte fördömer mig, inte skrattar. För skapande musik är konst, poesi, kärlek och mycket omtanke.
Nu, "Två ljus" (absoluta favoriten) och sen är det dags att jobba. Mycket som ska göras hemma.
november 23, 2007
Faktum är..
.. att man inte kan äta närmare ett halvt paket kakor om dagen utan att gå upp i vikt.
I somras inhandlade jag ett par otroligt underbara jeans på Mango i Gbg, Love them. Snyggaste jeansen ever och bara vetskapen om att ingen (eller ytterst få) har likadana i Umeå gjorde dom ännu mer perfekta. Dessa jeansen var som gjorda för mig - på alla sätt och vis. Så det är med sorg i hjärtat jag berättar följande..
.. efter att jag satt på mig jeansen och sminkat mig så hände det som aldrig hänt mig förut. Jag satte mig i sängen framför min dator och knak. Jeansen sprack, vid låret. Vansinne.
Kakorna är det slut mumsat på och nu ska det mumsas på selleri.
I somras inhandlade jag ett par otroligt underbara jeans på Mango i Gbg, Love them. Snyggaste jeansen ever och bara vetskapen om att ingen (eller ytterst få) har likadana i Umeå gjorde dom ännu mer perfekta. Dessa jeansen var som gjorda för mig - på alla sätt och vis. Så det är med sorg i hjärtat jag berättar följande..
.. efter att jag satt på mig jeansen och sminkat mig så hände det som aldrig hänt mig förut. Jag satte mig i sängen framför min dator och knak. Jeansen sprack, vid låret. Vansinne.
Kakorna är det slut mumsat på och nu ska det mumsas på selleri.
november 18, 2007
Bebisfeber
Nu har Charlotte lämnat bygget och jag är återigen ensam. Rätt skönt, roligt med besök men just nu har jag en stor känsla av att behöva vara själv. Det funkar iofs galant när Kristofer är hemma, vi hänger inte på varandra som plåster och jag får sitta i min egna lilla värld och lyssna på musik/skriva utan att ngn pratar med mig. Det är skönt.
Fick veta precis att min kusin ska ha bebis, hon gifte sig i somras och kör det racet. Giftemål och barn. Lär ju inte hända mig, men tycker det är fint ^^ Hoppas att allt går bra! Dessutom är hon påväg att flytta tillbaka till Gbg så det blir en vettig unge :-P då vet jag två bebisar i samma stad som föds ungefär samtidigt.
Nej, nu ska jag packa ner muffinsen jag nyligen bakat i små lådor och frysa in. Vaniljmuffins med non-stop choklad. Det är kalasgott.
Fick veta precis att min kusin ska ha bebis, hon gifte sig i somras och kör det racet. Giftemål och barn. Lär ju inte hända mig, men tycker det är fint ^^ Hoppas att allt går bra! Dessutom är hon påväg att flytta tillbaka till Gbg så det blir en vettig unge :-P då vet jag två bebisar i samma stad som föds ungefär samtidigt.
Nej, nu ska jag packa ner muffinsen jag nyligen bakat i små lådor och frysa in. Vaniljmuffins med non-stop choklad. Det är kalasgott.
Störst av allt är kärleken
Vilken helg! Gud så skön den varit. Har bara suttit inne i lägenheten och sett på Desperate housewife, lyssnat på musik och ätit mat. Hur skönt som helst. Jag älskar det, ensamheten, tystnaden och att bara vara sin egen. Det är inte ofta som man får vara det, inte nu när man har gått och flyttat in hos Kristofer och letar bostad tillsammans.
Men ikväll kommer älskling hem igen och det ska bli oerhört skönt att få krypa in i hans sköna famn och somna gott. Kärleken jag känner för honom växer sig bara starkare och starkare för varje dag och jag känner mig hel, komplett och vansinnigt lycklig. Vi har inte kommit in i någon fas där saker går emot en, vi har hittills kommit undan gräl, irritation och ilska. Vi för en öppen dialog och vi är ärliga. Det är sinnes.. att jag (JAG?!) träffat en sådan människa. Ja, något skulle väl Umeå ge mig. Nej med honom ser jag en framtid, han ska bara lära sig att bli lite mer av en pedant.. haha.
Igår fick jag veta världens roligaste nyhet. Jag satt och grinade, satt och skrattade, studsade och hade mig. Jag är så glad för hennes skull, så vansínnigt glad :-) Aah hoppas allt går bra!
Nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på Lene Marlin.. dubbelmys, nej trippelmys. Oändligtmys. Mys mys.
Kram! Speciellt till dig, go tjejen på MSN. Du vet vem du är :-)
Men ikväll kommer älskling hem igen och det ska bli oerhört skönt att få krypa in i hans sköna famn och somna gott. Kärleken jag känner för honom växer sig bara starkare och starkare för varje dag och jag känner mig hel, komplett och vansinnigt lycklig. Vi har inte kommit in i någon fas där saker går emot en, vi har hittills kommit undan gräl, irritation och ilska. Vi för en öppen dialog och vi är ärliga. Det är sinnes.. att jag (JAG?!) träffat en sådan människa. Ja, något skulle väl Umeå ge mig. Nej med honom ser jag en framtid, han ska bara lära sig att bli lite mer av en pedant.. haha.
Igår fick jag veta världens roligaste nyhet. Jag satt och grinade, satt och skrattade, studsade och hade mig. Jag är så glad för hennes skull, så vansínnigt glad :-) Aah hoppas allt går bra!
Nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på Lene Marlin.. dubbelmys, nej trippelmys. Oändligtmys. Mys mys.
Kram! Speciellt till dig, go tjejen på MSN. Du vet vem du är :-)
november 16, 2007
Team Aniston
Återigen har man snubblat över Jolie och Aniston och deras koppling till varandra, herr Pitt. Jag kan inte låta bli att känna avsky över Pitt och Jolies förhållande och även om de är i en helt annan värld än mig så vill jag dem inget gott överhuvudtaget. Det Brad gjorde emot Jennifer känns som det största sveket man ens kan göra. Otrohet är inte normalt, det är endast för egoistiska människor. Människor som tror sig ha rätt, när de egentligen har så fel. Finns inga försvar när det handlar om den saken.
Ja, jag har varit ung och vid en händelse när jag var 16 år så blev jag "tillsammans" med en kille på en språkresa när jag var med en annan hemma i Sverige. Men till saken hör det att det inte räknas som otrohet, förhållandet i Sverige var sådär.. oskyldigt som det bara kan vara i den åldern, jag hade varit jättekär i honom under en längre tid och var det även efter att det tog slut mellan oss då jag sa som det var. Jag var naiv och just det egoistisk och var tillsammans med två stycken samtidigt, under en månads tid eller något sådant. Idag är det knappast någonting som ens räknas. Man var ung och dum. Och killen som jag hade här i Sverige ser jag fortfarande som en av de som står mig närmast även om vi inte ses eller pratar speciellt ofta (men vi bor ändå 100 mil ifrån varandra och har fasta förhållanden båda två, egna liv).
Men man lär sig av sina misstag, eller hur? Jag lärde mig av det att man inte gör någon som helst nytta av det.. man mår inte bättre själv utan blir istället smutsig. Eller som en kompis sa "en knulltrasa även om man inte haft sex.. nästan som en hora". Ja, det är faktiskt så. En knulltrasa utan samvete.
Men jag kan inte förstå otrohet. Och jag kan inte förstå hur Brad Pitt kunde vara otrogen mot Jennifer Aniston, med den där.. skabbiga Angelina Jolie (som säkert haft sex med hur jävla många som helst). Hur kan man vara otrogen mot någon man säger sig ha älskat/älskar? Jag har sett på nära håll hur folk gråtit ögonen ur sig då ett förhållande tagit slut, otrohet har inte varit den främsta anledningen men ändå.. hur kan man gråta om man varit otrogen upprepade gånger? Nej, fy skäms till alla otrogna som fäller bittra tårar. Som utomstående vill man bara skratta och säga "ja, ditt fel".
Nu ska jag lyssna på Justin Timberlake bara för att verkligen finna mig själv helt och hållet opartysugen.
Ja, jag har varit ung och vid en händelse när jag var 16 år så blev jag "tillsammans" med en kille på en språkresa när jag var med en annan hemma i Sverige. Men till saken hör det att det inte räknas som otrohet, förhållandet i Sverige var sådär.. oskyldigt som det bara kan vara i den åldern, jag hade varit jättekär i honom under en längre tid och var det även efter att det tog slut mellan oss då jag sa som det var. Jag var naiv och just det egoistisk och var tillsammans med två stycken samtidigt, under en månads tid eller något sådant. Idag är det knappast någonting som ens räknas. Man var ung och dum. Och killen som jag hade här i Sverige ser jag fortfarande som en av de som står mig närmast även om vi inte ses eller pratar speciellt ofta (men vi bor ändå 100 mil ifrån varandra och har fasta förhållanden båda två, egna liv).
Men man lär sig av sina misstag, eller hur? Jag lärde mig av det att man inte gör någon som helst nytta av det.. man mår inte bättre själv utan blir istället smutsig. Eller som en kompis sa "en knulltrasa även om man inte haft sex.. nästan som en hora". Ja, det är faktiskt så. En knulltrasa utan samvete.
Men jag kan inte förstå otrohet. Och jag kan inte förstå hur Brad Pitt kunde vara otrogen mot Jennifer Aniston, med den där.. skabbiga Angelina Jolie (som säkert haft sex med hur jävla många som helst). Hur kan man vara otrogen mot någon man säger sig ha älskat/älskar? Jag har sett på nära håll hur folk gråtit ögonen ur sig då ett förhållande tagit slut, otrohet har inte varit den främsta anledningen men ändå.. hur kan man gråta om man varit otrogen upprepade gånger? Nej, fy skäms till alla otrogna som fäller bittra tårar. Som utomstående vill man bara skratta och säga "ja, ditt fel".
Nu ska jag lyssna på Justin Timberlake bara för att verkligen finna mig själv helt och hållet opartysugen.
november 15, 2007
Reflektion.
Igår var det närmare 18 stycken som var intresserade av lägenheten min, och idag är den borttagen från bostadens hemsida. Så förhoppningsvis så rings det för att någon/några vill titta på den. Jag hade hemskt gärna velat bli av med den inom kort..
Idag fick jag frukost på sängen. Ost och marmelad mackor och söderte. Mums. Älsk är verkligen söt. han är som en gobit.. ja precis.. en gobit. Har flera ggr tänkt på hur det skulle bli om det tog slut mellan oss.. tveksamt om jag hade mått prima, ytterst tveksamt. Överlever gör man såklart.. men det lär göra förbaskat ont. Just detta tänker jag på för att verkligen påminna mig själv om hur mycket han betyder för mig och hur sårbart allting egentligen är. Jag tycker faktiskt att vårt förhållande nästintill kan klassas som "perfekt".. så nära perfekt man kan komma iaf. Vi har roligt tillsammans, ingen av oss är svartsjuk, vi lever för stunden och vi grälar aldrig (tjafsar om småsaker i tre minuter är det såklart att man gör.. men aldrig någonting som gör en arg/ledsen).
Jag kan iofs bara jämföra med ett förhållande, då jag inte anser att ett par veckor/några få månader räknas som förhållande, men de förhållandet jag har i bagaget betyder idag ingenting för mig. Menar, han var inte kär/älskade inte mig och det var som att kämpa i motvind och jag gjorde det helt och hållet ensam. Men sen när jag väl öppnade mina ögon och gjorde slut så insåg jag att jag inte varit speciellt kär.. visst älskade jag honom, men mer som en vän.. en vän till en vän.
fortsättning följer....
Idag fick jag frukost på sängen. Ost och marmelad mackor och söderte. Mums. Älsk är verkligen söt. han är som en gobit.. ja precis.. en gobit. Har flera ggr tänkt på hur det skulle bli om det tog slut mellan oss.. tveksamt om jag hade mått prima, ytterst tveksamt. Överlever gör man såklart.. men det lär göra förbaskat ont. Just detta tänker jag på för att verkligen påminna mig själv om hur mycket han betyder för mig och hur sårbart allting egentligen är. Jag tycker faktiskt att vårt förhållande nästintill kan klassas som "perfekt".. så nära perfekt man kan komma iaf. Vi har roligt tillsammans, ingen av oss är svartsjuk, vi lever för stunden och vi grälar aldrig (tjafsar om småsaker i tre minuter är det såklart att man gör.. men aldrig någonting som gör en arg/ledsen).
Jag kan iofs bara jämföra med ett förhållande, då jag inte anser att ett par veckor/några få månader räknas som förhållande, men de förhållandet jag har i bagaget betyder idag ingenting för mig. Menar, han var inte kär/älskade inte mig och det var som att kämpa i motvind och jag gjorde det helt och hållet ensam. Men sen när jag väl öppnade mina ögon och gjorde slut så insåg jag att jag inte varit speciellt kär.. visst älskade jag honom, men mer som en vän.. en vän till en vän.
fortsättning följer....
november 13, 2007
Den stora "desperate housewife"-dagen.. Edie.. dead och alive?
"..In my world
Love is for poets
Never the famous
balcony scene
Just a dying faith
On the heaven's gate.."
Igår började jag fila på min framtida tatuering som jag ska göra på min höger fot/vrist. Texten "Cogito ergo sum" ska förenas med en ängel sittandes med benen uppdragna (klassikern) med eldskadade vingar men med ett leende ansikte. Vad den står för känns självklart och behöver nog inte förklara med än så, eller? Känns som om man måste besöka Miami Inc för att få den som man vill. Men ska ändå kika in i Herrljungas lilla paradis när jag är hemma, han gjorde ändå min första tatuering och är helnöjd
med den så.. jag besöker nog honom igen, jag vill ha tatueringar som hör ihop. Bilden jag dragit upp (fronten på Nightwish album Oceanborn) tycker jag om. Ville en långlång tid ha ugglan tatuerad. Varför? Jag tyckte helt enkelt om den. Nu är jag glad för det.
Nu ett avsnitt från Desperate Housewife, säsong 1. Sen tvätta, och storstäda bostaden. Sen ska det gå in till stan och Claes Ohlsson för att köpas 10 flyttlådor, tejp och annat smått och gott. Ska även hämta kommuniceras modem så det lämnas in imorgon, en sak ur världen. I helgen blir mitt soffbord sålt.. hoppas att min soffa blir intressant för någon också. Jag vill inte ha eländet kvar. Så är det någon som vill köpa en klassisk Klippan soffa så hojta till.
Man borde ha utflyttningsfest nu på fredag eftersom jag blir av med bordet på lördag eftermiddag. Då kan man lika väl köra igång med packandet eftersom jag ska lämna allt redan om två helger! Herregud så fort det går, och det känns jävligt bra. Idag fann jag även en lägenhet på Öst på Stan för 5400.-, en trea. Det känns så sjukt lockande.. bli sambo 4 real på Öst på Stan. Drömläget! men det blir nog inte aktuellt, men vet att ifall Kristofer hade satt upp sig på intresseanmälan så hade vi fått den, lätt. Men jaja.. det är försent om bara ett par timmar. Inte lönt, får kolla vidare. Känner ingen större stress.
Hej då rumpbarn!
november 12, 2007
Slog mig just..
.. att jag kan köpa en massa kläder och skor nu när jag är av med lägenheten. Det är dags för mig att bli lite ytlig, fattig student som jag ändå är. Känns lite underligt att faktiskt ha 9000.- ut i månaden utan en enda fast utgift (ja förutom förrådet som ska hyras men handlar inte om många hundralappar).
Plusgrader och slask
Det bästa med att se vädret på skärmen är att man slipper få en chock när man kliver ut. Men är det så roligt att läsa följande "Spridda byar av snö eller regn" och detta ska hålla i sig till iaf ons (sen ser jag inte så mycket mer). Men jaja, det är bara november och det är ändå i januari som det blir som kallast..
Klockan ringde 06:30 idag. Tidigaste jag klivit upp på mkt mkt länge. Men det var skönt att ha tid över i badrummet för att platta hår, sminkning och välja kläder. Snart flyttar jag ju in hos Kristofer "på riktigt" och då har jag iaf alla mina kläder här.. så då slipper man cykla/åka buss upp o ner till Tomtebo. Men dock är mitt boende här tillfälligt, ska inte bosatta mig här föralltid. Jag ska iaf få med mig min byrå hit, den får leka klädförvaring och tvbänk (farväl tvtittande i sängen).
Så.. utflyttning sker i början av december.. jag ska vara därifrån innan den 20e.. och det är självklart tråkigt till viss del men ja, det är inte mänskligt att betala närmare 4500.- i månaden som student. Men nu har jag testat på det livet för en stund och nja.. jag letar nog efter något riktigt fint istället. Kanske har turen med Öst på Stan ^^ vilket drömläge (ligger precis mellan centrum och universitetet).
Men JAJA, nu ska dator och skoluppgifter packas ner så ska jag diska undan från igår. Kristofer lagade en fiskgryta med broccoli, kokosmjölk och röd curry. Smakade då precis som thaimat.. förrätterna de har.. det var gott men jag är inte överförtjust i kokosmjölk så jag åt inte så jättemycket. Men det var gott, det var det verkligen.
Kram & gos på er barn!
Klockan ringde 06:30 idag. Tidigaste jag klivit upp på mkt mkt länge. Men det var skönt att ha tid över i badrummet för att platta hår, sminkning och välja kläder. Snart flyttar jag ju in hos Kristofer "på riktigt" och då har jag iaf alla mina kläder här.. så då slipper man cykla/åka buss upp o ner till Tomtebo. Men dock är mitt boende här tillfälligt, ska inte bosatta mig här föralltid. Jag ska iaf få med mig min byrå hit, den får leka klädförvaring och tvbänk (farväl tvtittande i sängen).
Så.. utflyttning sker i början av december.. jag ska vara därifrån innan den 20e.. och det är självklart tråkigt till viss del men ja, det är inte mänskligt att betala närmare 4500.- i månaden som student. Men nu har jag testat på det livet för en stund och nja.. jag letar nog efter något riktigt fint istället. Kanske har turen med Öst på Stan ^^ vilket drömläge (ligger precis mellan centrum och universitetet).
Men JAJA, nu ska dator och skoluppgifter packas ner så ska jag diska undan från igår. Kristofer lagade en fiskgryta med broccoli, kokosmjölk och röd curry. Smakade då precis som thaimat.. förrätterna de har.. det var gott men jag är inte överförtjust i kokosmjölk så jag åt inte så jättemycket. Men det var gott, det var det verkligen.
Kram & gos på er barn!
november 10, 2007
Jag har inhandlat en fryst rätt från Findus (om jag inte minns fel) som jag ska äta på jobbet ikväll. Det var säsongens smak och jultallrik. Sådär tre köttbullar, två prinskorvar, janssons frestelse och gröt med ngn sås. Kanske värt att äta det istället för julbord på självaste julafton? ^^
Nu känns det liite bättre angående lägenheten och så. Jag har dock inte tryckt på knappen "säg upp avtal" ännu, jag tänker ringa runt på måndag och försöka fixa förråd, känns säkrast att ha det ordnat innan man säger upp lägenheten. Kanske t om borde försöka övertala Kristofer om att bli sambo? haha.. inte en chans! yeah. Ja, att han vill alltså. Han trivs så i sin lägenhet. Och kraven för att bo är Ålidhem, Öst på Stan och Berghem. De är de tre alternativen, inga mer än så. Men ska sätta ut annonser o sånt också i veckan tänkte jag.
Men tillbaka till jultallriken. Det ska nog bli gott, jag tycker om julmat. Det påminner mig om julbaket jag ska ha hemma i december. Lussebullar och pepparkakor, mums. Nu koka mos och steka fiskpinnar, sen jobb. Blä.
Nu känns det liite bättre angående lägenheten och så. Jag har dock inte tryckt på knappen "säg upp avtal" ännu, jag tänker ringa runt på måndag och försöka fixa förråd, känns säkrast att ha det ordnat innan man säger upp lägenheten. Kanske t om borde försöka övertala Kristofer om att bli sambo? haha.. inte en chans! yeah. Ja, att han vill alltså. Han trivs så i sin lägenhet. Och kraven för att bo är Ålidhem, Öst på Stan och Berghem. De är de tre alternativen, inga mer än så. Men ska sätta ut annonser o sånt också i veckan tänkte jag.
Men tillbaka till jultallriken. Det ska nog bli gott, jag tycker om julmat. Det påminner mig om julbaket jag ska ha hemma i december. Lussebullar och pepparkakor, mums. Nu koka mos och steka fiskpinnar, sen jobb. Blä.
Lördag och en massa tankar..
Inatt grät jag mig till sömns, jävla smärta inombords och förbaskade jävla tankar. Jag grät, låg där och snörvlade. Kristofer hade all rätt att kalla mig bortskämd och orealistisk. Men det var ju besvikelsen som gjorde mig så ledsen, att jag inte lyckades överhuvudtaget. Jag vill så mycket, och vetskapen om att jag har en bostad - en egen - som jag antagligen inte kan ha kvar gör mig ledsen, såklart. Dessutom tycker jag om både läget, hur jag fått det, mina nya tapeter och allt.. men det är hyran som sätter stopp på min fortsatta lycka. Jag kommer i veckan att säga upp bostaden, det känns ju.. sådär. Dock känns det skönt att slippa slänga ut närmare 4500.- i månaden. Spara lite pengar, köpa massa kläder (och skor!) och ja.. kunna leva lite utan att vrida och vända på varenda slant.
Chefen SA att jag skulle få det bättre med timmar nu efter schemaändringen. Men så vitt jag kunde se igår så kommer jag endast få jobba 4 dagar (!!) en månad.. och lite mer en annan. Och det går inte runt alls, om jag inte vill snåla avsevärt mer än vad jag gör nu.
Men på torsdag ska jag följa med Anna hem till Nydala för att kolla hur deras korridorer ser ut, kanske så är det något som tilltalar mig och så får man chansa på att det dyker upp något bra alternativ sen. Dessutom bor man gratis på sommaren så då slipper man tänka på hyran då.. spara tusenlappar. Det är ju en klar fördel, även om man inte har sitt eget kök och sånt. Men ja, jag har ju vänner där så.. det blir säkert inga som helst problem. Sålänge får jag bo hos Kristofer (ingen hyra alls) och hyra ett förråd där alla möbler får vara.
Nu ska jag läsa lite artiklar från skolstyrelsen och regeringen.
Chefen SA att jag skulle få det bättre med timmar nu efter schemaändringen. Men så vitt jag kunde se igår så kommer jag endast få jobba 4 dagar (!!) en månad.. och lite mer en annan. Och det går inte runt alls, om jag inte vill snåla avsevärt mer än vad jag gör nu.
Men på torsdag ska jag följa med Anna hem till Nydala för att kolla hur deras korridorer ser ut, kanske så är det något som tilltalar mig och så får man chansa på att det dyker upp något bra alternativ sen. Dessutom bor man gratis på sommaren så då slipper man tänka på hyran då.. spara tusenlappar. Det är ju en klar fördel, även om man inte har sitt eget kök och sånt. Men ja, jag har ju vänner där så.. det blir säkert inga som helst problem. Sålänge får jag bo hos Kristofer (ingen hyra alls) och hyra ett förråd där alla möbler får vara.
Nu ska jag läsa lite artiklar från skolstyrelsen och regeringen.
november 09, 2007
Tankar från sängen
Josh Groban spelas för fulla muggar, ja.. kanske inte musiken som man brukar lyssna på. Men sen är inte jag som alla andra heller.. så det jämnar väl ut sig.
Ibland undrar jag verkligen vad jag gör på denna förbaskade jorden. Uppenbarligen så är jag inte skapt för att ha det som alla andra, jag slötittade på top model häromdagen ocg så sa en i juryn "tjejen ser inte ut som ha haft riktigt roligt i hela sitt liv och det syns på bilderna". Av ren nyfikenhet öppnade jag mappen med mina egna foton och började snegla på korten, och tro fan att jag inte ser lycklig ut alls på ett enda foto! Jag vet PRECIS vad jag tänkte och vad jag sysslade med när korten togs.. och all jävla osäkerhet riktigt lyser igenom.
Är jag en sådan människa som aldrig haft riktigt roligt? När jag var som lyckligast (våren/sommaren 2001) så slogs jag samtidigt emot det som kallas Dålig självkänsla. Jag kunde skratta samtidigt som jag grät och jag kunde le samtidigt som jag gick sönder. Jag har nog aldrig varit riktigt glad, om ens riktigt lycklig.
Det värsta är, att jag har ett självförtroende som säkerligen många skulle döda för. Jag tror verkligen på mig själv och på mina kunskaper. Jag är absolut inte korkad, jag har nästan lite väl högt självförtroende så att jag, utan att visa det, ser ner på en del andra för att de kanske inte kan lika mycket som jag. Men det är självkänslan som fattas, och i mitt tycke är det viktigare att kunna älska sig själv än att veta hur duktig man är på vissa områden.
