Inatt grät jag mig till sömns, jävla smärta inombords och förbaskade jävla tankar. Jag grät, låg där och snörvlade. Kristofer hade all rätt att kalla mig bortskämd och orealistisk. Men det var ju besvikelsen som gjorde mig så ledsen, att jag inte lyckades överhuvudtaget. Jag vill så mycket, och vetskapen om att jag har en bostad - en egen - som jag antagligen inte kan ha kvar gör mig ledsen, såklart. Dessutom tycker jag om både läget, hur jag fått det, mina nya tapeter och allt.. men det är hyran som sätter stopp på min fortsatta lycka. Jag kommer i veckan att säga upp bostaden, det känns ju.. sådär. Dock känns det skönt att slippa slänga ut närmare 4500.- i månaden. Spara lite pengar, köpa massa kläder (och skor!) och ja.. kunna leva lite utan att vrida och vända på varenda slant.
Chefen SA att jag skulle få det bättre med timmar nu efter schemaändringen. Men så vitt jag kunde se igår så kommer jag endast få jobba 4 dagar (!!) en månad.. och lite mer en annan. Och det går inte runt alls, om jag inte vill snåla avsevärt mer än vad jag gör nu.
Men på torsdag ska jag följa med Anna hem till Nydala för att kolla hur deras korridorer ser ut, kanske så är det något som tilltalar mig och så får man chansa på att det dyker upp något bra alternativ sen. Dessutom bor man gratis på sommaren så då slipper man tänka på hyran då.. spara tusenlappar. Det är ju en klar fördel, även om man inte har sitt eget kök och sånt. Men ja, jag har ju vänner där så.. det blir säkert inga som helst problem. Sålänge får jag bo hos Kristofer (ingen hyra alls) och hyra ett förråd där alla möbler får vara.
Nu ska jag läsa lite artiklar från skolstyrelsen och regeringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar