Reflektion.

Igår var det närmare 18 stycken som var intresserade av lägenheten min, och idag är den borttagen från bostadens hemsida. Så förhoppningsvis så rings det för att någon/några vill titta på den. Jag hade hemskt gärna velat bli av med den inom kort..

Idag fick jag frukost på sängen. Ost och marmelad mackor och söderte. Mums. Älsk är verkligen söt. han är som en gobit.. ja precis.. en gobit. Har flera ggr tänkt på hur det skulle bli om det tog slut mellan oss.. tveksamt om jag hade mått prima, ytterst tveksamt. Överlever gör man såklart.. men det lär göra förbaskat ont. Just detta tänker jag på för att verkligen påminna mig själv om hur mycket han betyder för mig och hur sårbart allting egentligen är. Jag tycker faktiskt att vårt förhållande nästintill kan klassas som "perfekt".. så nära perfekt man kan komma iaf. Vi har roligt tillsammans, ingen av oss är svartsjuk, vi lever för stunden och vi grälar aldrig (tjafsar om småsaker i tre minuter är det såklart att man gör.. men aldrig någonting som gör en arg/ledsen).

Jag kan iofs bara jämföra med ett förhållande, då jag inte anser att ett par veckor/några få månader räknas som förhållande, men de förhållandet jag har i bagaget betyder idag ingenting för mig. Menar, han var inte kär/älskade inte mig och det var som att kämpa i motvind och jag gjorde det helt och hållet ensam. Men sen när jag väl öppnade mina ögon och gjorde slut så insåg jag att jag inte varit speciellt kär.. visst älskade jag honom, men mer som en vän.. en vän till en vän.

fortsättning följer....