Häromdagen satt jag på sängen och lyssnade på Lene Marlin "it's true" (Lene Marlin är min ängel, Oh så jag älskar hennes musik) och tänkte på framtiden. Jag tror inte på den, lika mycket som jag vill visa framtiden vem jag är (självförtroendet säger att jag kommer lyckas - såklart). Jag satt där och såg in i väggen och sa tyst för mig själv att Ingen vill känna mig, ingen vill ens se vem jag är.. jag är liksom den snälla Josefin som hela tiden vill alla så väl, som ställer upp och som strör komplimanger runtomkring sig OCH som menar varenda ord och handling. Jag är verkligen en sådan människa som kan vara den "jättebra" vännen och den som folk faktiskt hör av sig till utan att ha ngn baktanke till det hela.
Jag är mer än det folk ser och tror. Jag är ju en levande varelse jag också som faktiskt kan förändra, jag har ju tagit sorgsna okända människor i min famn och tröstat dom till skratt och leenden. Jag har hållt kompisar i handen när det varit svårt, jag har lyssnat och jag har verkligen tänkt på dom varenda sekund. De kallar mig stark, den starka Josefin som klarar av allt, även om hon har det svårt mellan varven. Ja, jag har det förbaskat svårt.. men jag är inte helt ute och cyklar. Det skulle behövas så lite för att min värld skulle bli fri från smärta och onda tankar.. bara vetskapen om att folk VILL vara min vän och vetskapen om att jag TILLHÖR..
Jag har varit såpass utsatt tidigare att jag blir mer och mer osäker ju äldre jag blir. Ja, jag var mobbad.. ja jag var deprimerad.. ja jag förlorade vänner som betydde ngt.. ja jag blev sviken av de närmsta jag hade. Men jag är inte sämre för det, eller?
Trots att jag faktiskt inte ser bra ut, trots att jag är alldaglig med fula kläder och en skabbig kropp så är jag faktiskt mänsklig jag också.. med känslor.. jag är VÄRD att leva ett lyckligt liv. Eller hur?Men om sanningen ska komma fram så vet jag inte ifall jag orkar hur längesom.. jag vet inte. Det känns som om jag går på glas, faller jag så gör jag det ordentligt och då kanske det t om är det sista fallet någonsin. Jag har ramlat såpass mycket i mitt liv att jag vet vad som kommer hända. Det är inte värt att gråta varje dag, att inte kunna äta, att ha sömnsvårigheter och att ha magont bara telefonen ringer. Min fd kollega och jag kunde i timmar prata om psykiska problem, det var när jag sa "jag har varit deprimerad sen jag var sju år" så såg hon på mig och log och sa "Det gör ingenting, det visar bara att du lever och du lever mer än många andra". Är det att leva? att falla, skada sig, gråta hyseriskt, att vilja hoppa från bron och bara ligga ner på marken mitti natten och be någon jävel slå ihjäl en.. är det att leva eller är det att vilja dö?
De jag lever för är mamma, pappa och mina bröder. Det är min familj som betyder. Vänner kommer och vänner går, så funkar det för mig, även om jag bryr mig. De jag möter kan leva utan mig och jag lämnar inga större fotspår i deras liv.. jag är "hon den där".. hon som skrattar men som ändå gråter.
Please, my wings
Fly me away
Ibland undrar jag verkligen vad jag gör på denna förbaskade jorden. Uppenbarligen så är jag inte skapt för att ha det som alla andra, jag slötittade på top model häromdagen ocg så sa en i juryn "tjejen ser inte ut som ha haft riktigt roligt i hela sitt liv och det syns på bilderna". Av ren nyfikenhet öppnade jag mappen med mina egna foton och började snegla på korten, och tro fan att jag inte ser lycklig ut alls på ett enda foto! Jag vet PRECIS vad jag tänkte och vad jag sysslade med när korten togs.. och all jävla osäkerhet riktigt lyser igenom.
Är jag en sådan människa som aldrig haft riktigt roligt? När jag var som lyckligast (våren/sommaren 2001) så slogs jag samtidigt emot det som kallas Dålig självkänsla. Jag kunde skratta samtidigt som jag grät och jag kunde le samtidigt som jag gick sönder. Jag har nog aldrig varit riktigt glad, om ens riktigt lycklig.
Det värsta är, att jag har ett självförtroende som säkerligen många skulle döda för. Jag tror verkligen på mig själv och på mina kunskaper. Jag är absolut inte korkad, jag har nästan lite väl högt självförtroende så att jag, utan att visa det, ser ner på en del andra för att de kanske inte kan lika mycket som jag. Men det är självkänslan som fattas, och i mitt tycke är det viktigare att kunna älska sig själv än att veta hur duktig man är på vissa områden.
Häromdagen satt jag på sängen och lyssnade på Lene Marlin "it's true" (Lene Marlin är min ängel, Oh så jag älskar hennes musik) och tänkte på framtiden. Jag tror inte på den, lika mycket som jag vill visa framtiden vem jag är (självförtroendet säger att jag kommer lyckas - såklart). Jag satt där och såg in i väggen och sa tyst för mig själv att Ingen vill känna mig, ingen vill ens se vem jag är.. jag är liksom den snälla Josefin som hela tiden vill alla så väl, som ställer upp och som strör komplimanger runtomkring sig OCH som menar varenda ord och handling. Jag är verkligen en sådan människa som kan vara den "jättebra" vännen och den som folk faktiskt hör av sig till utan att ha ngn baktanke till det hela.
Jag är mer än det folk ser och tror. Jag är ju en levande varelse jag också som faktiskt kan förändra, jag har ju tagit sorgsna okända människor i min famn och tröstat dom till skratt och leenden. Jag har hållt kompisar i handen när det varit svårt, jag har lyssnat och jag har verkligen tänkt på dom varenda sekund. De kallar mig stark, den starka Josefin som klarar av allt, även om hon har det svårt mellan varven. Ja, jag har det förbaskat svårt.. men jag är inte helt ute och cyklar. Det skulle behövas så lite för att min värld skulle bli fri från smärta och onda tankar.. bara vetskapen om att folk VILL vara min vän och vetskapen om att jag TILLHÖR..
Jag har varit såpass utsatt tidigare att jag blir mer och mer osäker ju äldre jag blir. Ja, jag var mobbad.. ja jag var deprimerad.. ja jag förlorade vänner som betydde ngt.. ja jag blev sviken av de närmsta jag hade. Men jag är inte sämre för det, eller?
Trots att jag faktiskt inte ser bra ut, trots att jag är alldaglig med fula kläder och en skabbig kropp så är jag faktiskt mänsklig jag också.. med känslor.. jag är VÄRD att leva ett lyckligt liv. Eller hur?Men om sanningen ska komma fram så vet jag inte ifall jag orkar hur längesom.. jag vet inte. Det känns som om jag går på glas, faller jag så gör jag det ordentligt och då kanske det t om är det sista fallet någonsin. Jag har ramlat såpass mycket i mitt liv att jag vet vad som kommer hända. Det är inte värt att gråta varje dag, att inte kunna äta, att ha sömnsvårigheter och att ha magont bara telefonen ringer. Min fd kollega och jag kunde i timmar prata om psykiska problem, det var när jag sa "jag har varit deprimerad sen jag var sju år" så såg hon på mig och log och sa "Det gör ingenting, det visar bara att du lever och du lever mer än många andra". Är det att leva? att falla, skada sig, gråta hyseriskt, att vilja hoppa från bron och bara ligga ner på marken mitti natten och be någon jävel slå ihjäl en.. är det att leva eller är det att vilja dö?
De jag lever för är mamma, pappa och mina bröder. Det är min familj som betyder. Vänner kommer och vänner går, så funkar det för mig, även om jag bryr mig. De jag möter kan leva utan mig och jag lämnar inga större fotspår i deras liv.. jag är "hon den där".. hon som skrattar men som ändå gråter.
Please, my wings
Fly me away
Idag har jag en fuldag - igen. Idag lyssnar jag på Björn Afzelius och ser ingen som helst ljusning med denna extrema fuldag. Idag är jag både negativ och positiv. Jag ser pengarna bokstavligen rinna iväg och får magknip, orkar inte andas. Urk. Varför köpte jag Desperate Housewife? Jag har kurslitteratur på 600.- att betala "Hux flux". Jag har dessutom återigen en kreditskuld, tack vare att bankjäveln stal kortet mitt. Jag har ont överallt. Röv! Jaja, nej nu ska jag gömma mig. Snart ska jag till mitt skitjobb, men utan det vore jag ännu fattigare. Nackdelen med att vara student.. man får MINDRE cash än de som går på soc.bidrag. Hur in i helv.. det ens är lagligt.
november 08, 2007
Torsdag..
Igår sågs det på Breach och den var riktigt bra, den höll upp spänningen väl och man kom snabbt in i handlingen. Dock fann jag den så vansinnigt sorglig mot slutet så jag mådde mer eller mindre psykiskt dåligt när den var slut, Kristofer kände samma sak. Bara det att den är verklighetsbaserad får en att tappa lusten och orken, jävla skitliv. Javisst var han en av tidernas största spion som gått bakom ryggen på (vidriga) USA men ingen levande varelse förtjänar livstids fängelse därav 23 timmar består att vara isolerad om dagen. Nej, jag mådde bara illa och kände medlidande med Robert Hanssen och hans med största sannolikhet lidande familj.
Men väldigt sevärd!
Vaknade inatt av sådana där ångestdrömmar igen, dessutom mådde jag illa i största allmänhet så jag stannade hemma från skolan. Feber, halsont och sömnsvårigheter är ingenting man önskar någon precis. Nu sitter jag iaf på sängen med alla fönster öppna så vinterkylan tränger sig igenom. Älskling stekte pannkakor till frulle, gottis! och jag åt resterna av kalopsen jag gjorde igår till lunch. Till middag blir det fläskfilé, ris, beasås och stekt lök o stekta tomater. I brist på annat, är rätt less på fattigmanna mat som köttfärs, korv och bacon.
Ja, idag blir det iaf ingen träning för min del. Känner mig inte pigg nog, men älsk ska ändå på spinningen och då får väl jag diska och plocka undan härhemma. Näe.. om man skulle börja läsa en ny bok, läste precis klart Rosemary's baby (den är alltid lika bra, läst den ett par hundra ggr men börjar bli aningen less). Kanske man ska besöka bibblo senare.. gå en svängom i snön, det är säkert hela 3 cm :-P
Men väldigt sevärd!
Vaknade inatt av sådana där ångestdrömmar igen, dessutom mådde jag illa i största allmänhet så jag stannade hemma från skolan. Feber, halsont och sömnsvårigheter är ingenting man önskar någon precis. Nu sitter jag iaf på sängen med alla fönster öppna så vinterkylan tränger sig igenom. Älskling stekte pannkakor till frulle, gottis! och jag åt resterna av kalopsen jag gjorde igår till lunch. Till middag blir det fläskfilé, ris, beasås och stekt lök o stekta tomater. I brist på annat, är rätt less på fattigmanna mat som köttfärs, korv och bacon.
Ja, idag blir det iaf ingen träning för min del. Känner mig inte pigg nog, men älsk ska ändå på spinningen och då får väl jag diska och plocka undan härhemma. Näe.. om man skulle börja läsa en ny bok, läste precis klart Rosemary's baby (den är alltid lika bra, läst den ett par hundra ggr men börjar bli aningen less). Kanske man ska besöka bibblo senare.. gå en svängom i snön, det är säkert hela 3 cm :-P
november 07, 2007
Kvälla
Jag är så vansinnigt trött att jag snart går under, ont i halsen har jag också så det är ett mirakel ifall jag håller mig frisk. Suck. Men jag ska träna imorgon, två pass, om det så är det sista jag gör i mitt liv. Varit en skön dag idag, mycket gående men skönt väder. Sen efter skolan gick jag och älsk och storhandlade.. var behövligt. Han köpte 1 kg rostbiff som ska tillagas tillsammans med ngt annat gott, funderar på rostade grönsaker och hasselpotatis. Dessert? det är en hemlis ^^ Han kände väl att han ville bjuda tillbaka då hans kompis bjudit oss på middagar.
Nu är det film som gäller, Breach eller vad den heter. Känner jag mig rätt kommer jag väl dö av tristess innan förtexterna ens spelats klart.
Imorgon är det start för moment 3 "vuxnas lärande" heter det tydligen.. låter väl, spännande :-S
Nu är det film som gäller, Breach eller vad den heter. Känner jag mig rätt kommer jag väl dö av tristess innan förtexterna ens spelats klart.
Imorgon är det start för moment 3 "vuxnas lärande" heter det tydligen.. låter väl, spännande :-S
Drömmar och ångest
Ligger i sängen och lyssnar på Britneys senaste album "blackout" och nynnar med i "piece of me".. den är rätt bra, albumet alltså.
Inatt, eller morses ska man nog säga, så har jag haft så extemt ångestladdade drömmar. Vaknade vid 5 tiden av att jag ryckte till, hade då drömt att jag inte fick ut min tenta i tid till inlämningen som är idag (ska skriva ut den på bibblo). Den drömmen gav en ren och skär panikkänsla, somnade dock om. Men drömmarna bestod. Från ungefär 6 till 10 drömde jag en fruktansvärd dröm som bara ökade i graderna.
Först var jag och mamma i skogen som var uppdelad i två läger "den goda" och "den onda". Det låg plastsäckar överallt och jag visste att dessa innehöll zombiebebisar. Men mamma skulle verkligen öppna varenda påse även om jag skrek och bad henne att sluta. Sen så var jag hemma hos familjen och gick runt i huset alldeles ensam.. det gick omkring soldater på gatorna och det handlade om utrotning.. tänk judeförintelsen. Jag visste att det var min familj som ingick i förintelsen och jag gick omkring där själv i huset med världens ångest. Jag gömde mig under ett täcke och hörde hur soldaterna letade efter oss, när de gått så kröp jag ut på verandan med täcket över mig och så såg jag pappa med ett täcke över sig också, han slängde in en massa grejer i bilens bagage (gör han jämt då han är säljare). När han kom in i igen såg jag in i hans oroade ögon och han sa "jag kommer ta livet av mig på ett sätt ingen trodde jag skulle göra". Jag började gråta och sa att mina kompisar inte svarade när jag ringde pappa såg på mig och sa "de är döda, allihopa". Sen bad han mig packa allt jag kunde.. vi skulle fly över till släkten i skåne och resten av familjen var redan påväg.. jag sprang in i sovrummet och drog ner kläder, dator, lite minnen.. sprang in i vardagsrummet och slängde ner fotoalbum, dvdfilmer (?) och böcker jag kopplade ihop med barndomen. Så stannade jag upp och sa "ja, det är sista gången jag är här nu.." så sprang vi ut till bilen, med våra katter i burar..
Vaknade.. och jag är fortfarande skärrad. Jag drömmer väldigt tydliga drömmar, väldigt verkliga.. jag drömmer ångestladdat emellanåt och det är enda gången jag faktiskt tappar kontrollen över drömmarna. Jag minns med värme klardrömmarna och då jag drömde om siffror och färger som jag satt och tolkade långt inpå dagen.. jag har inte tappat det, men lagt det på hyllan lite. Så enkelt är det.
Inatt, eller morses ska man nog säga, så har jag haft så extemt ångestladdade drömmar. Vaknade vid 5 tiden av att jag ryckte till, hade då drömt att jag inte fick ut min tenta i tid till inlämningen som är idag (ska skriva ut den på bibblo). Den drömmen gav en ren och skär panikkänsla, somnade dock om. Men drömmarna bestod. Från ungefär 6 till 10 drömde jag en fruktansvärd dröm som bara ökade i graderna.
Först var jag och mamma i skogen som var uppdelad i två läger "den goda" och "den onda". Det låg plastsäckar överallt och jag visste att dessa innehöll zombiebebisar. Men mamma skulle verkligen öppna varenda påse även om jag skrek och bad henne att sluta. Sen så var jag hemma hos familjen och gick runt i huset alldeles ensam.. det gick omkring soldater på gatorna och det handlade om utrotning.. tänk judeförintelsen. Jag visste att det var min familj som ingick i förintelsen och jag gick omkring där själv i huset med världens ångest. Jag gömde mig under ett täcke och hörde hur soldaterna letade efter oss, när de gått så kröp jag ut på verandan med täcket över mig och så såg jag pappa med ett täcke över sig också, han slängde in en massa grejer i bilens bagage (gör han jämt då han är säljare). När han kom in i igen såg jag in i hans oroade ögon och han sa "jag kommer ta livet av mig på ett sätt ingen trodde jag skulle göra". Jag började gråta och sa att mina kompisar inte svarade när jag ringde pappa såg på mig och sa "de är döda, allihopa". Sen bad han mig packa allt jag kunde.. vi skulle fly över till släkten i skåne och resten av familjen var redan påväg.. jag sprang in i sovrummet och drog ner kläder, dator, lite minnen.. sprang in i vardagsrummet och slängde ner fotoalbum, dvdfilmer (?) och böcker jag kopplade ihop med barndomen. Så stannade jag upp och sa "ja, det är sista gången jag är här nu.." så sprang vi ut till bilen, med våra katter i burar..
