2008

2007 förde med sig en stor kärlek, nya bekantskaper, mycket studier, extrajobb och samboliv. 2007 gav mig mer än jag någonsin kunnat hoppas på men som jag ändå förutbestämt. 2008 då? ja.. jag vet att året kommer att ge mig en stor överraskning och jag fyller 25 år (bara det är en överraskning i sig).

2007 var året då jag lärde känna min storebror för första gången i mitt liv och det är värt att firas med en skål :-)

Men 2008 har mycket att ge, betydligt mer än 2007.. om det ens är möjligt? 2008 smakar liksom gott.

Vad gav 2007 dig och vad tror du att 2008 skänker?

Dagen är nu kommen!

Pantera - Walk
Nyårsafton 2007's mest spelade låt, om jag får vara synsk för en stund.

Det känns som en bra dag trots allt, man får ju ta det som det kommer. Mer än så kan man inte göra, och ingenting blir bättre av att sitta och vara less. Eller hur? Det är just därför Pantera spelas i mina lurar på högsta möjliga volym.. har alltid avskytt Pantera, men något har hänt..

Säger som jag sa till Charlotte igår. Jag är kanske gravid? Jag är ju lite underlig och det skulle inte förvåna mig om jag, istället för att få sug på vissa ätbara grejer, blir sugen på musik och då på Pantera. Iofs så håller det inte i längden eftersom jag mer eller mindre blivit oskuld under min tid här och sen att just "Walk" är en bra låt. Hmm.. men teorin var ju trevlig. Den enkla förklaringen är väl den att mitt hårdrockshjärta fått sig en rejäl törn av alla annan musik som tagit över det senaste halvåret.

Jag vill lyssna på In Flames..

Nu ska jag nog skriva klart min intervjurapport, inte många rader kvar. Är faktiskt riktigt stolt över vad jag skrivit ner.. hela arbetet är jag stolt över. Men det brukar ju vara så.. men ska nog inte vara alltför stolt, sist jag skrev något var jag missnöjd men fick High Score, nu är jag ju nöjd.. det innebär väl per automatik att det suger?!

Gott nytt år!

Snart är 2007 över..

Är inte peppad det allra minsta. Har kollat upp tågbiljetter att ta sig till Skåne eller Västerås, det finns platser.. men det kostar och har inte riktigt råd. Så.. ja, ska kanske inte tänka så negativt men vad ska man göra? dels så känner jag inte alla som är där och kommer inte heller lära känna dom av många anledningar och sen så vill jag verkligen inte vara i Annelund.

Kommer nog ha lika roligt om jag ligger hemma i soffan och ser på tv.. lär ju sluta med det.. och mina nya kläder kommer ligga oanvända i väskan och användas någongång..

Nu ska jag skriva klart min intervjurapport och krypa ner i sängen och känna mig eländig.

/Josefin.

Nyårsafton med stormsteg..

.. den där aftonen närmar sig med stormsteg och jag är långt ifrån peppad. SMSat lite med Nettis om hon hade något inplanerat, hon bor ju i Kinna.. men hon skulle jobba. Vore annars superskoj att träffa henne nu när man väl är här. Men men, festtoppen, jeansen, smyckena och sminket är framme.. men känner mig NOLL på det här, kommer bli en sugnyår.

The Killers spelas här, humöret känns växlande och jag har mycket skola att stå i. Ska göra den där intervjuen nu tänkte jag.. skriva ner och så, har ju tiden om man säger så.

Hur är det egentligen med kärlek? många har sagt att jag är lyckligt lottad som har en pojkvän som älskar mig så högt och som andas min luft. Ja, jag är evigt tacksam över den chansen efter alla rötägg man träffat. Kristofer har fått mig att se viktiga ting i världen och att ta hand om mig själv (han fick mig att sluta hinka i mig litervis med alkohol, han fick mig att fimpa cigaretten för gott och han fick mig att inte springa ute på stan om nätterna lika mycket och framförallt fick han mig att inse värdet i en universitetsutbildning). Han har fått mig att se vad kärlek är.. vad det är att älska någon och att drömma om framtiden vid någons sida. Frågan är: Är vi gjorda för varandra? Hur vet man det? Jag tror nog inte att man någonsin kan veta. Men jag hoppas! han är i vilket fall som beredd att flytta ner hit. Tack & lov.

Inatt hade jag en mindre trevlig dröm. Drömde att jag/vi skulle ha barn och gick till första kontrollen så sa kärringen att det antagligen skulle leda till missfall så jag/vi fick välja mellan att göra abort eller invänta missfallet. Jag vaknade av att jag inte fick luft och att jag behövde massa massa vatten.. sen somnade jag igen och drömde att jag hade fått full pott på tentan jag ska skriva nu efter julledigheten, det vore ju något :P

Egoism

Jag måste vara världens största egoist som ens tog åt mig av händelsen som utspelades tidigare idag. En del av mig undrar om och när man får ett samtal/sms med en förfrågan om att ses och en annan del av mig vill skriva ett meddelande och kolla när vi kan ses - åker ju ändå om sex dagar. Men har konstanterat att det inte ligger i mina händer, hon kan ju av naturliga skäl bara engagera sig i sin pojkvän och han går före vännerna.. och hör hon inte av sig så gör hon inte. Vi är ju knappast ovänner bara för att hon misstänkte något sådant.. men det är inte min ensak att lägga näsan i blöt.

Detta gäller allt i min närhet, inte bara en enskild person, men det är kanske på tiden att man slutar upp med att känna medlidande när vänner drabbas av saker och ting som man aldrig någonsin själv skulle vilja utsättas för? Menar, det spelar ju ingen roll för även om man sträcker ut sig hand och säger att man finns där så får man inget tillbaka, inget tack och inget "jag vet". Det hade liksom räckt för man begär inte att alla ska säga "kom hit!".. jag är inte heller sån, drabbas jag av något så vill jag vara själv.. men jag säger ändå tack om hjälpen erbjuds. Så vitt jag minns så är det ytterst sällan man fått ett "tack" eller "jag vet".. och varför ska man då ens erbjuda sig?! Om det ändå inte uppskattas?!

Men jag kanske är en sådan person som inte räcker till som stöd, att min närvaro förstör mer än den hjälper. Med tanke på att jag för det första tydligen kopplades samman med en sak som inte finns i min natur att göra och sen för det andra att jag inte ens fick veta vad det var som egentligen hade hänt. Jag har min teori om vem det är (inte just Vem men jag tror mig veta vart människan befinner sig och det är inte i min närhet) men den kommer jag inte att delge.. man får väl inte någon förståelse för det, skulle jag tro.

Pappa har gått och köpt sin älskade LCD-grej nu.. får väl gå upp och kolla hur det ser ut i tv-rummet på övervåningen nu. Den förra kommer väl placeras i rummet härnere.. när nya möbler köpts in. Skulle jag tro.

Nej, tacksam är jag över att jag och Kristofer inte har några orosmoln på vår himmel och att vårt liv leker på! vi ger kanske inte varandra dyra gåvor, vi kanske inte hittar på en massa grejer och vi kanske är lite tråkiga.. men vi lever konstant lyckliga tillsammans och har aldrig bråkat eller haft det risigt. Det är jag tacksam över.

Misstänkt

för att ha medverkat i någon form av "förstöra förhållandet totalt" , något som jag inte ens skulle komma på tanken med att göra. Varför ge någon ett lösenord som ägs av en av de som står mig närmast för att förstöra dennes förhållande? Finns varken logik eller känsla i sådana påståenden. Nu vet man ändå hur mycket tillit som finns och att man kanske borde backa och sluta bry sig så mycket. Jag är inte långsint men jag tar åt mig och när jag tar åt mig så dör det alltid någonting inom mig, just nu var det kanske tron om att vi var så bra vänner.

Men ja, de tårarna som föll gjorde så jekla ont.. första gången på mycket länge som jag ens grät. Så mycket betydde detta för mig, så mycket kändes det. Jag vet inte helt ärligt om jag klarar av att se människan i ögonen längre och känna att man kan och får säga saker för jag vet inte om det finns någon tillit kvar alls. Tilliten som jag trodde fanns från hennes sida, till mig. Eftersom jag var en av de där misstänkta för att på något sett medverkat i hela skiten.. det är absurt att ens spinna vidare på det men kan inte låta bli.

Igår var det iaf fest i Annelund. Som vanligt hade jag noll gemensamt med folket och ska det vara så på nyår så sitter jag hellre hemma framför teven och tycker synd om mig själv (så är det något på G så säg till, reser om så flera mil för att kunna ha roligt). Självfallet hade det varit roligt att vara med mina kompisar, men de känner folk som jag inte känner och jag vill inte vara det där femte hjulet.. dessutom vill jag gå ut! inte sitta i Annelund och känna livet rinna bort. Detta blir de tredje året irad som nyårsafton är total skit! Jag VET att det kommer bli skit om jag stannar här. Inte ens lönt att försöka ha roligt.

Problemet ligger i att jag inte förstår alla de där samtalsämnena som ges, alla löjliga "roliga" kommentarer och skämt.. Jag har inte något intresse i varken poker, metal, bilar, TA.. och jag finner ingen glädje i att sitta ute på landet och ruttna. Det är samma känsla som när jag bodde här, jag hade min glansperiod för 7 år sen här.. då man faktiskt festade UTANFÖR 70 skylten. Hade varit toppen att gå ut på krogen, men det finns ju ingen krog här! deprimerande. Jag vill dansa och ha roligt, hojta åt bartendrar och klä upp mig.

Nej, denna dagen har blivit till ren skit och ska nog sätta mig och plugga. Har inte gjort ett skit, och vore bra.. allt ska ju lämnas in snart så.

Hej då.

Men inte redan : (

Nu är julaftonen över och det har varit en av de bästa i hela mitt liv. Idag var vår familj för första gången komplett, och även om vi inte känner varandra så kändes det ändå att det var min storebror som satt där framför mig och spelade kort. För första gången kände jag att jag var någons lillasyster, nej.. men det har varit en toppen afton.. den gick bara så fort.

Men imorgon är den juldagen och då är det middag hos mormor och morfar enligt traditionen och sedan blir det att fara hemåt för att öppna det där vinet som står på kylning i uterummet. Jag hoppas nog på att min nyfunne storebror vill vara med.. jag hoppas iaf det. Vore ju roligt att lära känna honom utan mamma och pappa i närheten, finns mycket att prata om skulle jag tro.

Men nu ska jag dra vidare, till sömnens underbara värld.

Kramar

Tack!

Min underbara familj & mina supergoa vänner, självklart även min älskade pojkvän/sambo. Ni har verkligen bevisat att det inte behövs presenter och sådan uppvaktning för att förgylla en födelsedag! Älskar er, i massor av mängder ^^

Till födelsedagsmiddag blev det plankstek med oxfilé. Mumma! därefter tog jag den nye bilen ner till Annelund för att småprata lite med Markus, Liza och Lars en kortis. Två gånger på en vecka har jag ätit oxfilé, börjar att bli vardagsmat härhemma :-P

Men alla samtal, alla sånger, alla skratt och alla fina hälsningar. Det är svårt att förklara hur lycklig jag blir av sådana saker. Och jag har ju faktiskt fått lite presenter också :-) min mamma är lite såld på safirer så har mitt tredje par örhängen nu med denna sten.. men de är söta, och de betyder mycket för mamma (hon har det i sin vigselring) och därmed betyder det även mycket för mig!.

Ja, jag har Mycket att vara tacksam över. Det är inte självklart att jag skulle sitta här idag, lycklig och stolt. Det är mycket man hållt inom sig själv, men jag har idag inga problem med att säga att jag faktiskt mycket väl kunde ha varit död idag.. om inte en skänk från ovan räddade mig. Jag tror även att det finns stora planer för mig.. all mobbning, all smärta och alla depressioner kan inte ha varit för ingenting. Jag är helt enkelt här för att stanna och att visa världen vem jag är och vad jag går för. Jag är inte längre "den där Josefin" jag är idag "den DÄR Josefin!" och allas ord.. ja, jag vet att jag ska åstakomma något.. och det uppdraget kommer jag att ta på allra största allvar.

Det är idag när jag sitter med facit i hand som jag för första gången kan se hur jag utvecklats. Jag ser mer än den där, ja.. jag ser någon som är påväg tillbaka. Jag faller mellan varven, jag tillåter mig.. bara för att återigen resa mig upp och säga "hah!". Men nu när jag ser mig själv i spegeln så ser jag en människa med en ren och fin själ.. jag ser en stark människa med båda fötterna på jorden. Jag tror jag behövde den där käftsmällen för att verkligen se..

Såg på min familj när vi satt och åt. Hur mycket de älskar mig, jag är fortfarande varm av kramen Daniel gav mig i morses och jag ler fortfarande åt mammas skämt. Tänk om sjukdomen tog över och tog mig ifrån dom.. de hade aldrig blivit hela igen. Hur kunde jag tillåta sjukdomen vinna såpass mycket över mig? ofattbart.. aldrig mer (kan jag iofs inte säga men gör det ändå) ska jag falla sådär.. och gömma mig i mörkret. Starkare än så är jag!

Min födelsedag

Är det min 23e eller min 24e? menar, jag är född klockan 21.25 den 23/12-1983 och hann inte uppleva speciellt mycket på den där dagen.. eller, egentligen.. jag lär ju ha plågats ut från den trygga vrå jag bodde i. Men men, idag är det i vilket fall som helst min födelsedag och jag fyller då 24 år.

Det har varit en dag i harmonins tecken, ingen stress.. ingen panik. Har städat lillebrors rum och bakat pepparkakor.. fixat lite julmat och tröstat katter som hamnat i bråk med varandra. Ja, sen så har jag inhandlat en vinbox så jag har till juldagen och nyårsafton..

Ikväll ska det ätas oxfilé på plankstek, mumma :-) sen ska jag kila ner till Annelund för att umgås med mina vänner där. Sen hopp i säng för imorgon är det självaste julafton. Då kommer mormor/morfar, moster och den halve storebrodern. Fick dessutom veta att han stannar ett par dagar.. och den 27e kommer hans flickvän hit, som är född 1983.. just like me. Den där dagen vette tusan om man vågar vara hemma.

Nej, nu ska jag göra något vettigt.

Ha en underbar jul och ta hand om er alla!

Många kramar

Nu ska det faktiskt bli spännande med besök av storebror vid jul..

Aldrig mer vinter!

Ooh tänk om..

.. det aldrig mer blev vinter. Eller ja, aldrig mer snö.. tänk om vårt land blev soligt och varmt och man slapp den där snön. Den är ju inget rolig ändå. Är jag den ende som njuter av att se väderkartan och se att det är plusgrader i heeeela sverige? antagligen. Jag och mamma.

Min stackars höft! gårdagens resa har förvandlat mig till en gammal kärring med förhoppning om att få en rullator. Men ja, man får helt enkelt låta det gå över med tiden. Hmm.. nu slog det mig helt plötsligt att jag bara ätit en halv pizza på hela dagen. Hur har jag överlevt?

Idag har jag iaf hållt igång, trots höftont, det har storstädats, tvättats tre korgar med tvätt (nu är det inte ens en smutsig socka kvar), julpyntats, släpat in en taggig gran som jag sedan klätt.. som avslutning bakade jag lite bullar & sånt. Ooh, jag känner mig inte lite stolt och mina föräldrar somnar antagligen lyckliga ikväll då de slipper känna stress. Det är inte meningen, de ska ta det lugnt.. reeelaxa.

(pappa stack precis in huvudet, grinig över att jag slängt hans tandborste. Suck, trodde den inte var någons eftersom den såg så äcklig ut. Fel i att byta varannan vecka.. jaja, med den där borsten så lär det inte ha gjort ngn nytta ändå.. så då kan han lika gärna vara utan, tills imorgon).

Ooh, imorgon är det iaf shopping som gäller. Alarmet är ställt på 8.00 och då ska jag studsa upp och göra mig iordning för att dra iväg, till lilla Borås.. men det får duga ^^P måste hitta ngt respektabelt man kan ha på sig på julafton.. jag är inte riktigt säker på att jag är sugen på jeans och ngn tröja.. jag är mer sugen på klänning. Det är ändå julafton.

Nä.. nu ska jag kontrollera att min tandborste finns kvar och inte blivit antastad av en hämndlysten far.

Imorgon är det fredag!

Nej mamma, över min döda kropp att jag flyttar till Stockholm. Ska det ske så har jag redan testat på med mörkaste skogarna, kallaste norrland och de största åkrarna i söder. Nej, aldrig.. inte om ens så drömjobbet väntade på mig där. Never, never..

..min mamma trodde att jag skulle trivas där. Tydligen känner inte min mamma mig tillräckligt mycket för att komma med ett sådant påstående. Anledningen till att jag inte vill bo där är helt enkelt människorna och dialekten. Drygare fanskap får man bannemej leta efter (Boråsare kommer hack i häl dock).

Var med pappa på en tripp idag. Alarmet ringde vid 6.00, dessvärre hade jag bara sovit i ca två timmar så mina ögon kändes som deg. Men trots allt motstånd så kämpade jag mig upp och hällde i mig frukosten (ett glas vatten) och satte mig i pappas volvo v70, sista färden. Pappa tyckte det var tråkigt, han tyckte så mycket om den. Jag ställde mig rätt likgiltig, den hade hunnit bli tre år gammal och lite sliten så.. nytt är bra, nytt ska det vara.

Resan mot Sthlm gick utan problem. Skrattade åt GPSen pappa fick i 50-årspresent, kärringen fick frispel om man avvek från hennes "rutt". Men gick inte att lura eländet, hur mkt man än snurrade omkring på en parkering utanför shell någonstans i Östergötland. När vi väl var framme i Solna vid huvudkontoret så fick vi tokleta parkeringsplats, skrattade rått åt ICAs huvudkontor som ligger granne med unilevels kontor. När parkeringen var funnen och vi klätt på oss jackorna så möttes vi upp av lite kontorsfolk som skulle luncha så vi hakade på.. världens äckligaste mat blev det. Åt någon gurka och en svamp. Usch, t om en korv på statoil hade suttit bättre. Men men, lite var det iaf.

Varenda kontorsråtta man mötte på kontoret som pappa presenterade mig inför frågade samma eländiga fråga: "Är det shopping som gäller nu?". Ursäkta? Vad tror dom.. de där stockholmarna, att det inte finns något liv utanför sin stad? Först besvarades frågorna med "nej, har tillräckligt nära till andra ställen" sen blev det "Absolut inte!". De får tycka att jag är vresig, men ååh.. irritationsobjekt.

Men pappas nya bil var kanonfin. Dock första gången vi kör ford här i familjen, vi har varit trogna Saab, Opel och Volvo.. ford var något nytt. Vi kom fram till att vi alltid tyckt Volvon var bra och hade bra finesser.. men i jämförelse med forden så kommer inte Volvon i närheten. Nej, Volvon var hemskt tråkig.. och forden, den var det drag i. Nästan roligt att köra om andra resenärer på E4an hemåt.

Men ja, hemåt. Fy bubblan så underbart det var att komma hem igen. Tack och lov åkte vi inte förbi släkten i Täby för att säga hej, dels orkade jag inte riskera med den där jävla frågan igen och så ville jag bara hem och sova. Somnade gjorde jag också efter att jag ätit en halv pizza.. sov så gott så. Vaknade ca 1½ timme efter att jag lagt mig, lagom till Magnus Betnér.. underbar kille & humor. Sarkasm, ska bli roligt att läsa alla tittares kommentarer sen. Har sett "inget är heligt" i Umeå, det var förövrigt en av de bästa uppträderna han har gjort :-P

Nej eftersom Ingen läser denna bloggen så slutar jag härmed, för dagen, att skriva. Kyss hej.

De band som håller oss samman är familjebanden

men om man har bristningar i familjebanden, hur håller man saker och ting samman då?

Jag har under hela min livstid vetat om att jag har en storebror. Även om jag inte känner min storebror så säger jag alltid att jag har två småbröder och en storebror som är min halvbror. Jag har också lagt till att jag inte känner min storebror och sedan berättat vad jag tror, att han lägger all skuld på mig. Att det var mitt fel att pappas och hans kontakt inte var den som han kanske behövde. Är det därför han inte hälsade till mig i sina vykort och är det därför han inte hälsar på när jag är hemma? Men nu ska han ju göra det, han kommer på julafton, kanske t om på min födelsedag som infaller dagen före dopparedan.

Jag känner djup förvirring, nästintill så den får mig att explodera. Hur ska jag bete mig? ska jag.. ska jag krama honom som "hej" eller ska jag ta i hand? för inte kan man bara säga "hej" och sen krypa iväg, skamsen? hur ska jag presentera mig då han har sin flickvän med sig? Är jag hans syster? är jag ens någons lillasyster? För jag har ju en storebror, men har han en lillasyster Josefin?

Jag medger att just detta är frågor som får mig förbaskat sorgsen, jag faller i gråt och vill bara be pappa förklara för mig varför allt hänt? För min bror hade inte bara en tonår utan sin pappa, jag har även levt ett liv med en frånvarandre bror. Jag minns att jag fann brev som han skrev till pappa när han själv blev pappa, han skrev att han aldrig skulle utsätta sin dotter för det han varit med om och att han skulle vara en närvarande pappa. Jag vill säga såhär, jag skulle aldrig utsätta mina barn för det jag utsatts för. Syskon hör ihop, syskonbanden är starka.

Jag ser på mina yngre bröder och ser bara en fullständig kärlek, helt utan villkor och helt utan problematik. Jag älskar mina bröder till döds men min storebror, i vilket fack ska jag sätta honom? Jag vet ju inte.. jag vet inte.. hur jag ska känna eller tycka.

Ett brev, ett brev där mina frågor kan bli besvarade.. kanske är det någonting man kan skänka. Eller ett brev som förklarar mina känslor av att ha en bror som jag inte känner. Frågan: Tycker du illa om mig storebror?

Aaj..

.. idag har jag varit i Herrljunga och druckit te/pratat med Lena om allt mellan himmel och jord. Det var skojigt. Imorgon blir det Lager 157 och Borås, se om man hittar något av intresse - förhoppningsvis så gör man detta.

Har ont i magen, mår illa och borde sova. Men kan inte, och vill inte.. känner mig inte på det humöret helt enkelt.

Hej Då.

Monday! så underbart med en ny vecka!

Ååh så lång tid det tar att ladda ner, här det knappast snabb hastighet.. vad är det, 24? suck. Men sakta och säkert så tuffar nedladdningen av Ulf Lundells alla album ner.. Uffe är bannemej grym.

Lillebror hade köpt en himlans massa presenter, men ingenting till mig. Eller jo en liten "docka" som såg ut som en nöt som höll i en glass så stod det "nuts about my sister!" på själva "brickan" den stod på. Skakar man den så rör den på sig, jättesött. Lådan den står i pryds med texten: "There is no better friend than a sister, and no sister quite like you". Han beklagade sig om och om igen över att han inte köpt födelsedagspresent och julklapp åt mig men han hade inte tid och det var tråkigt att köpa parfym till alla (mamma, pappa, Daniel, Josefine och till hans flickvän). Det gör då absolut ingenting för jag vet att Kristofer köpt Burberry "brit" åt mig ^^

Satt och fulräknade på en såndär graviditetskalender tidigare, skulle den stämma så är jag i vecka 5. Men nu är inte det aktuellt, men roligt att titta ändå :-P eller en mer skräckblandad förtjusning. Förlåt Elin :-P tror att Tarzan får leka själv..men du får gärna nypa honom i näsan då han gjort dig så illamående, sketungen hahahaha. Även om testet nu visade negativt så går jag runt med en del grav.tecken som jag känner igen sedan tidigare.. det kan jag tala om för er är förjävligt. Jag minns det där, att inte kunna sitta/ligga/stå förlänge i samma pose.. då det känns som om man ska gå av på mitten, och de där "huggen" i magen. Men som sagt, testet var negativt så det är ingenting att fokusera på mer. Jag är väl skendräktig, hahaha.. med tanke på att både E, L och kusin är gravida. Får väl en såndär sympati haha. Dessutom har jag ätit p-piller och det är mindre än 1 person av 100 som blir på tjocken då. Yeash!

Näe gott folk. Charlotte tycks då faen inte vilja dyka upp på msn så funderar på att stänga av dator, tv och släcka ljus och belysning. Men först lite Amy Diamond "Is it love?". Yeash!

Ljuvliga söndag

En perfekt julklapp är ett HOPE halsband för finns det något bättre än att stödja barncancerfonden?

www.barncancerfonden.se

Ingen är hemma. Pappa frågade för ett par timmar sedan om jag ville följa med och köpa julgran, men valde att somna om då jag satt uppe relativt länge inatt. Men nu börjar det bli tråkigt att vara hemma själv, ingen har heller med sig sin mobil. Vart är dom? i Borås eller är dom i Kina? Jag är hungrig. Ikväll kommer Johannes hem från Spanien :D

Ett streck, inte två..

.. det är negativt samtidigt som det är positivt. Ett streck är bättre än två, fast det beror egentligen hur man ser på det hela. Jag satt i alla fall där på golvet och tänkte "jaha.." sen reste jag mig upp och gick ut till de andra igen med orden "nopps det var ingenting där inte!" sen lekte jag lite med Alicia, eller lekte och lekte.. hon lekte med mig.. jag roade henne bara genom att gömma lite lakrits formade som "söldbaddor" (sköldpaddor). Världens sötaste flicka på 3,5 år.

Nu sitter jag här, på min säng och tänker så det knakar och lyssnar på musik, Brandy med "I do it for you".. känns som det kändes då jag var sådär fjortiskär i J. Ja, det var riktigt fin kärlek det.. på bara det sättet det kan vara i den åldern. Jag gick första året på handels i Alingsås och lyssnade på den om och om igen i bilen påväg till skolan när pappa körde mig, och bad honom att vara tyst för jag ville drömma mig bort. Jag har varit sådan sedan jag var liten.. drömt mig bort, i dagsläget så lever jag som i en dröm men drömmer ändå om ett liv, en framtid, tillsammans med honom. Det känns så rätt mellan oss.. och skulle jag förlora honom så, ja.. jag vet inte.. han är allt jag någonsin bett om och ja.. nej, det är helt enkelt vi.

Det är mycket tankar som far omkring i huvudet. Mycket gammalt, men mycket som känns bearbetat.. men det är något jag inte kan glömma och det är hur man tillåtit sig luras av andra människor.. och värre därtill, människor som rört min kropp och snuddat mina läppar med sina. Jag har svårt att glömma hur det var att bli fysiskt utnyttjad och hur det var att kämpa för att inte säga ngt fel/handla fel, kunde leda till ngt mer synbart och ännu mer knäckande för psyket. Men den kroppen, den tillhörde ändå en helt annan Josefin.. de där människorna är döda för mig. Den ene är nog död.. den andre han lever ett familjeliv i lyckans tecken - helt omedveten om sin förmåga att förstöra någons självbild. Gammal och glömt, eller bara gammalt och undanstoppat. Båda händelserna inträffade runt och på Alla hjärtans dag, år 2008 är kanske första året då jag slipper gråta mig till sömns.

När älskling sa att om det inte vore negativt så skulle vi skaffa oss det där radhuset byggt 2005 (helt underbart vid centrala stan, två våningar, uteplats.. gah!) och levt glada i vår trea tillsammans. Han sa det med ett leende på läpparna, men oj så dåligt samvete jag hade haft.. han har så mycket han ska göra.. läsa till läkare och BLI något. Visst jag läser på universitetet också, men jag läser ändå "bara" till beteendevetare och har runt två år kvar.. sådant kan man kombinera med ett familjeliv. Jag vet, många har klarat det (tänker på mamma & pappa). Han sa det kanske med ett leende, han hade den där gulliga rösten.. men innerst inne så mådde han nog skit. Men han somnar nog lättad ikväll, jag kommer bara tänka. Det river upp så djupa sår.

Nu prata på msn med folk.

Min resa & lite fuffens

För första gången kände jag inte någon skräck inför flygresorna, börjar helt enkelt att lära mig. Resan från Umeå till Bromma gick utan några större problem, fick hjälpa en nybliven mamma att lyfta upp alla hennes väskor på barnvagnen då hennes armar var upptagna med att hålla bebisen. Suckade när jag satte mig på min plats, flyget går till Landvetter och vanligtvis så brukar jag sitta kvar när det mellanlandar på Bromma. Men då jag inte kunnat lösa biljett hela vägen så var jag tvungen att hoppa av. Irritationen över att både vara dunderhungrig, trött och ledsen spädes på då folk trängdes som idioter vid väskbandet. Alla stod och tryckte på varandra, knuffades och drog i väskorna som om de endast hade EN chans att få sin väska. Själv orkade jag inte utan satte mig på en bänk tills alla människorna fått sitt, tog min väska och gick till pressbyrån med tanken Så är det Inte på Landvetter, men det var inte sagt att Stockholmare var smarta va?

Satte mig på en förbaskad stol och svor över att Brommas flygplats var ett enda stort skämt. Klockan var halv tre och vid fem-tiden brukar man kunna checka in bagaget. Kontrollerade på skärmarna om hur flygen gick och räknade ut att 16:45 kunde jag gå till malmö aviation för att få bort bagaget (min miniresväska) för att gå igenom säkerhetskontrollen. Magen kurrade och hade glömt att föra över pengar från sparkontot så de sista kronorna gick till taxin, surt! Kom då på att jag hade fått ett paket av svärmor som jag likaväl kunde öppna för att få tiden att gå lite iaf. Och vad fanns det inte där om inte pengar? Ååh, gick omedelbart till restaurangen och köpte mig en stor ost/skinkbaguette.. satte mig sedan vid ett bord och drog upp datorn och startade ett avsnitt av Desperate Housewifes (självklart).

Men efter två avsnitt ringde Charlotte så jag fick prata lite, kändes som damm i min mun/hals. Fördrev tiden med att sminka mig och höra lite skvaller, så roligt kan man faktiskt ha på Brommas äckliga flygplats. Efter samtalet så samlade jag ihop mina saker och började gå mot incheckningen, fick Äntligen dumpa väskan och gå igenom säkerhetskontrollen. Satte mig vid min gate och läste lite expressen om irakiska mammor som säljer sina barn. Vet inte var löpsedeln hade fått 6000 kr ifrån eftersom barnet såldes för 1000.. jaja wte.

Högtalarna började tala och här kom dagens första roliga händelse (observera att jag hade VANSINNIGT tråkigt). Resenärerna till Ronneby hade fått vänta i flertalet timmar då deras plan var konstigt, vad vet jag. Högtalarna talade om att piloten skulle testflyga planet för att se om motorn var ok. WHAT? jag hade då fanimej aldrig satt mig på ett plan efter ett sådant besked. Men ja, motorn var tydligen ok för passagerarna ställde sin efter en stund på led och fick gå ombord på sitt plan med en tveksamt fungerbar motor. Herrejävlar vilka psykiska problem jag hade fått om jag var i den sitsen.. nej tacka vet jag Malmö aviation mot Landvetter. allt som har med Göteborg att göra måste vara klanderfritt.

När det blinkade grönt vid min gate så ställde jag mig trea i kön. Min flygrädsla gör att jag måste sitta på en viss plats, gärna de första 6 raderna och mot fönstret. Måste också se vingen (alltid högersida) så den är ok. Jag fick sitta i den tredje raden och var nöjd. Men i kön där så fick vi veta att det skulle bli lite försenat då det var en passagerare för mkt på planet.. möhe. Grabben fick helt enkelt flytta på sig, stackaren. Han hade löst en standy liknande plats och hoppades på att få plats.. men fick byta plats med mig. Höhö!

Väl på Landvetter var det ingen trängsel överhuvudtaget vid väskbandet. Inte otippat heller eftersom göteborgare är tusen ggr bättre än de där, stockholmarna. Mamma mötte mig, hon stod där när jag åkte nedför rulltrappan. Den första som hittills faktiskt varit på plats när jag kommit, det trodde jag aldrig :-P mamma som stressat hem från jobbet för att hämta bilen och sen köra till flygplatsen.

Hemma så hade pappa dukat upp så fint, oxfilé hade han köpt för att fira min hemkomst. Katterna var feta och goa, Lisa har varit efter mig hela tiden och vi har delat säng inatt.. jag och min lilla hårboll. Ja, det var min resa.. "kort" och gott. Fick underbart söta ord av Kristofer också innan jag slocknade, hoppas att han kunde somna själv.. ska ringa och fråga.

Återigen nej!

Shit, nej det är väl ändå inte SÅ? ja, jag har varit med om det förr och borde veta hur det ska kännas.. det enda jag vet att då så låg jag en hel kväll dubbelvikt veckan efter att en "krigare" slagit sig in i mitt fort.. dubbelvikt av smärta och minns jag inte fel så hade jag likande problem för sisådär två veckor sen? Nej det skulle bannemej inte förvåna mig ett jävla skit eftersom jag inte litar på de där pillren överhuvudtaget. Usch och jag vill INTE utsättas för en såndär plågsam A igen.. aldrig någonsin, över min döde kropp. Det är någonting som absolut inte får förekomma.. det höll på att ta död på mig. Ja, bokstavligen talat eftersom jag förlorade 13 kg i vikt på två månader, slutade äta, spydde, blev deprimerad och försökte avsluta allt som kallades liv (ja nu var inte det enda anledningen men en stor och bidragande del hade det allt).

Nej imorgon. Imorgon är alla problemen som bortspolade och jag får återigen trycka i min eox, ipren och pronaxen och ligga i fosterställning i sängen och gråta, kräva hög smärtlindring från en läkare som tror att jag överdriver. Men nej, det gör jag inte.. jävla män! jag ska kräva en kvinna nästa gång.

Mandy Moore - Only hope

Dålig på matte..

.. men kan inte sluta räkna på när jag egentligen påbörjade en ny karta och när det var en månad senast, ja i november, men när i november? minst 30 dagar har det gått iaf.. varför slutade jag skriva upp sådana saker i kalendern för?

Men det har under, ehm, en vecka känts som om det är på G. Legat vaken innan jag somnat och tänkt "ja inatt så.. skulle inte förvåna mig" (mkt, mkt pinsamma minnen) men nej, det har inte varit ngt. Ja suck. Jag har t om värken som jag tvingas genomlida och som läkaren inte vill skriva ut recept för, dock sitter det inte i magen utan i ryggen.. Oops, tankarna far omkring i huvudet som små skott och hjärtat slår tusen volter. Inte ens en m-finne har velat dyka upp inte ens ömma myggbett har man. Nej, inatt så.. nu när man är hemma.. annars blir det allvarliga snack med pojkvännen och det är jag Inte redo inför, ännu.

Nej, jag känner på mig att inatt.. eller imorgon. Så, slipper man oroa sig (eller är det att bli besviken undermedvetet eftersom jag ens reflekterar över saken?).

Nu kom nog lillebror hem från jobbet, Daniel den lille filuren. Han har nu 7 timmars vila sen iväg till jobbet igen för jobba till lika sent.. en gång till. Den andre brodern är i Spanien ännu.

Nu ska jag be en bön till Gud och släppa en tår eller flera, Jag saknar min underbare Kristofer så vansinnigt mycket. Är det ens lagligt att vara såhär lycklig och kär? inga moln har vi på vår himmel och allt smakar lika gott som det gjorde den där kvällen, den 14/10-2006.

Love me, don't ever stop!

Klockan ringde 07:45 och släpade in mig i duschen. När jag har tider att passa så har jag alltid god tidsmarginal, hatar att stressa och hatar allt som heter "i sista minuten" förstår inte människor som ska skjuta upp allt till sista stund. Nej, planering är A och O.

Eftersom jag knallade upp såpass tidigt så var jag också tvungen att spendera tid i sängen, men det gjorde ingenting eftersom Kristofer fortfarande låg kvar. Så fullt påklädd och sminkade halvlåg jag och tittade på Montel och något sjukt medium..

Så ringde älsklings telefon och jag förstod vad det betydde. Gå upp, påklädnad, frulle och sen att fara hemifrån. Suck och fräs, jag ville verkligen inte. Men tiden kom, som alltid och efter att ha fått frukost på sängen (älsklingens hemmabakade tunnbröd och en kopp te) så kröp han ner en liten sväng hos mig igen.. började diskutera vardagliga saker och höll om varandra. En till synes helt vanlig morgon hemma hos Kristofer och Josefin kan man tycka.

Men när vi ändå stod där i hallen och höll om varandra och sa Hej då så kände jag hur ngt stort var påväg att försvinna, om så bara för tre veckor. Den extrema tryggheten, den underbara närheten, kramarna, skratten, tillgivenheten och kärleken.. det är något som enbart han kan skänka mig i ett enda paket. Jag trodde inte på kärleken innan jag mötte honom, men som jag skrev dagen efter vårt första möte med varandra "det finns i hans ögon" och han är den rätte för mig. Jag känner det i varenda del i min kropp. Vi skiljdes åt iaf, med tårar i hans ögon och ett "tiden går fort älskling" från mina läppar.

När vi återser varandra är det mycket som hänt. Dels så går jag in i en ny fas i mitt liv, jag ska påbörja avancerade studier (står så i kursplanen haha) inom Sociologin *längta* och han har återigen börjat jobba. Under vårt förhållande har han aldrig jobbat så ska bli intressant att se vad de för med sig. Hans friår är slut nu strax efter jul, kommer att sakna våra pluggkvällar tillsammans.. sen är jag kanske blond också, ännu bättre.

Hmm.. undra vad man får för mat på flyget. Hoppas inte det är pepparlax, det är så äckligt. Tapas som senast vore trevligt.. Hoppas också att det finns kontaktuttag på Bromma flygplats, jag måste ju kunna ladda datorn då jag ser på Desperate Housewifes ^^

Sista kvällen i Umeå

Jag har storstädat, tvättat, lagat mat, diskat, packat och gjort en äppelpaj. Imorgon åker jag hem till Ljung igen. Ja, det känns både bra och dåligt. Kommer bli så vansinnigt tomt utan min älskling.. blir nog en film senare och somna en sista gång i hans famn.

Haha, ja det lät ju som om vi aldrig mer kommer att ses.. men till viss del så känns det nästan så. Visst vet jag att tre veckor kommer gå vansinnigt snabbt när jag väl är hemma i Ljung men ändå. I veckan som kommer tänkte jag julhandla (julklappar till Daniel + hans flickvän + Johannes + mormor/morfar + moster). Och sen slutligen ska jag laga en massa julmat och saffransbullar & pepparkakor.. mysmys, ja glömde allt julgodis som ska göras.

Nej nu packa det sista och ha tid med älsk, just nu sitter vi bredvid varandra med varsin dator i knät. Ja, så sociala är vi med varandra :-P

Ändringar

Ja, fredagen blir inte riktigt som planerat. Pappa ringde i eftermiddags, lagom upprörd och irriterad och meddelade att jag inte kan bli upphämtad av honom vid Bromma. Gah! möjligheten att få en flygplats från Bromma till Landvetter kändes rätt liten där jag satt och åt tacobuffé på stan. Men ringde till Malmö Aviation och som jag anat var det uppbokat med flyget 14.30 och vid 15-16 tiden. Men men, att vänta vid Bromma känns inte som årets största problem så jag åker vid 18.00 och är framme 18.55 på Landvetter och istället för en pappa så hämtar en styck mamma mig. Kommer iaf hem på fredag, så det gick ju bra ändå.

Bonde söker fruga på teven.. en lagom onsdagskväll.

Olagliga Josefin & Jackline

Idag har det kopierats, jag tror närmare bestämt att fyra böcker med allt inkluderat föll i kopieringskortets våld. Ja, det är billigt med fyra böcker för cirkus 200 riksdaler (eller ja, jag laddade sammanlagt på med 500.- men kopierade åt Elin också som inte var där). Kopiatorn fick nog en släng av ångest mellan "start"-knapps tryckningarna.. han la helt sonika av, två eller tre gånger. Kortet fick fyllas på hela tre gånger.. tur att femhundringen kom med i handväskan.

Men det finns väl ingen vettig människa som köper litteratur som kostar skjortan när man kan kopiera? Nej, tacka vet jag konsten att kopiera.

Nyss hemkommen. Mycket folk på bussen och den var t om fem minuter försenad. Så går det i juletider, och nu är det ytterligare en dag närmare hemfärden. Pratade med pappa för en liten stund sedan, inget vettigt sades men det var bara trevligt att få höra "om tre dagar vid denna tiden så möter jag upp dig på Bromma".

Gäsp. Nu ska jag vika kläder som hängt på torkning sedan igår och sedan påbörja middagen. Pasta med ngn sås. Ikväll är vi osunda och äter sås, sucka. Men det får gå fint ändå.. ska ändå häva i mig en flaska vin ikväll så.

Nu börjar det dra ihop sig för hemfärd. Det ska bli ofattbart skönt att återigen få kliva in genom dörren, mötas av värme och kärleksfulla kramar. Även de tråkigaste dagarna i huset är så underbara, jag är vansinnigt lycklig som fick tillfälle att komma därifrån för att förstå vad som är äkta och fulländlig kärlek. Trots att kvällarna är mörka och kalla här i Umeå så är mitt hjärta fyllt av värme och glädje, för jag vet att dryga 100 milen härifrån lever det en familj som är alldeles för underbar för att förstå. Jag har svårigheter att klä känslorna i ord och jag har problem med att formulera orden så de ens kommer i närheten av vad det är jag känner. Men det går att jämföra med att somna trygg i famnen på den man älskar, pirret i magen och de varma strömmarna som går igenom ens kropp. För mig är hemmet i Ljung något som jag värdesätter ömt och hemskt försiktigt. Jag älskar min familj, mitt hem och mina vänner där borta så mycket att jag kan falla i gråt på beställning. Hela min familj är så ofattbart stöttande, mitt hem är alltid lika välkomnande och mina vänner där är liksom som en del av mig, finns där.. oavsett, de trädde in i mitt liv för att stanna. Och jag älskar dem alla.

Senast inatt så sa jag att jag vill bo nära min familj, såpass nära att jag kan träffa dom varje dag. Jag vill bo såpass nära mamma & pappa att jag kan kliva in genom deras dörr och dricka en kopp te för att sedan dra mig iväg till mitt eget hem. Jag vill liksom känna den där tryggheten endast de skänker mig. Jag har haft problem, möjligen större än många andra haft, men jag har alltid haft en mamma och en pappa som stått bakom mig och älskat mig, stöttat mig och saknat mig när jag varit borta ifrån dom. Mina föräldrar har alltid skänkt mig allt vad jag behöver - och mer därtill. Inte bara materiella ting de har även skänkt mig sin tid, sin energi och sin oändliga kärlek. Även om jag stått och skrikit och gråtit och kränkt dem så har de alltid hållt om mig, sagt hur mycket de älskar mig och gett mig rätt vägledning.

Mina föräldrar är sanna förebilder!

Mina bröder. Mina älskade småsyskon, så mycket bråk och så mycket skratt vi har gett varandra. Men så mycket kärlek och värme det finns mellan oss. Jag minns vår barndom som något ljust och lyckligt, vi har verkligen växt upp i en harmonisk och trygg familj.

Jag älskar er alla, nu och föralltid.

Kärlek.

Mycket tårar (för ingenting?)

Igår var det inplanerat att ge sig ut och festa, men saker och ting blir sällan som planerat när man heter Josefin. Allt sammanfattas med sorg och smärta.

Efter att ha gått runt på stan, lämnat tillbaka en julklapp jag köpt till Kristofer (hittar ngt bättre) och efter att jag köpt en flaska vitt vin på ett överfullt bolag så var det dags att leta efter någon snygg tröja/linne att ha till de nya svarta jeansen. Men fann ingenting, inte otippat heller då jag gått runt på stan hela veckan utan att ha hittat något som fallit mig i smaken. Men provade ändå en snygg party outfit på H&M.. skulle dock inte ha gjort detta.

Då jag stod där inne bland alla speglar och allt ljus så råkade jag se mig själv så som jag verkligen ser ut. Jag brukar undvika speglar överlag men just där gick det inte. Tårarna vällde fram, svalde, drog på mig jackan och mössan igen och stegade ut därifrån. Sa till vännen att ingenting passade och hängde tillbaka det. Därefter gick vi till parfymaffären och blev höga på dofter, hela tiden malde en röst inom mig på "du är ful ful ful ful ful och fet". Ja, ordet "kärlekshantag" är något nytt fenomen för mig och inte smickrande.

Gick in på ICA och köpte sådant som skulle passa till maten. Sallad, potatisgratäng.. hela tiden "ful ful ful ful ful och fet" i huvudet. Tårar som ville pressas fram. Köpte en Japp som jag hetsåt utanför affären på ungefär en halv minut, sprang mer eller mindre hem med tanken "varför åt jag DEN?". Hemma så slet jag av mig kläderna, tvättade bort sminket och borstade håret.. då jag duschat bara ett par timmar tidigare så struntade jag i det. Nu började tårarna på allvar göra sig påminda på mindre trevliga sätt.

Ingenting fanns i garderoben passade, allt satt tajt, magen syndes, valkar hit och dit. Illamående. Jag skrek, jag grät, Kristofer försökte hjälpa mig.. han klädde mig i en snygg, ny och välsittande kjol, skjorta, strumpbyxor och slips samtidigt då mina tårar bara föll. Jag slet av mig det igen och messade kompisarna om att jag inte kunde. Jag var iaf ärlig med vilket humör jag var på. Efter ca en timme då jag kastat (!) ett tiotal kläder och sparkat och skrikit föll jag slutligen tömd på energi och bara grät högt och smärtsamt. Det gjorde vansinnigt ont, Kristofer torkade mina tårar och jag snorade honom i håret. Han höll om mig och jag skakade. Det gjorde så ont att inse det faktum att jag är så vansinnigt ful och fet numera att jag inte ens kan gå ut bland kompisar. Jag känner mig i sådant underläge att det inte ens är värt att försöka.

Jag satt senare och tittade på kort från förr, när jag hade långt och blont hår, helt felfri hy, en mager kropp och kläder som satt mer än perfekt. Jag låg sedan i sängen och insåg det faktum att jag måste gå ner iaf 5 kilo och att sluta äta vissa saker och enbart leva på ren sallad. Det har fungerat förr och gör det säkerligen nu också. Sen på tisdag ska min läkare ringa angående starkare mediciner då min hy blivit så dålig (ja. omgivningen tycker att jag överdriver men för mig är det ett stort problem). Och den 28/12 hoppas jag att jag får göra blonda slingor i håret.. efter avfärgningen då närmare 3 dm hår föll av och jag tvingades bygga upp håret från grunden igen så är min självkänsla så låg att det finns inte. Och just igår så föll det, och mår fortfarande inte bra.

Jag skiter i om folk tycker detta är helt otroligt löjligt att gnälla över. Men det är det inte, det har gått så långt att jag inte ens kan se mig själv i spegeln utan att känna mig som ett monster. Att sedan Kristofer blir sårad över hur jag resonerar känns inte heller som något jag tar åt mig, jag litar helt enkelt inte på vad folk säger. Som när någon säger att jag har fina kläder på mig eller att jag är söt.. möhe.. det tar jag som en förolämpning. Jag tar ingenting som positivt. Men Hey..

Huvudsaken är att man lever och är frisk!

Alternativa människor..

..är också äckliga människor. Går bara runt och irriterar mig över dessa människor som svävar omkring på de svenska vägarna. Sen när blev det ens snyggt att se ut som ett levande lik när det inte är halloween eller sen när var det sött med tjejer som går klädda som prinsessor (dvs rosa prinsessklänning, tiara etc etc). Nej, fel i att ha jeans och tröja. Vad är det alternativa människor vill visa upp? sin existens? är människan så beroende av att synas så de måste spöka ut sig? nej, de kan likväl skära upp sina handleder och grina till My chemical romance.

Idol igår. Marie vann, vilken tur. Men den där Amanda lär ändå få släppa skiva och spelas i radion. Men hon är en såndär människa som kommer och går, som inte har så mkt att ge än ett enda sound. Fjortisarnas och alla alternativa människors (samma sak?) favorit.. jag stör mig så mkt på den där Amanda. Är jag den enda som tyckte hon var ful? Marie är söt.

Förra inlägget var oerhört meningslöst och ber om ursäkt för det. Jag har sådana perioder mellan varven, då jag vill få ur mig något men det kommer bara diarré ur mig.

Fick idag veta att ytterligare en kompis är gravid. Vad är detta? alla tycks få en ärta i magen nu, är det jag som ensamt kommer stå barnlös? Verkar nästan som det. Men min tid kommer, kanske.. om inte mina ägg hinner dö innan någon vill kasta in krigare i mig. Fyller trots allt 24 om 2 veckor.. urk, illa. Vid 26 bryts kroppen ned också.. kommer bli en vandrande kompost.

La mig som intresserad på en lägenhet precis, en trea på Ålidhem för 4000.-/månaden. Lär ju inte få den och lär inte heller att ta den, men det är ändå roligt att se om man har någon som helst chans :-) dessutom är det ett steg närmare att flytta in i något större med K. Just nu så har jag två flyttlådor med kläder i förrådet och lite kläder liggandes i garderoben.. och har inte ens tillgång till allt mitt (ja nu är det iofs inte så mkt kvar då jag sålt allt men lite är det allt).

Ne, nu ska jag göra annat. Tja

Snoozandet förstör en hel morgon

Blev en alltför lång sovmorgon idag, vid 10 vaknade man och suckade ett "fan i helvete" snoozande är inte till människans fördel. Men ja, man gick iaf upp (=lyfte upp laptopen i knät) och påbörjade dagens arbete. Tittade lite bland alla bloggar man slaviskt följer och skickade iväg tre viktiga mail (bostadsförmedlingen angående min fd lägenhet, chefen angående mitt nya schema och serviceenheten om deras dåliga service och att jag ordnat vikarie själv.. tog i samma veva ut tre semesterdagar).

