Drömmar och ångest

Ligger i sängen och lyssnar på Britneys senaste album "blackout" och nynnar med i "piece of me".. den är rätt bra, albumet alltså.

Inatt, eller morses ska man nog säga, så har jag haft så extemt ångestladdade drömmar. Vaknade vid 5 tiden av att jag ryckte till, hade då drömt att jag inte fick ut min tenta i tid till inlämningen som är idag (ska skriva ut den på bibblo). Den drömmen gav en ren och skär panikkänsla, somnade dock om. Men drömmarna bestod. Från ungefär 6 till 10 drömde jag en fruktansvärd dröm som bara ökade i graderna.

Först var jag och mamma i skogen som var uppdelad i två läger "den goda" och "den onda". Det låg plastsäckar överallt och jag visste att dessa innehöll zombiebebisar. Men mamma skulle verkligen öppna varenda påse även om jag skrek och bad henne att sluta. Sen så var jag hemma hos familjen och gick runt i huset alldeles ensam.. det gick omkring soldater på gatorna och det handlade om utrotning.. tänk judeförintelsen. Jag visste att det var min familj som ingick i förintelsen och jag gick omkring där själv i huset med världens ångest. Jag gömde mig under ett täcke och hörde hur soldaterna letade efter oss, när de gått så kröp jag ut på verandan med täcket över mig och så såg jag pappa med ett täcke över sig också, han slängde in en massa grejer i bilens bagage (gör han jämt då han är säljare). När han kom in i igen såg jag in i hans oroade ögon och han sa "jag kommer ta livet av mig på ett sätt ingen trodde jag skulle göra". Jag började gråta och sa att mina kompisar inte svarade när jag ringde pappa såg på mig och sa "de är döda, allihopa". Sen bad han mig packa allt jag kunde.. vi skulle fly över till släkten i skåne och resten av familjen var redan påväg.. jag sprang in i sovrummet och drog ner kläder, dator, lite minnen.. sprang in i vardagsrummet och slängde ner fotoalbum, dvdfilmer (?) och böcker jag kopplade ihop med barndomen. Så stannade jag upp och sa "ja, det är sista gången jag är här nu.." så sprang vi ut till bilen, med våra katter i burar..

Vaknade.. och jag är fortfarande skärrad. Jag drömmer väldigt tydliga drömmar, väldigt verkliga.. jag drömmer ångestladdat emellanåt och det är enda gången jag faktiskt tappar kontrollen över drömmarna. Jag minns med värme klardrömmarna och då jag drömde om siffror och färger som jag satt och tolkade långt inpå dagen.. jag har inte tappat det, men lagt det på hyllan lite. Så enkelt är det.