Vaknade.. och jag är fortfarande skärrad. Jag drömmer väldigt tydliga drömmar, väldigt verkliga.. jag drömmer ångestladdat emellanåt och det är enda gången jag faktiskt tappar kontrollen över drömmarna. Jag minns med värme klardrömmarna och då jag drömde om siffror och färger som jag satt och tolkade långt inpå dagen.. jag har inte tappat det, men lagt det på hyllan lite. Så enkelt är det.
november 06, 2007
Det här är början på en ny tid..
Ooh, jag vägrar att dra ner serier jag älskar men nu överväger jag att dra ner kommande avsnitt av Desperate housewifes, alltför spännande slut för mig. Stackars Edie..
Så jag bestämde mig direkt efter att avsnittet tog slut att iaf KÖPA tidigare säsonger av dessa underbara kvinnor och deras intriger. Men jag fann enbart säsong 1 & 3 och därför köpte jag bara säsong 1.. den "tråkigaste" av dom också. Men ja, det är bra tidsfördriv och det är bra för uppgraderingen. Tids nog har jag nog råd att slänga ut 400.- för tredje säsongen.
Vart iväg på Träna tidigare idag, Kristofers powestrike började kl 17:30 och jag tänkte då stå på trampmaskinen och arbeta för full rulle. Jag klarade av sisådär 20 minuter sen var jag stendöd.. jag gav helt sonika upp "bara sådär". Men sen drabbades jag av en släng migrän så det var nästintill lägligt att slänga in handduken (denna migrän gör sig allt oftare påmind). Stod då och tittade in genom fönstret på powerstriken och där har jag träningen jag ska ägna mig åt samtidigt som jag kör två pass spinning i veckan. Så då blir det; måndagar - spinning. tisdagar - powerstrike. torsdagar - powerstrike *paus* spinning. Det innebär fyra pass i veckan (4 timmars träning) och det är en bra början för att sedan köra igång på allvar.. tänkte även kolla med gyminstruktören om vilka maskiner jag kan använda för att bygga upp mag/ryggmuskler och få starkare armar och ben. Det behövs, jag som är så tanig. Dock är Kristofer rädd att jag ska bli bredaxlad och för muskolös för det är tydligen inte så kvinnligt, jag håller med honom. Men skillnad på att vara vältränad och okvinnligt muskolös.
Men nu ska det borstas tänder och kyssa älskling och be om att bli kramad till sömns ^^ men ska baara lyssna klart på Kents "kevlarsjäl" och tänka lite på en sak..
..ens nära och kära lever inte för all framtid. Pappa ringde i söndags och berättade att lillebror (Johannes, 18 år) voltat med sin bil och skulle in på sjukan och röntgas. Just då var det "jaja hade det varit allvarligt så hade han inte låtit så lugn" och dessutom var lillebror hemma vid tillfället då vi pratades vid. Men igår, påväg till bibblo, påmindes jag av minnet då Jesper tagit sitt liv och hur det beskedet kändes. Och jag mindes hur det kändes när bröderna blivit misshandlade i Gbg och var inne på östra och föräldrarna körde in i illfart.. det är en ohygglig tanke.. ens nära kan försvinna fortare än vad man tror.
Dessutom har mammas kusin, 49 år, gått och dött. Och jag har fyra nästkusiner här i Umeå, släkt.. här.. det var otippat. Nästan så att man ska söka upp dom o se vilka de är.
Så jag bestämde mig direkt efter att avsnittet tog slut att iaf KÖPA tidigare säsonger av dessa underbara kvinnor och deras intriger. Men jag fann enbart säsong 1 & 3 och därför köpte jag bara säsong 1.. den "tråkigaste" av dom också. Men ja, det är bra tidsfördriv och det är bra för uppgraderingen. Tids nog har jag nog råd att slänga ut 400.- för tredje säsongen.
Vart iväg på Träna tidigare idag, Kristofers powestrike började kl 17:30 och jag tänkte då stå på trampmaskinen och arbeta för full rulle. Jag klarade av sisådär 20 minuter sen var jag stendöd.. jag gav helt sonika upp "bara sådär". Men sen drabbades jag av en släng migrän så det var nästintill lägligt att slänga in handduken (denna migrän gör sig allt oftare påmind). Stod då och tittade in genom fönstret på powerstriken och där har jag träningen jag ska ägna mig åt samtidigt som jag kör två pass spinning i veckan. Så då blir det; måndagar - spinning. tisdagar - powerstrike. torsdagar - powerstrike *paus* spinning. Det innebär fyra pass i veckan (4 timmars träning) och det är en bra början för att sedan köra igång på allvar.. tänkte även kolla med gyminstruktören om vilka maskiner jag kan använda för att bygga upp mag/ryggmuskler och få starkare armar och ben. Det behövs, jag som är så tanig. Dock är Kristofer rädd att jag ska bli bredaxlad och för muskolös för det är tydligen inte så kvinnligt, jag håller med honom. Men skillnad på att vara vältränad och okvinnligt muskolös.
Men nu ska det borstas tänder och kyssa älskling och be om att bli kramad till sömns ^^ men ska baara lyssna klart på Kents "kevlarsjäl" och tänka lite på en sak..
..ens nära och kära lever inte för all framtid. Pappa ringde i söndags och berättade att lillebror (Johannes, 18 år) voltat med sin bil och skulle in på sjukan och röntgas. Just då var det "jaja hade det varit allvarligt så hade han inte låtit så lugn" och dessutom var lillebror hemma vid tillfället då vi pratades vid. Men igår, påväg till bibblo, påmindes jag av minnet då Jesper tagit sitt liv och hur det beskedet kändes. Och jag mindes hur det kändes när bröderna blivit misshandlade i Gbg och var inne på östra och föräldrarna körde in i illfart.. det är en ohygglig tanke.. ens nära kan försvinna fortare än vad man tror.
Dessutom har mammas kusin, 49 år, gått och dött. Och jag har fyra nästkusiner här i Umeå, släkt.. här.. det var otippat. Nästan så att man ska söka upp dom o se vilka de är.
Skoldags
Här sitter jag inne på skolan och leker med datorn, det kunde jag likaväl göra hemma men nu så tog jag med mig den lille bejbisen och placerade min "lilla" rumpa på skolans område. Det är ju dessutom skönt att komma hemifrån! snart blir det att köpa lunch någonstans på bygget.. Desiree och Elin samtalar om Weber och jag sitter mest och nickar instämmande. Jag anser mig vara klar med tentan.. jag får ta det som det går helt enkelt och blir jag underkänd får jag ta det.
Nu kommer Pia och nu närmar sig nog lunchandet, wiho!
Nu kommer Pia och nu närmar sig nog lunchandet, wiho!
november 05, 2007
Proppmätt
Oh, det är inte varje kväll älsk och jag blir bjudna på middag med dessert och rödvin. Det var ljuvligt gott och nu är jag så jekla mätt att jag utan tvivel kommer somna gott. Skönt att själv slippa laga till något och skönt att komma hemifrån lite, det blir lätt så enformiga kvällar här (missförstå inte, jag älskar att vara ensam med älskling).
Glad blev jag också över att min Kristofer inte hade några problem med att säga att det funkar utmärkt mellan oss och att han inte vill att jag åker hem till mig egna lägenhet.. att han inte tycker det är några som helst problem med att vi bor i en etta tillsammans. Det känns ju underbart att höra, det är nog många flickvänner/pojkvänner som inte känner att de är uppskattade och älskade när man umgås med sin partners vänner. Men jag känner verkligen att så inte är fallet, jag vet att han älskar mig och att han aldrig skulle göra något dumt. Tillit finns så det svämmar över i vårt förhållande.
Imorgon ska man också knalla iväg till skolan med dator och hela köret. Det är sista dagen för tentaskrivning sen ska den lämnas in på onsdag. Det känns rätt skönt, så är det ur världen. Mindre skönt är det dock eftersom jag inte känner mig hundra procentig på att det håller VG mått om ens så G nivån. Men ja, det beror ju helt och hållet på hur den som rättar ser på det hela.