Sen var det då dags.. momentets sista arbetsuppgift. Jag hade skrivit på den för en vecka sen, och när jag läste igenom den så insåg jag att jag inte orkade göra mer än så, printade ner lite referenser och ett klämkäckt avslut. Vad gör det om man råkar få ett U/G på den.. jag vet inte, men inte överdrivet mkt. Grupparbetet var det dominerande under momentet och det gick felfritt. Typ.. men det jag skrivit var inte så dåligt det heller. Äh skitsamma.

Imorgon är det då en vecka kvar tills jag åker hem! eller hem och hem.. tills jag åker till Sthlm för att sova en sväng hos släkten i Täby. Men på lördagen åker pappa och jag hem iaf. Hoho! det ska bli så jävla skoj! Hoppas att släkten har trådlöst internet så jag kan använda min lilla dator under natten där.. men så skönt i vilket fall att lämna Umeå för en sväng.

Har shoppat lite häromdagen för att inte komma hem och se ut som värsta trashet. Inhandlade ett par svarta jeans som satt som gjutet billiga också med sina 399.-, en svart kappa blev det också för 700.-, svarta skinnstövlar för endast 1000.- och sen blev det säkert mer.. men mitt minne hänger inte riktigt med. Jo, fika och julkort.. Idag tänkte jag gå ner igen och kika, är ute efter en skjortklänning kanske.. och en snygg topp.. kanske t om ett par jeans till. Man lever bara en gång och har 4000.- som kan brännas.. jag åker ju som sagt hem snart och där är allt gratis. Dock ska det shoppas hemma också.. lager 157 lockar. Men jaja.. pengar är inte något större problem, de kommer och de går. Man ska inte snåla. Dessutom så fyller jag år och då brukar man få en rejäl slant. Shopping står mig varmt om hjärtat och jag har insett att man inte blir lycklig av att köpa kläder som är praktiska under en längre period.. man vill ju inte se alltför tråkig ut.. och jag ser ju så vansinnigt tråkig ut så.. hmm.. jaja.. och som student så måste man spendera pengar på sig själv, man lever fattigt och man måste unna sig saker mellan varven.

Jaja.. detta var en oerhört ointressant/ointelligent blogg och ska nu hoppa in i duschen och plinga lite folk. Alla verkar dock sitta fast i skolarbete och sådant så man får nog nöja sig med att gå iväg själv.. tråkigt men det får gå, helt enkelt.

Lördag hela veckan, yeah!

Det är min jobbhelg nu, suck och fräs. Huvudsaken är att det blir en liten slant för mitt lidande, men det handlar knappast om miljonbelopp och jag vantrivs. Det är långtråkigt, hade det varit lite mer liv och rörelse så hade det varit tusen ggr roligare. Möhe, men nu ska jag iaf vara ledig i hela fyra veckor. Åka hem och fundera, säga upp mig eller ej? lutar mycket att jag ska göra det.

Igår fick man iaf se på Idol på jobbet (där följer man alla program slaviskt eftersom det inte finns något annat att göra). Det var skrattretande att den där Amanda fick så bra beröm att juryn ställde sig upp, grinade och applåderade. Amanda suger appung, en svettig och hårig sådan.

Sen i förrgår har jag haft en konstig värk i nedre delen av magen/ryggen som kommer och går. Det påminner om den vanliga, månliga helvetes skiten då jag har så ont att jag ligger och grinar. Men det är mer.. molande (stavas det så?). I vilket fall som så är det irriterande, speciellt eftersom det är minst 2 veckor kvar. Mummel och fräs. Men hey.. då är jag ju hemma hos mamma & pappa!

Japp gott folk, ni som inte visste.. den 14/12 så landar jag på Bromma flygplats där pappa hämtar upp mig, därefter åker vi till släkten i Täby och hälsar på. Tydligen ska vi även sova över där, det känns väl inte superlockande. Jag känner dom inte ens, och att sitta där med pappa och deras tjöt känns väldigt.. ehm.. ja. Kanske drar jag ut till kompisar istället, när man ändå är i Sthlm dvs. Men släkten har en son som är i min ålder som också bor/pluggar i Umeå.. så DET kan ju vara intressant att höra mer om.

Nej, nu ska jag knapra på ett eko-odlat äpple och börja skriva på min lilla uppgift till skolan. Dessa ekologiska äpplen gör mig kort och gott besatt, Kristofer köpte hem igår och de är så saftiga, söta och mumsiga så man bara vill sluka dom, en efter en. Mumma.

Men jaja.. den 15/12 är jag iaf hemma. Om exakt två veckor sitter jag nog i bilen påväg hem. Ååh underbart, ni kan inte förstå hur mycket jag faktiskt längtar! T om så ödemarken lockar.. Ljung alltså.

Action!

Det har varit en händelserik dag idag, rätt upprörande också. Mår fortfarande dåligt över vad jag såg och känner att det bannemej får vara slut nu. Men iaf..

Jag och Charlotte satt vid donken (tjena transfetter och en tidig död) och jag drack mitt kranvatten med isbitar till min bigmac när det rusar förbi en yngling. Suck, dessa ungdomar som ska springa och ha sig överallt fnös jag för mig själv. Denne yngling sprang mot utgången och hann ut genom den första dörren men det tog stopp vid dörr nummer två eftersom han i ren panik drog och ryckte åt fel håll. I samma veva kommer det en man efter som slänger sig över honom. Man hörde hur ynglingen skrek och mannen skrek tillbaka: "Va fan har du gjort??" .. "är du helt jävla dum i huvudet?" etc etc. Sedan släpade han tillbaka den unge, hemske ungen ur ifrån donken in i MVG gallerian igen. Just då såg vi att det samlats en massa människor vid rulltrapporna och vi bestämde oss för att gå dit också. Och där såg vi en man sitta på knä med ett rejält hack i huvudet och blod på golvet. Illamående. Fy fan, fick samma känsla inom mig som då pappa ringde och sa att mina bröder blivit misshandlade och var på östra sjukhuset. Jag mådde rent ut sagt illa.. det kunde ju ha varit min pappa (för någons pappa var det säkert som var ute och julhandlade). Usch och fy! jävla gatuvåld.

Sedan såg vi en tant som fick åka ambulans. En annan historia och inte fullt lika actionfylld. Men ack så illa jag mådde, och gör ännu. Hoppas mannen klarade sig bra och att inte hans dag/vecka/jul blir förstörd.

Fy helvete säger jag bara. Vad är det för föräldrar som uppfostrar sådana monster? Den lilla idiotungen var inte heller ensam, han hade en kompis som låg fast under en annan man vid den skadade. Hoppas polisen var onda emot dom, polisbilen var där under en lång tid. Ja, jag är av den åsikten att föräldrar med moral och bra värderingar uppfostrar bra barn. Visst är det inte så i alla fall men om man ser åt majoriteten. Alla barn/ungdomar jag stött på som haft olagliga saker för sig har alla haft föräldrar som inte varit de bästa förebilderna. Sen ska inte föräldrarna ta skiten för vad deras barn ställt till med, absolut inte. Är man människa är man en egen individ.. så enkelt är det. Dock tror jag på att det Japanska (rätta mig ifall jag har fel) systemet funkar bra. Att om någon t ex snattar så ska hela släkten betala för detta. Skam är något brottslingar BÖR känna.

Min hyllning till B.A

När jag var liten så tyckte jag alltid om när det var storstädning på gång hemma. Jag tyckte om när fönster och dörrar stod öppna, då mattorna slängdes ut på altanen för att luftas, då sängkläderna låg hängda över fönstren. På spisen, i grytan, stod en skinkstek på tillagning och mamma tvättade kläder. Medans pappa dammsög, dammade och torkade golven så fick vi barn alltid i uppdrag att städa våra rum. Det luktade rent i hela huset, och inte alltför sällan så bakades det matbröd i samma veva. Det var lördag och det skulle ses film och ätas godis på kvällen. Det var antingen höst eller vår, för det blev kyligt inomhus men det var en sån underbar stämning att ingen brydde sig om det. Vi syskon hjälpte varandra, lekte hotell mellan varven och ibland möblerade vi också om (med mamma som vakt så ingenting hände oss). Men framförallt så minns man musiken som strömmade ur högtalarna..

..Björn Afzelius.

När jag blev äldre och det var samma storstädning satt jag instängd på mitt rum. Mina bröder var ute med sina kompisar och lördagsgodiset var inte längre lika spännande. Kvällen skulle antagligen spenderas med att jag låg i sängen och skrev på mina fåniga dikter eller läste en bok. Flertalet gånger svor jag över Björn Afzelius. Jag skämdes över att musiken hördes ut på gatan och att pappa och mamma sjöng med. Men en dag så stal jag en skiva och började så smått lyssa, tänkte att jag tyckte ändå om musiken när jag var liten (även om jag inte riktigt förstod vad den handlade om). Första låten som tyst spelades var Tvivlaren och jag skämdes, men var nyfiken. Det tog inte många sekunder tills jag fick den där känslan av att verkligen finna något betydelsefullt.

Idag, när jag är vuxen, så betyder Björn Afzelius så oerhört mycket för mig. Det finns ingen som får mig så lugn, harmonisk och varm inombords som han. Björn är för mig, guden. Vid en konsert med Lars Winnerbäck (Mikael Wiehe var förband) så kändes det som om Björn faktiskt var där, han blev hyllad och han kändes närvarande. Wiehe sa dessutom att "för tjugo år sedan var det jag och Björn som stod på scenen, idag är det Winnerbäck och hovet" -tystnad- "Björn Afzelius är kungen i detta landet. Winnerbäck är kronprinsen" -jubel-. Jag kunde inte skaka av mig den konstiga känslan av att vara nära någonting stort, och än idag så tror jag med fullaste allvar att Björn var närvarande.

Afzelius är min barndoms stora frontfigur och är idag den enda människan som får mig att gråta ut och verkligen leva ut min ilska/rädsla/lycka/sorg. Och musiken har ett budskap, den betyder något. Och jag sörjer, som om han vore en anhörig till mig, hans alldeles förtidiga död. Hur ska någon ens förstå? jag vet att i min umgängeskrets så betyder Afzelius ingenting (om folk ens vet vem han är och vad han gjort för musikvärlden) men jag vet också att genom det så har jag något eget. Jag har min kärlek till honom och den delar jag inte med någon som jag umgås med. Det är som om jag hyllar en egen gud.. och det känns tröstande. Ingen behöver veta vilken musik som berör extra och de som jag vet kan se bakom och läsa mellan raderna (som har kontakt med sig själv) inte fördömer mig, inte skrattar. För skapande musik är konst, poesi, kärlek och mycket omtanke.

Nu, "Två ljus" (absoluta favoriten) och sen är det dags att jobba. Mycket som ska göras hemma.

Faktum är..

.. att man inte kan äta närmare ett halvt paket kakor om dagen utan att gå upp i vikt.

I somras inhandlade jag ett par otroligt underbara jeans på Mango i Gbg, Love them. Snyggaste jeansen ever och bara vetskapen om att ingen (eller ytterst få) har likadana i Umeå gjorde dom ännu mer perfekta. Dessa jeansen var som gjorda för mig - på alla sätt och vis. Så det är med sorg i hjärtat jag berättar följande..

.. efter att jag satt på mig jeansen och sminkat mig så hände det som aldrig hänt mig förut. Jag satte mig i sängen framför min dator och knak. Jeansen sprack, vid låret. Vansinne.

Kakorna är det slut mumsat på och nu ska det mumsas på selleri.

Bebisfeber

Nu har Charlotte lämnat bygget och jag är återigen ensam. Rätt skönt, roligt med besök men just nu har jag en stor känsla av att behöva vara själv. Det funkar iofs galant när Kristofer är hemma, vi hänger inte på varandra som plåster och jag får sitta i min egna lilla värld och lyssna på musik/skriva utan att ngn pratar med mig. Det är skönt.

Fick veta precis att min kusin ska ha bebis, hon gifte sig i somras och kör det racet. Giftemål och barn. Lär ju inte hända mig, men tycker det är fint ^^ Hoppas att allt går bra! Dessutom är hon påväg att flytta tillbaka till Gbg så det blir en vettig unge :-P då vet jag två bebisar i samma stad som föds ungefär samtidigt.

Nej, nu ska jag packa ner muffinsen jag nyligen bakat i små lådor och frysa in. Vaniljmuffins med non-stop choklad. Det är kalasgott.

Störst av allt är kärleken

Vilken helg! Gud så skön den varit. Har bara suttit inne i lägenheten och sett på Desperate housewife, lyssnat på musik och ätit mat. Hur skönt som helst. Jag älskar det, ensamheten, tystnaden och att bara vara sin egen. Det är inte ofta som man får vara det, inte nu när man har gått och flyttat in hos Kristofer och letar bostad tillsammans.

Men ikväll kommer älskling hem igen och det ska bli oerhört skönt att få krypa in i hans sköna famn och somna gott. Kärleken jag känner för honom växer sig bara starkare och starkare för varje dag och jag känner mig hel, komplett och vansinnigt lycklig. Vi har inte kommit in i någon fas där saker går emot en, vi har hittills kommit undan gräl, irritation och ilska. Vi för en öppen dialog och vi är ärliga. Det är sinnes.. att jag (JAG?!) träffat en sådan människa. Ja, något skulle väl Umeå ge mig. Nej med honom ser jag en framtid, han ska bara lära sig att bli lite mer av en pedant.. haha.

Igår fick jag veta världens roligaste nyhet. Jag satt och grinade, satt och skrattade, studsade och hade mig. Jag är så glad för hennes skull, så vansínnigt glad :-) Aah hoppas allt går bra!

Nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på Lene Marlin.. dubbelmys, nej trippelmys. Oändligtmys. Mys mys.

Kram! Speciellt till dig, go tjejen på MSN. Du vet vem du är :-)

Team Aniston

Återigen har man snubblat över Jolie och Aniston och deras koppling till varandra, herr Pitt. Jag kan inte låta bli att känna avsky över Pitt och Jolies förhållande och även om de är i en helt annan värld än mig så vill jag dem inget gott överhuvudtaget. Det Brad gjorde emot Jennifer känns som det största sveket man ens kan göra. Otrohet är inte normalt, det är endast för egoistiska människor. Människor som tror sig ha rätt, när de egentligen har så fel. Finns inga försvar när det handlar om den saken.

Ja, jag har varit ung och vid en händelse när jag var 16 år så blev jag "tillsammans" med en kille på en språkresa när jag var med en annan hemma i Sverige. Men till saken hör det att det inte räknas som otrohet, förhållandet i Sverige var sådär.. oskyldigt som det bara kan vara i den åldern, jag hade varit jättekär i honom under en längre tid och var det även efter att det tog slut mellan oss då jag sa som det var. Jag var naiv och just det egoistisk och var tillsammans med två stycken samtidigt, under en månads tid eller något sådant. Idag är det knappast någonting som ens räknas. Man var ung och dum. Och killen som jag hade här i Sverige ser jag fortfarande som en av de som står mig närmast även om vi inte ses eller pratar speciellt ofta (men vi bor ändå 100 mil ifrån varandra och har fasta förhållanden båda två, egna liv).

Men man lär sig av sina misstag, eller hur? Jag lärde mig av det att man inte gör någon som helst nytta av det.. man mår inte bättre själv utan blir istället smutsig. Eller som en kompis sa "en knulltrasa även om man inte haft sex.. nästan som en hora". Ja, det är faktiskt så. En knulltrasa utan samvete.

Men jag kan inte förstå otrohet. Och jag kan inte förstå hur Brad Pitt kunde vara otrogen mot Jennifer Aniston, med den där.. skabbiga Angelina Jolie (som säkert haft sex med hur jävla många som helst). Hur kan man vara otrogen mot någon man säger sig ha älskat/älskar? Jag har sett på nära håll hur folk gråtit ögonen ur sig då ett förhållande tagit slut, otrohet har inte varit den främsta anledningen men ändå.. hur kan man gråta om man varit otrogen upprepade gånger? Nej, fy skäms till alla otrogna som fäller bittra tårar. Som utomstående vill man bara skratta och säga "ja, ditt fel".

Nu ska jag lyssna på Justin Timberlake bara för att verkligen finna mig själv helt och hållet opartysugen.

Reflektion.

Igår var det närmare 18 stycken som var intresserade av lägenheten min, och idag är den borttagen från bostadens hemsida. Så förhoppningsvis så rings det för att någon/några vill titta på den. Jag hade hemskt gärna velat bli av med den inom kort..

Idag fick jag frukost på sängen. Ost och marmelad mackor och söderte. Mums. Älsk är verkligen söt. han är som en gobit.. ja precis.. en gobit. Har flera ggr tänkt på hur det skulle bli om det tog slut mellan oss.. tveksamt om jag hade mått prima, ytterst tveksamt. Överlever gör man såklart.. men det lär göra förbaskat ont. Just detta tänker jag på för att verkligen påminna mig själv om hur mycket han betyder för mig och hur sårbart allting egentligen är. Jag tycker faktiskt att vårt förhållande nästintill kan klassas som "perfekt".. så nära perfekt man kan komma iaf. Vi har roligt tillsammans, ingen av oss är svartsjuk, vi lever för stunden och vi grälar aldrig (tjafsar om småsaker i tre minuter är det såklart att man gör.. men aldrig någonting som gör en arg/ledsen).

Jag kan iofs bara jämföra med ett förhållande, då jag inte anser att ett par veckor/några få månader räknas som förhållande, men de förhållandet jag har i bagaget betyder idag ingenting för mig. Menar, han var inte kär/älskade inte mig och det var som att kämpa i motvind och jag gjorde det helt och hållet ensam. Men sen när jag väl öppnade mina ögon och gjorde slut så insåg jag att jag inte varit speciellt kär.. visst älskade jag honom, men mer som en vän.. en vän till en vän.

fortsättning följer....

Den stora "desperate housewife"-dagen.. Edie.. dead och alive?

"..In my world
Love is for poets
Never the famous
balcony scene
Just a dying faith
On the heaven's gate.."

Igår började jag fila på min framtida tatuering som jag ska göra på min höger fot/vrist. Texten "Cogito ergo sum" ska förenas med en ängel sittandes med benen uppdragna (klassikern) med eldskadade vingar men med ett leende ansikte. Vad den står för känns självklart och behöver nog inte förklara med än så, eller? Känns som om man måste besöka Miami Inc för att få den som man vill. Men ska ändå kika in i Herrljungas lilla paradis när jag är hemma, han gjorde ändå min första tatuering och är helnöjd
med den så.. jag besöker nog honom igen, jag vill ha tatueringar som hör ihop. Bilden jag dragit upp (fronten på Nightwish album Oceanborn) tycker jag om. Ville en långlång tid ha ugglan tatuerad. Varför? Jag tyckte helt enkelt om den. Nu är jag glad för det.

Nu ett avsnitt från Desperate Housewife, säsong 1. Sen tvätta, och storstäda bostaden. Sen ska det gå in till stan och Claes Ohlsson för att köpas 10 flyttlådor, tejp och annat smått och gott. Ska även hämta kommuniceras modem så det lämnas in imorgon, en sak ur världen. I helgen blir mitt soffbord sålt.. hoppas att min soffa blir intressant för någon också. Jag vill inte ha eländet kvar. Så är det någon som vill köpa en klassisk Klippan soffa så hojta till.

Man borde ha utflyttningsfest nu på fredag eftersom jag blir av med bordet på lördag eftermiddag. Då kan man lika väl köra igång med packandet eftersom jag ska lämna allt redan om två helger! Herregud så fort det går, och det känns jävligt bra. Idag fann jag även en lägenhet på Öst på Stan för 5400.-, en trea. Det känns så sjukt lockande.. bli sambo 4 real på Öst på Stan. Drömläget! men det blir nog inte aktuellt, men vet att ifall Kristofer hade satt upp sig på intresseanmälan så hade vi fått den, lätt. Men jaja.. det är försent om bara ett par timmar. Inte lönt, får kolla vidare. Känner ingen större stress.

Hej då rumpbarn!

Slog mig just..

.. att jag kan köpa en massa kläder och skor nu när jag är av med lägenheten. Det är dags för mig att bli lite ytlig, fattig student som jag ändå är. Känns lite underligt att faktiskt ha 9000.- ut i månaden utan en enda fast utgift (ja förutom förrådet som ska hyras men handlar inte om många hundralappar).

Plusgrader och slask

Det bästa med att se vädret på skärmen är att man slipper få en chock när man kliver ut. Men är det så roligt att läsa följande "Spridda byar av snö eller regn" och detta ska hålla i sig till iaf ons (sen ser jag inte så mycket mer). Men jaja, det är bara november och det är ändå i januari som det blir som kallast..

Klockan ringde 06:30 idag. Tidigaste jag klivit upp på mkt mkt länge. Men det var skönt att ha tid över i badrummet för att platta hår, sminkning och välja kläder. Snart flyttar jag ju in hos Kristofer "på riktigt" och då har jag iaf alla mina kläder här.. så då slipper man cykla/åka buss upp o ner till Tomtebo. Men dock är mitt boende här tillfälligt, ska inte bosatta mig här föralltid. Jag ska iaf få med mig min byrå hit, den får leka klädförvaring och tvbänk (farväl tvtittande i sängen).

Så.. utflyttning sker i början av december.. jag ska vara därifrån innan den 20e.. och det är självklart tråkigt till viss del men ja, det är inte mänskligt att betala närmare 4500.- i månaden som student. Men nu har jag testat på det livet för en stund och nja.. jag letar nog efter något riktigt fint istället. Kanske har turen med Öst på Stan ^^ vilket drömläge (ligger precis mellan centrum och universitetet).

Men JAJA, nu ska dator och skoluppgifter packas ner så ska jag diska undan från igår. Kristofer lagade en fiskgryta med broccoli, kokosmjölk och röd curry. Smakade då precis som thaimat.. förrätterna de har.. det var gott men jag är inte överförtjust i kokosmjölk så jag åt inte så jättemycket. Men det var gott, det var det verkligen.

Kram & gos på er barn!

Jag har inhandlat en fryst rätt från Findus (om jag inte minns fel) som jag ska äta på jobbet ikväll. Det var säsongens smak och jultallrik. Sådär tre köttbullar, två prinskorvar, janssons frestelse och gröt med ngn sås. Kanske värt att äta det istället för julbord på självaste julafton? ^^

Nu känns det liite bättre angående lägenheten och så. Jag har dock inte tryckt på knappen "säg upp avtal" ännu, jag tänker ringa runt på måndag och försöka fixa förråd, känns säkrast att ha det ordnat innan man säger upp lägenheten. Kanske t om borde försöka övertala Kristofer om att bli sambo? haha.. inte en chans! yeah. Ja, att han vill alltså. Han trivs så i sin lägenhet. Och kraven för att bo är Ålidhem, Öst på Stan och Berghem. De är de tre alternativen, inga mer än så. Men ska sätta ut annonser o sånt också i veckan tänkte jag.

Men tillbaka till jultallriken. Det ska nog bli gott, jag tycker om julmat. Det påminner mig om julbaket jag ska ha hemma i december. Lussebullar och pepparkakor, mums. Nu koka mos och steka fiskpinnar, sen jobb. Blä.

Lördag och en massa tankar..

Inatt grät jag mig till sömns, jävla smärta inombords och förbaskade jävla tankar. Jag grät, låg där och snörvlade. Kristofer hade all rätt att kalla mig bortskämd och orealistisk. Men det var ju besvikelsen som gjorde mig så ledsen, att jag inte lyckades överhuvudtaget. Jag vill så mycket, och vetskapen om att jag har en bostad - en egen - som jag antagligen inte kan ha kvar gör mig ledsen, såklart. Dessutom tycker jag om både läget, hur jag fått det, mina nya tapeter och allt.. men det är hyran som sätter stopp på min fortsatta lycka. Jag kommer i veckan att säga upp bostaden, det känns ju.. sådär. Dock känns det skönt att slippa slänga ut närmare 4500.- i månaden. Spara lite pengar, köpa massa kläder (och skor!) och ja.. kunna leva lite utan att vrida och vända på varenda slant.

Chefen SA att jag skulle få det bättre med timmar nu efter schemaändringen. Men så vitt jag kunde se igår så kommer jag endast få jobba 4 dagar (!!) en månad.. och lite mer en annan. Och det går inte runt alls, om jag inte vill snåla avsevärt mer än vad jag gör nu.

Men på torsdag ska jag följa med Anna hem till Nydala för att kolla hur deras korridorer ser ut, kanske så är det något som tilltalar mig och så får man chansa på att det dyker upp något bra alternativ sen. Dessutom bor man gratis på sommaren så då slipper man tänka på hyran då.. spara tusenlappar. Det är ju en klar fördel, även om man inte har sitt eget kök och sånt. Men ja, jag har ju vänner där så.. det blir säkert inga som helst problem. Sålänge får jag bo hos Kristofer (ingen hyra alls) och hyra ett förråd där alla möbler får vara.

Nu ska jag läsa lite artiklar från skolstyrelsen och regeringen.

Tankar från sängen

Josh Groban spelas för fulla muggar, ja.. kanske inte musiken som man brukar lyssna på. Men sen är inte jag som alla andra heller.. så det jämnar väl ut sig.

Ibland undrar jag verkligen vad jag gör på denna förbaskade jorden. Uppenbarligen så är jag inte skapt för att ha det som alla andra, jag slötittade på top model häromdagen ocg så sa en i juryn "tjejen ser inte ut som ha haft riktigt roligt i hela sitt liv och det syns på bilderna". Av ren nyfikenhet öppnade jag mappen med mina egna foton och började snegla på korten, och tro fan att jag inte ser lycklig ut alls på ett enda foto! Jag vet PRECIS vad jag tänkte och vad jag sysslade med när korten togs.. och all jävla osäkerhet riktigt lyser igenom.

Är jag en sådan människa som aldrig haft riktigt roligt? När jag var som lyckligast (våren/sommaren 2001) så slogs jag samtidigt emot det som kallas Dålig självkänsla. Jag kunde skratta samtidigt som jag grät och jag kunde le samtidigt som jag gick sönder. Jag har nog aldrig varit riktigt glad, om ens riktigt lycklig.

Det värsta är, att jag har ett självförtroende som säkerligen många skulle döda för. Jag tror verkligen på mig själv och på mina kunskaper. Jag är absolut inte korkad, jag har nästan lite väl högt självförtroende så att jag, utan att visa det, ser ner på en del andra för att de kanske inte kan lika mycket som jag. Men det är självkänslan som fattas, och i mitt tycke är det viktigare att kunna älska sig själv än att veta hur duktig man är på vissa områden.

Häromdagen satt jag på sängen och lyssnade på Lene Marlin "it's true" (Lene Marlin är min ängel, Oh så jag älskar hennes musik) och tänkte på framtiden. Jag tror inte på den, lika mycket som jag vill visa framtiden vem jag är (självförtroendet säger att jag kommer lyckas - såklart). Jag satt där och såg in i väggen och sa tyst för mig själv att Ingen vill känna mig, ingen vill ens se vem jag är.. jag är liksom den snälla Josefin som hela tiden vill alla så väl, som ställer upp och som strör komplimanger runtomkring sig OCH som menar varenda ord och handling. Jag är verkligen en sådan människa som kan vara den "jättebra" vännen och den som folk faktiskt hör av sig till utan att ha ngn baktanke till det hela.

Jag är mer än det folk ser och tror. Jag är ju en levande varelse jag också som faktiskt kan förändra, jag har ju tagit sorgsna okända människor i min famn och tröstat dom till skratt och leenden. Jag har hållt kompisar i handen när det varit svårt, jag har lyssnat och jag har verkligen tänkt på dom varenda sekund. De kallar mig stark, den starka Josefin som klarar av allt, även om hon har det svårt mellan varven. Ja, jag har det förbaskat svårt.. men jag är inte helt ute och cyklar. Det skulle behövas så lite för att min värld skulle bli fri från smärta och onda tankar.. bara vetskapen om att folk VILL vara min vän och vetskapen om att jag TILLHÖR..

Jag har varit såpass utsatt tidigare att jag blir mer och mer osäker ju äldre jag blir. Ja, jag var mobbad.. ja jag var deprimerad.. ja jag förlorade vänner som betydde ngt.. ja jag blev sviken av de närmsta jag hade. Men jag är inte sämre för det, eller?

Trots att jag faktiskt inte ser bra ut, trots att jag är alldaglig med fula kläder och en skabbig kropp så är jag faktiskt mänsklig jag också.. med känslor.. jag är VÄRD att leva ett lyckligt liv. Eller hur?Men om sanningen ska komma fram så vet jag inte ifall jag orkar hur längesom.. jag vet inte. Det känns som om jag går på glas, faller jag så gör jag det ordentligt och då kanske det t om är det sista fallet någonsin. Jag har ramlat såpass mycket i mitt liv att jag vet vad som kommer hända. Det är inte värt att gråta varje dag, att inte kunna äta, att ha sömnsvårigheter och att ha magont bara telefonen ringer. Min fd kollega och jag kunde i timmar prata om psykiska problem, det var när jag sa "jag har varit deprimerad sen jag var sju år" så såg hon på mig och log och sa "Det gör ingenting, det visar bara att du lever och du lever mer än många andra". Är det att leva? att falla, skada sig, gråta hyseriskt, att vilja hoppa från bron och bara ligga ner på marken mitti natten och be någon jävel slå ihjäl en.. är det att leva eller är det att vilja dö?

De jag lever för är mamma, pappa och mina bröder. Det är min familj som betyder. Vänner kommer och vänner går, så funkar det för mig, även om jag bryr mig. De jag möter kan leva utan mig och jag lämnar inga större fotspår i deras liv.. jag är "hon den där".. hon som skrattar men som ändå gråter.

Please, my wings
Fly me away

Idag har jag en fuldag - igen. Idag lyssnar jag på Björn Afzelius och ser ingen som helst ljusning med denna extrema fuldag. Idag är jag både negativ och positiv. Jag ser pengarna bokstavligen rinna iväg och får magknip, orkar inte andas. Urk. Varför köpte jag Desperate Housewife? Jag har kurslitteratur på 600.- att betala "Hux flux". Jag har dessutom återigen en kreditskuld, tack vare att bankjäveln stal kortet mitt. Jag har ont överallt. Röv! Jaja, nej nu ska jag gömma mig. Snart ska jag till mitt skitjobb, men utan det vore jag ännu fattigare. Nackdelen med att vara student.. man får MINDRE cash än de som går på soc.bidrag. Hur in i helv.. det ens är lagligt.

Torsdag..

Igår sågs det på Breach och den var riktigt bra, den höll upp spänningen väl och man kom snabbt in i handlingen. Dock fann jag den så vansinnigt sorglig mot slutet så jag mådde mer eller mindre psykiskt dåligt när den var slut, Kristofer kände samma sak. Bara det att den är verklighetsbaserad får en att tappa lusten och orken, jävla skitliv. Javisst var han en av tidernas största spion som gått bakom ryggen på (vidriga) USA men ingen levande varelse förtjänar livstids fängelse därav 23 timmar består att vara isolerad om dagen. Nej, jag mådde bara illa och kände medlidande med Robert Hanssen och hans med största sannolikhet lidande familj.

Men väldigt sevärd!

Vaknade inatt av sådana där ångestdrömmar igen, dessutom mådde jag illa i största allmänhet så jag stannade hemma från skolan. Feber, halsont och sömnsvårigheter är ingenting man önskar någon precis. Nu sitter jag iaf på sängen med alla fönster öppna så vinterkylan tränger sig igenom. Älskling stekte pannkakor till frulle, gottis! och jag åt resterna av kalopsen jag gjorde igår till lunch. Till middag blir det fläskfilé, ris, beasås och stekt lök o stekta tomater. I brist på annat, är rätt less på fattigmanna mat som köttfärs, korv och bacon.

Ja, idag blir det iaf ingen träning för min del. Känner mig inte pigg nog, men älsk ska ändå på spinningen och då får väl jag diska och plocka undan härhemma. Näe.. om man skulle börja läsa en ny bok, läste precis klart Rosemary's baby (den är alltid lika bra, läst den ett par hundra ggr men börjar bli aningen less). Kanske man ska besöka bibblo senare.. gå en svängom i snön, det är säkert hela 3 cm :-P

Kvälla

Jag är så vansinnigt trött att jag snart går under, ont i halsen har jag också så det är ett mirakel ifall jag håller mig frisk. Suck. Men jag ska träna imorgon, två pass, om det så är det sista jag gör i mitt liv. Varit en skön dag idag, mycket gående men skönt väder. Sen efter skolan gick jag och älsk och storhandlade.. var behövligt. Han köpte 1 kg rostbiff som ska tillagas tillsammans med ngt annat gott, funderar på rostade grönsaker och hasselpotatis. Dessert? det är en hemlis ^^ Han kände väl att han ville bjuda tillbaka då hans kompis bjudit oss på middagar.

Nu är det film som gäller, Breach eller vad den heter. Känner jag mig rätt kommer jag väl dö av tristess innan förtexterna ens spelats klart.

Imorgon är det start för moment 3 "vuxnas lärande" heter det tydligen.. låter väl, spännande :-S

Halloween.. lite bilder..

Johanna, Desiree & jag

Kristofer, eller som sms:et löd:
"Don Stoffe is coming to wack you!"

Tjejgropen. Bruttan i röd tröja & ngt vitt i håret är ?
Sen miss devil är Pia, blond brud i glasögon är ?
sen kommer Desiree & så jag (observera cidern!)

Drömmar och ångest

Ligger i sängen och lyssnar på Britneys senaste album "blackout" och nynnar med i "piece of me".. den är rätt bra, albumet alltså.

Inatt, eller morses ska man nog säga, så har jag haft så extemt ångestladdade drömmar. Vaknade vid 5 tiden av att jag ryckte till, hade då drömt att jag inte fick ut min tenta i tid till inlämningen som är idag (ska skriva ut den på bibblo). Den drömmen gav en ren och skär panikkänsla, somnade dock om. Men drömmarna bestod. Från ungefär 6 till 10 drömde jag en fruktansvärd dröm som bara ökade i graderna.

Först var jag och mamma i skogen som var uppdelad i två läger "den goda" och "den onda". Det låg plastsäckar överallt och jag visste att dessa innehöll zombiebebisar. Men mamma skulle verkligen öppna varenda påse även om jag skrek och bad henne att sluta. Sen så var jag hemma hos familjen och gick runt i huset alldeles ensam.. det gick omkring soldater på gatorna och det handlade om utrotning.. tänk judeförintelsen. Jag visste att det var min familj som ingick i förintelsen och jag gick omkring där själv i huset med världens ångest. Jag gömde mig under ett täcke och hörde hur soldaterna letade efter oss, när de gått så kröp jag ut på verandan med täcket över mig och så såg jag pappa med ett täcke över sig också, han slängde in en massa grejer i bilens bagage (gör han jämt då han är säljare). När han kom in i igen såg jag in i hans oroade ögon och han sa "jag kommer ta livet av mig på ett sätt ingen trodde jag skulle göra". Jag började gråta och sa att mina kompisar inte svarade när jag ringde pappa såg på mig och sa "de är döda, allihopa". Sen bad han mig packa allt jag kunde.. vi skulle fly över till släkten i skåne och resten av familjen var redan påväg.. jag sprang in i sovrummet och drog ner kläder, dator, lite minnen.. sprang in i vardagsrummet och slängde ner fotoalbum, dvdfilmer (?) och böcker jag kopplade ihop med barndomen. Så stannade jag upp och sa "ja, det är sista gången jag är här nu.." så sprang vi ut till bilen, med våra katter i burar..

Vaknade.. och jag är fortfarande skärrad. Jag drömmer väldigt tydliga drömmar, väldigt verkliga.. jag drömmer ångestladdat emellanåt och det är enda gången jag faktiskt tappar kontrollen över drömmarna. Jag minns med värme klardrömmarna och då jag drömde om siffror och färger som jag satt och tolkade långt inpå dagen.. jag har inte tappat det, men lagt det på hyllan lite. Så enkelt är det.

Det här är början på en ny tid..

Ooh, jag vägrar att dra ner serier jag älskar men nu överväger jag att dra ner kommande avsnitt av Desperate housewifes, alltför spännande slut för mig. Stackars Edie..

Så jag bestämde mig direkt efter att avsnittet tog slut att iaf KÖPA tidigare säsonger av dessa underbara kvinnor och deras intriger. Men jag fann enbart säsong 1 & 3 och därför köpte jag bara säsong 1.. den "tråkigaste" av dom också. Men ja, det är bra tidsfördriv och det är bra för uppgraderingen. Tids nog har jag nog råd att slänga ut 400.- för tredje säsongen.