Men nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av mig dagens bekymmer. Dock är mitt hår i toppform idag så det ska inte tvättas. Imorgon efter skolan ska jag springa iväg till träna och köra ett pass på rullbandet för att sedan köra spinning. Jag måste börja nyttja gymkortet annars har de där 2200.- varit helt i onödan. Suck, det har redan gått snart två månader och jag har bara varit där en gång :-P (med besök och prat så handlar det om 5 ggr).
Glad blev jag också över att min Kristofer inte hade några problem med att säga att det funkar utmärkt mellan oss och att han inte vill att jag åker hem till mig egna lägenhet.. att han inte tycker det är några som helst problem med att vi bor i en etta tillsammans. Det känns ju underbart att höra, det är nog många flickvänner/pojkvänner som inte känner att de är uppskattade och älskade när man umgås med sin partners vänner. Men jag känner verkligen att så inte är fallet, jag vet att han älskar mig och att han aldrig skulle göra något dumt. Tillit finns så det svämmar över i vårt förhållande.
Imorgon ska man också knalla iväg till skolan med dator och hela köret. Det är sista dagen för tentaskrivning sen ska den lämnas in på onsdag. Det känns rätt skönt, så är det ur världen. Mindre skönt är det dock eftersom jag inte känner mig hundra procentig på att det håller VG mått om ens så G nivån. Men ja, det beror ju helt och hållet på hur den som rättar ser på det hela.
Men nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av mig dagens bekymmer. Dock är mitt hår i toppform idag så det ska inte tvättas. Imorgon efter skolan ska jag springa iväg till träna och köra ett pass på rullbandet för att sedan köra spinning. Jag måste börja nyttja gymkortet annars har de där 2200.- varit helt i onödan. Suck, det har redan gått snart två månader och jag har bara varit där en gång :-P (med besök och prat så handlar det om 5 ggr).
Måndag & skolk från skolan..
Här sitter jag och lyssnar på favoritalbumet med Kent, Hagnesta Hill, och försvinner in i "musik non stop" och dess underbara toner. Det är inte enbart nostalgi, det är kärlek på hög nivå.. Kent skänker mig mer glädje än många kanske tror. Speciellt Hagnesta Hill albumet.
Idag mår jag betydligt bättre än vad jag gjorde igår, idag kan jag iaf andas utan att få ont någonstans. Men det finns ett par onda tankar som äter upp inifrån, dessa kan jag inte heller styra över utan jag låter det mala på.. om och om igen. Hoppas bara att jag inte faller ner någonstans. Men som skyddsnät har jag musiken nära och jag har mina lurar.. vad mer kan man sedan begära?
Att jag faller emellanåt är inget som skrämmer mig, jag är mer rädd för vad omgivningen tycker och vad de säger. Jag är väl medveten om att jag har folk omkring mig som bryr sig, och jag vet innerst inne att de hade blivit ledsna ifall jag blev såndär som jag varit tidigare. Inte för att alla vet hur det är, men en del vet. Och det är skrämmande, jag vet och jag är ledsen att jag skadat så många när jag blivit ledsen, deprimerad och självdestruktiv (tankar & nedvärderande ord är ingenting som varken jag eller andra mår bra utav). Men skillnaden mellan mig och andra är att jag är Medveten om att jag handlar totalt fel, men ändå så rätt. Jag behöver det för att överleva.
Men min högsta önskan är att se mig själv i spegeln och säga "fan, jag är ju inte alls fel på några sätt alls" och jag vill känna när jag lämnar bostaden att "gud så bra jag faktiskt är". Men sanningen är den att när jag ser mig själv i spegeln ser jag en väldigt ful människa med dålig hy, jag ser mer eller mindre ett monster. Jag ser skeva tänder, jag ser överflödigt fett på magen/rumpan och jag ser ingenting som är värt att älska. Jag önskade att jag inte började gråta på varenda fest inne på toaletten i min ensamhet, jag önskar att jag kunde säga "idag är jag stolt" och inte känna mig så värdelös i andras ögon.
Det är uppe i huvudet allt sitter. Det enda jag är bra på är att skriva, men inte ens det klarar jag av att göra längre. Det var inte många dagar sen som ordet "självmord" ploppade upp i huvudet igen. Men skillnaden från nu och då är att jag inte tänker ge upp igen, jag vill inte sitta där på golvet med rep och piller framför mig. Jag vill inte planera begravningar och jag vill inte ringa en vän och gråta och be om förlåtelse. För det är inte Jag det är i en psykos. Och jag är egentligen inte så sjuk, det är bara alla ärr inom mig som rivs upp..
Det är alla onda minnen från min barndom och tills nu som gör mig sådan. Det är alla orden som förföljer mig som skräms. Ingenting annat än det.
Och egentligen hade jag bara velat att någon steg innanför dörren nu och slog mig i ansiktet. För jag Vet att det försvinner bara jag pratar om det.
Nu lite Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm & Alejandro Fuentes. Helt underbara och jag får rysningar överallt av att lyssna på deras livemusik, speciellt på "I can't make you love me".
Idag mår jag betydligt bättre än vad jag gjorde igår, idag kan jag iaf andas utan att få ont någonstans. Men det finns ett par onda tankar som äter upp inifrån, dessa kan jag inte heller styra över utan jag låter det mala på.. om och om igen. Hoppas bara att jag inte faller ner någonstans. Men som skyddsnät har jag musiken nära och jag har mina lurar.. vad mer kan man sedan begära?
Att jag faller emellanåt är inget som skrämmer mig, jag är mer rädd för vad omgivningen tycker och vad de säger. Jag är väl medveten om att jag har folk omkring mig som bryr sig, och jag vet innerst inne att de hade blivit ledsna ifall jag blev såndär som jag varit tidigare. Inte för att alla vet hur det är, men en del vet. Och det är skrämmande, jag vet och jag är ledsen att jag skadat så många när jag blivit ledsen, deprimerad och självdestruktiv (tankar & nedvärderande ord är ingenting som varken jag eller andra mår bra utav). Men skillnaden mellan mig och andra är att jag är Medveten om att jag handlar totalt fel, men ändå så rätt. Jag behöver det för att överleva.
Men min högsta önskan är att se mig själv i spegeln och säga "fan, jag är ju inte alls fel på några sätt alls" och jag vill känna när jag lämnar bostaden att "gud så bra jag faktiskt är". Men sanningen är den att när jag ser mig själv i spegeln ser jag en väldigt ful människa med dålig hy, jag ser mer eller mindre ett monster. Jag ser skeva tänder, jag ser överflödigt fett på magen/rumpan och jag ser ingenting som är värt att älska. Jag önskade att jag inte började gråta på varenda fest inne på toaletten i min ensamhet, jag önskar att jag kunde säga "idag är jag stolt" och inte känna mig så värdelös i andras ögon.
Det är uppe i huvudet allt sitter. Det enda jag är bra på är att skriva, men inte ens det klarar jag av att göra längre. Det var inte många dagar sen som ordet "självmord" ploppade upp i huvudet igen. Men skillnaden från nu och då är att jag inte tänker ge upp igen, jag vill inte sitta där på golvet med rep och piller framför mig. Jag vill inte planera begravningar och jag vill inte ringa en vän och gråta och be om förlåtelse. För det är inte Jag det är i en psykos. Och jag är egentligen inte så sjuk, det är bara alla ärr inom mig som rivs upp..
Det är alla onda minnen från min barndom och tills nu som gör mig sådan. Det är alla orden som förföljer mig som skräms. Ingenting annat än det.
Och egentligen hade jag bara velat att någon steg innanför dörren nu och slog mig i ansiktet. För jag Vet att det försvinner bara jag pratar om det.
Nu lite Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm & Alejandro Fuentes. Helt underbara och jag får rysningar överallt av att lyssna på deras livemusik, speciellt på "I can't make you love me".
november 04, 2007
Ord såhär dagen efter..
Ytterst få gånger som jag mått som jag gör idag, framförallt magen är inte i toppskick. För häftiga rörelser eller för mkt rörande överhuvudtaget är en plåga som jag snällt måste genomlida. Allt för en kvälls skull. En kväll som jag idag likväl kunde vara utan.
Visst var det trevligt men jag kände mig i vanlig ordning som en jävla outsider med ett groteskt ansikte och kropp. Det spelar ingen roll hur mycket alkohol jag häver i mig, hur mkt än folk kommenterar eller hur roligt man än har, jag är ständigt medveten om att jag är ful och äcklig, vidrig är ett mer korrekt ord. Jag är inte socialt begåvad överhuvudtaget och det krävs så lite som kan få min dag förstörd, ja.. igår var det en sån liten grej som gjorde att jag höll på att gå under. Men jag bet ihop, det vinner man mest på. Men frågan är hur länge man kan spela spelet utan att falla sönder och samman..
Allt sitter i utseendet, ja precis allt.. och min oförmåga att få folk att tycka om mig. Det gör mig gråtfärdig och just detta har satt djupa, ordentligt djupa, sår i min ärrade själ och jag tänker inte befinna mig i skolan imorgon. Hellre sitter jag och skriver 4 sidor och låter världen stanna upp, då får jag iaf vara den jag är.. och ingen kan varken döma eller skratta åt mig. Då är jag Josefin, den personen jag älskar.. men som ingen annan kan/vill se..
Men jag hade roligt. Men så mycket alkohol är inte bra för min kropp, jag är extremt bakis idag och jag har krypit till toaletten om o om igen, hela dagen lång. Men älsk köpte en oxfilérulle t mig då han kom hem från lassa (hälsat på sin morfar) och den tryckte jag i mig. Mådde bättre, somnade i 1½ timme och sen gick vi tillsammans till Charlies för köpa godis, läsk, chips och dippa. Nu har jag hetsätit igen och känner mig som ett vrak. Vill dessutom komma in på treans hemsida för att läsa om "ensam mamma söker" men sajten är överbelastad så mitt bakisnöje är förstört. Nu lägga mig ner igen, sitter i sängen och känner att alla bokstäver blir till gröt..
Dagens fundering:
Börjar jag bli deprimerad igen?
Visst var det trevligt men jag kände mig i vanlig ordning som en jävla outsider med ett groteskt ansikte och kropp. Det spelar ingen roll hur mycket alkohol jag häver i mig, hur mkt än folk kommenterar eller hur roligt man än har, jag är ständigt medveten om att jag är ful och äcklig, vidrig är ett mer korrekt ord. Jag är inte socialt begåvad överhuvudtaget och det krävs så lite som kan få min dag förstörd, ja.. igår var det en sån liten grej som gjorde att jag höll på att gå under. Men jag bet ihop, det vinner man mest på. Men frågan är hur länge man kan spela spelet utan att falla sönder och samman..
Allt sitter i utseendet, ja precis allt.. och min oförmåga att få folk att tycka om mig. Det gör mig gråtfärdig och just detta har satt djupa, ordentligt djupa, sår i min ärrade själ och jag tänker inte befinna mig i skolan imorgon. Hellre sitter jag och skriver 4 sidor och låter världen stanna upp, då får jag iaf vara den jag är.. och ingen kan varken döma eller skratta åt mig. Då är jag Josefin, den personen jag älskar.. men som ingen annan kan/vill se..
Men jag hade roligt. Men så mycket alkohol är inte bra för min kropp, jag är extremt bakis idag och jag har krypit till toaletten om o om igen, hela dagen lång. Men älsk köpte en oxfilérulle t mig då han kom hem från lassa (hälsat på sin morfar) och den tryckte jag i mig. Mådde bättre, somnade i 1½ timme och sen gick vi tillsammans till Charlies för köpa godis, läsk, chips och dippa. Nu har jag hetsätit igen och känner mig som ett vrak. Vill dessutom komma in på treans hemsida för att läsa om "ensam mamma söker" men sajten är överbelastad så mitt bakisnöje är förstört. Nu lägga mig ner igen, sitter i sängen och känner att alla bokstäver blir till gröt..
Dagens fundering:
Börjar jag bli deprimerad igen?
november 03, 2007
Halloween, scary..
Halloween blev inte riktigt som det var tänkt eftersom det verkar som om lilla Elin fastnar på Oldhem, men Dessan & Pia kommer iaf hit och då blir det att hosta upp lite taco och alkohol och på med smink och kläder. Sen är det staden som gäller, ja, stad & stad.. lilla Umeå. Men det ska bli superduper skoj, hoho. Synd att kameran är hemma på Tömteboe.
Igår var jag på Oldhem hos Elin och hennes sambos, det var en kväll med sådär lagom mkt intriger och lagom mycket irritation. Ja, det finns en del människor som inte vet hur de sköter sig bland andra, speciellt inte hur de yttrar sig. Men det var trevligt ändå :-)
Sitter här och lyssnar på Eric Clapton och har tagit fram kvällens kläder. Jag känner mig inte superbekväm med det men det löser sig nog när håret och sminket är fixat. Då blir man nog så som man tänkt sig :-)
Imorses kom Kristofers mamma med syster så för engångs skull på bakisdagen åt man frulle och gick upp i lämplig tid. Det kändes välbehövligt eftersom jag måste vakna till liv innan jag ska starta om batterierna. Jag tänkte nog bara sitta här och ladda och göra lite saker med gästerna. Men nu ska jag trycka i mig två piller och invänta en massa samtal, känner på mig att det kommer rulla in en hel del under dagens gång :-)
Puss hej.
Igår var jag på Oldhem hos Elin och hennes sambos, det var en kväll med sådär lagom mkt intriger och lagom mycket irritation. Ja, det finns en del människor som inte vet hur de sköter sig bland andra, speciellt inte hur de yttrar sig. Men det var trevligt ändå :-)
Sitter här och lyssnar på Eric Clapton och har tagit fram kvällens kläder. Jag känner mig inte superbekväm med det men det löser sig nog när håret och sminket är fixat. Då blir man nog så som man tänkt sig :-)
Imorses kom Kristofers mamma med syster så för engångs skull på bakisdagen åt man frulle och gick upp i lämplig tid. Det kändes välbehövligt eftersom jag måste vakna till liv innan jag ska starta om batterierna. Jag tänkte nog bara sitta här och ladda och göra lite saker med gästerna. Men nu ska jag trycka i mig två piller och invänta en massa samtal, känner på mig att det kommer rulla in en hel del under dagens gång :-)
Puss hej.
november 02, 2007
Fredags morgon..
..vaknade av alarmet runt nio och tvingade upp ögonlocken, möhe. Iofs kunde jag inte somna om men ja, alltid jobbigt att behöva stiga upp om det inte finns något överdrivet skoj att vakna upp till. Idag ska jag försöka mig på att gå till stan med pojkvän och sen möta upp Desiree & Elin, måste även storstäda lägenheten för Kristofers mamma & syster kommer imorgon för att stanna en natt. Deras far/morfar ligger tydligen på lassa och inväntar döden, så.. ja de skulle hälsa på honom imorgon.
Imorgon är det som känt Halloween-party, jag måste tvärspringa & köpa en klänning och lite smink och en peruk. Jag ska vara ett lik, men förhoppningsvis ett snyggt sådant. Hoppas att leksaksaffären har grejer kvar.. annars får man väl vara som vanligt.
Skrev klart tentan igår, men fick ett mail från läraren idag där hon skrev ner en himlans massa man bör tänka på etc etc. Det gjorde mig enbart nojjig och har läst igenom tentan minst tusen ggr. Men lägger ner eländet nu, ett VG lär det ju inte vara kanske inte ens ett G.. men det får jag helt enkelt ta då. Jag valde nog en svår teori.. där fick jag för det :-(
Men man kan inte ha tur jämt, VG i momentet ger en inte heller alla toppenjobb så varför anstränga sig i onödan? Jaja, nej gott folk. Nu frulle, påklädnad och sen lite annat spännande.
Imorgon är det som känt Halloween-party, jag måste tvärspringa & köpa en klänning och lite smink och en peruk. Jag ska vara ett lik, men förhoppningsvis ett snyggt sådant. Hoppas att leksaksaffären har grejer kvar.. annars får man väl vara som vanligt.
Skrev klart tentan igår, men fick ett mail från läraren idag där hon skrev ner en himlans massa man bör tänka på etc etc. Det gjorde mig enbart nojjig och har läst igenom tentan minst tusen ggr. Men lägger ner eländet nu, ett VG lär det ju inte vara kanske inte ens ett G.. men det får jag helt enkelt ta då. Jag valde nog en svår teori.. där fick jag för det :-(
Men man kan inte ha tur jämt, VG i momentet ger en inte heller alla toppenjobb så varför anstränga sig i onödan? Jaja, nej gott folk. Nu frulle, påklädnad och sen lite annat spännande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