Vart iväg på Träna tidigare idag, Kristofers powestrike började kl 17:30 och jag tänkte då stå på trampmaskinen och arbeta för full rulle. Jag klarade av sisådär 20 minuter sen var jag stendöd.. jag gav helt sonika upp "bara sådär". Men sen drabbades jag av en släng migrän så det var nästintill lägligt att slänga in handduken (denna migrän gör sig allt oftare påmind). Stod då och tittade in genom fönstret på powerstriken och där har jag träningen jag ska ägna mig åt samtidigt som jag kör två pass spinning i veckan. Så då blir det; måndagar - spinning. tisdagar - powerstrike. torsdagar - powerstrike *paus* spinning. Det innebär fyra pass i veckan (4 timmars träning) och det är en bra början för att sedan köra igång på allvar.. tänkte även kolla med gyminstruktören om vilka maskiner jag kan använda för att bygga upp mag/ryggmuskler och få starkare armar och ben. Det behövs, jag som är så tanig. Dock är Kristofer rädd att jag ska bli bredaxlad och för muskolös för det är tydligen inte så kvinnligt, jag håller med honom. Men skillnad på att vara vältränad och okvinnligt muskolös.

Men nu ska det borstas tänder och kyssa älskling och be om att bli kramad till sömns ^^ men ska baara lyssna klart på Kents "kevlarsjäl" och tänka lite på en sak..

..ens nära och kära lever inte för all framtid. Pappa ringde i söndags och berättade att lillebror (Johannes, 18 år) voltat med sin bil och skulle in på sjukan och röntgas. Just då var det "jaja hade det varit allvarligt så hade han inte låtit så lugn" och dessutom var lillebror hemma vid tillfället då vi pratades vid. Men igår, påväg till bibblo, påmindes jag av minnet då Jesper tagit sitt liv och hur det beskedet kändes. Och jag mindes hur det kändes när bröderna blivit misshandlade i Gbg och var inne på östra och föräldrarna körde in i illfart.. det är en ohygglig tanke.. ens nära kan försvinna fortare än vad man tror.

Dessutom har mammas kusin, 49 år, gått och dött. Och jag har fyra nästkusiner här i Umeå, släkt.. här.. det var otippat. Nästan så att man ska söka upp dom o se vilka de är.

Skoldags

Här sitter jag inne på skolan och leker med datorn, det kunde jag likaväl göra hemma men nu så tog jag med mig den lille bejbisen och placerade min "lilla" rumpa på skolans område. Det är ju dessutom skönt att komma hemifrån! snart blir det att köpa lunch någonstans på bygget.. Desiree och Elin samtalar om Weber och jag sitter mest och nickar instämmande. Jag anser mig vara klar med tentan.. jag får ta det som det går helt enkelt och blir jag underkänd får jag ta det.

Nu kommer Pia och nu närmar sig nog lunchandet, wiho!

Proppmätt

Oh, det är inte varje kväll älsk och jag blir bjudna på middag med dessert och rödvin. Det var ljuvligt gott och nu är jag så jekla mätt att jag utan tvivel kommer somna gott. Skönt att själv slippa laga till något och skönt att komma hemifrån lite, det blir lätt så enformiga kvällar här (missförstå inte, jag älskar att vara ensam med älskling).

Glad blev jag också över att min Kristofer inte hade några problem med att säga att det funkar utmärkt mellan oss och att han inte vill att jag åker hem till mig egna lägenhet.. att han inte tycker det är några som helst problem med att vi bor i en etta tillsammans. Det känns ju underbart att höra, det är nog många flickvänner/pojkvänner som inte känner att de är uppskattade och älskade när man umgås med sin partners vänner. Men jag känner verkligen att så inte är fallet, jag vet att han älskar mig och att han aldrig skulle göra något dumt. Tillit finns så det svämmar över i vårt förhållande.

Imorgon ska man också knalla iväg till skolan med dator och hela köret. Det är sista dagen för tentaskrivning sen ska den lämnas in på onsdag. Det känns rätt skönt, så är det ur världen. Mindre skönt är det dock eftersom jag inte känner mig hundra procentig på att det håller VG mått om ens så G nivån. Men ja, det beror ju helt och hållet på hur den som rättar ser på det hela.

Men nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta av mig dagens bekymmer. Dock är mitt hår i toppform idag så det ska inte tvättas. Imorgon efter skolan ska jag springa iväg till träna och köra ett pass på rullbandet för att sedan köra spinning. Jag måste börja nyttja gymkortet annars har de där 2200.- varit helt i onödan. Suck, det har redan gått snart två månader och jag har bara varit där en gång :-P (med besök och prat så handlar det om 5 ggr).

"It hurts me that it's gotta be this way. I can no longer hide, God knows I’ve tried. I held on as long as I could. If I could change it I would. This is the way I am, and this is what I do".

Lene Marlin, Playing my game.

Måndag & skolk från skolan..

Här sitter jag och lyssnar på favoritalbumet med Kent, Hagnesta Hill, och försvinner in i "musik non stop" och dess underbara toner. Det är inte enbart nostalgi, det är kärlek på hög nivå.. Kent skänker mig mer glädje än många kanske tror. Speciellt Hagnesta Hill albumet.

Idag mår jag betydligt bättre än vad jag gjorde igår, idag kan jag iaf andas utan att få ont någonstans. Men det finns ett par onda tankar som äter upp inifrån, dessa kan jag inte heller styra över utan jag låter det mala på.. om och om igen. Hoppas bara att jag inte faller ner någonstans. Men som skyddsnät har jag musiken nära och jag har mina lurar.. vad mer kan man sedan begära?

Att jag faller emellanåt är inget som skrämmer mig, jag är mer rädd för vad omgivningen tycker och vad de säger. Jag är väl medveten om att jag har folk omkring mig som bryr sig, och jag vet innerst inne att de hade blivit ledsna ifall jag blev såndär som jag varit tidigare. Inte för att alla vet hur det är, men en del vet. Och det är skrämmande, jag vet och jag är ledsen att jag skadat så många när jag blivit ledsen, deprimerad och självdestruktiv (tankar & nedvärderande ord är ingenting som varken jag eller andra mår bra utav). Men skillnaden mellan mig och andra är att jag är Medveten om att jag handlar totalt fel, men ändå så rätt. Jag behöver det för att överleva.

Men min högsta önskan är att se mig själv i spegeln och säga "fan, jag är ju inte alls fel på några sätt alls" och jag vill känna när jag lämnar bostaden att "gud så bra jag faktiskt är". Men sanningen är den att när jag ser mig själv i spegeln ser jag en väldigt ful människa med dålig hy, jag ser mer eller mindre ett monster. Jag ser skeva tänder, jag ser överflödigt fett på magen/rumpan och jag ser ingenting som är värt att älska. Jag önskade att jag inte började gråta på varenda fest inne på toaletten i min ensamhet, jag önskar att jag kunde säga "idag är jag stolt" och inte känna mig så värdelös i andras ögon.

Det är uppe i huvudet allt sitter. Det enda jag är bra på är att skriva, men inte ens det klarar jag av att göra längre. Det var inte många dagar sen som ordet "självmord" ploppade upp i huvudet igen. Men skillnaden från nu och då är att jag inte tänker ge upp igen, jag vill inte sitta där på golvet med rep och piller framför mig. Jag vill inte planera begravningar och jag vill inte ringa en vän och gråta och be om förlåtelse. För det är inte Jag det är i en psykos. Och jag är egentligen inte så sjuk, det är bara alla ärr inom mig som rivs upp..

Det är alla onda minnen från min barndom och tills nu som gör mig sådan. Det är alla orden som förföljer mig som skräms. Ingenting annat än det.

Och egentligen hade jag bara velat att någon steg innanför dörren nu och slog mig i ansiktet. För jag Vet att det försvinner bara jag pratar om det.

Nu lite Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm & Alejandro Fuentes. Helt underbara och jag får rysningar överallt av att lyssna på deras livemusik, speciellt på "I can't make you love me".

Ord såhär dagen efter..

Ytterst få gånger som jag mått som jag gör idag, framförallt magen är inte i toppskick. För häftiga rörelser eller för mkt rörande överhuvudtaget är en plåga som jag snällt måste genomlida. Allt för en kvälls skull. En kväll som jag idag likväl kunde vara utan.

Visst var det trevligt men jag kände mig i vanlig ordning som en jävla outsider med ett groteskt ansikte och kropp. Det spelar ingen roll hur mycket alkohol jag häver i mig, hur mkt än folk kommenterar eller hur roligt man än har, jag är ständigt medveten om att jag är ful och äcklig, vidrig är ett mer korrekt ord. Jag är inte socialt begåvad överhuvudtaget och det krävs så lite som kan få min dag förstörd, ja.. igår var det en sån liten grej som gjorde att jag höll på att gå under. Men jag bet ihop, det vinner man mest på. Men frågan är hur länge man kan spela spelet utan att falla sönder och samman..

Allt sitter i utseendet, ja precis allt.. och min oförmåga att få folk att tycka om mig. Det gör mig gråtfärdig och just detta har satt djupa, ordentligt djupa, sår i min ärrade själ och jag tänker inte befinna mig i skolan imorgon. Hellre sitter jag och skriver 4 sidor och låter världen stanna upp, då får jag iaf vara den jag är.. och ingen kan varken döma eller skratta åt mig. Då är jag Josefin, den personen jag älskar.. men som ingen annan kan/vill se..

Men jag hade roligt. Men så mycket alkohol är inte bra för min kropp, jag är extremt bakis idag och jag har krypit till toaletten om o om igen, hela dagen lång. Men älsk köpte en oxfilérulle t mig då han kom hem från lassa (hälsat på sin morfar) och den tryckte jag i mig. Mådde bättre, somnade i 1½ timme och sen gick vi tillsammans till Charlies för köpa godis, läsk, chips och dippa. Nu har jag hetsätit igen och känner mig som ett vrak. Vill dessutom komma in på treans hemsida för att läsa om "ensam mamma söker" men sajten är överbelastad så mitt bakisnöje är förstört. Nu lägga mig ner igen, sitter i sängen och känner att alla bokstäver blir till gröt..

Dagens fundering:
Börjar jag bli deprimerad igen?

Halloween, scary..

Halloween blev inte riktigt som det var tänkt eftersom det verkar som om lilla Elin fastnar på Oldhem, men Dessan & Pia kommer iaf hit och då blir det att hosta upp lite taco och alkohol och på med smink och kläder. Sen är det staden som gäller, ja, stad & stad.. lilla Umeå. Men det ska bli superduper skoj, hoho. Synd att kameran är hemma på Tömteboe.

Igår var jag på Oldhem hos Elin och hennes sambos, det var en kväll med sådär lagom mkt intriger och lagom mycket irritation. Ja, det finns en del människor som inte vet hur de sköter sig bland andra, speciellt inte hur de yttrar sig. Men det var trevligt ändå :-)

Sitter här och lyssnar på Eric Clapton och har tagit fram kvällens kläder. Jag känner mig inte superbekväm med det men det löser sig nog när håret och sminket är fixat. Då blir man nog så som man tänkt sig :-)

Imorses kom Kristofers mamma med syster så för engångs skull på bakisdagen åt man frulle och gick upp i lämplig tid. Det kändes välbehövligt eftersom jag måste vakna till liv innan jag ska starta om batterierna. Jag tänkte nog bara sitta här och ladda och göra lite saker med gästerna. Men nu ska jag trycka i mig två piller och invänta en massa samtal, känner på mig att det kommer rulla in en hel del under dagens gång :-)

Puss hej.

Fredags morgon..

..vaknade av alarmet runt nio och tvingade upp ögonlocken, möhe. Iofs kunde jag inte somna om men ja, alltid jobbigt att behöva stiga upp om det inte finns något överdrivet skoj att vakna upp till. Idag ska jag försöka mig på att gå till stan med pojkvän och sen möta upp Desiree & Elin, måste även storstäda lägenheten för Kristofers mamma & syster kommer imorgon för att stanna en natt. Deras far/morfar ligger tydligen på lassa och inväntar döden, så.. ja de skulle hälsa på honom imorgon.

Imorgon är det som känt Halloween-party, jag måste tvärspringa & köpa en klänning och lite smink och en peruk. Jag ska vara ett lik, men förhoppningsvis ett snyggt sådant. Hoppas att leksaksaffären har grejer kvar.. annars får man väl vara som vanligt.

Skrev klart tentan igår, men fick ett mail från läraren idag där hon skrev ner en himlans massa man bör tänka på etc etc. Det gjorde mig enbart nojjig och har läst igenom tentan minst tusen ggr. Men lägger ner eländet nu, ett VG lär det ju inte vara kanske inte ens ett G.. men det får jag helt enkelt ta då. Jag valde nog en svår teori.. där fick jag för det :-(

Men man kan inte ha tur jämt, VG i momentet ger en inte heller alla toppenjobb så varför anstränga sig i onödan? Jaja, nej gott folk. Nu frulle, påklädnad och sen lite annat spännande.